Den osannolike stenhuggaren

Av Carina Nilsson

När Mikael Schönemann för första gången besökte Hägghults stenbrott i Göingebygden i nordöstra Skåne kände han att han hade hittat hem.
I Hägghult bryts diabas av så fin kvalitet att den har blivit eftertraktad av konstnärer från hela världen.

Han kallar sig den osannolike stenhuggaren, Mikael Schönemann från Hemmeslöv.

– Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle hålla på med konst. Jag var aldrig bra på att rita eller måla i skolan, säger Mikael Schönemann.

Däremot har han alltid varit fascinerad av sten. Som liten kunde han gå ut på åkrar och leta efter flintasten eller andra speciella stenar. När hans vän, konstnären Rita Hedelin, frågade om han inte skulle följa med till stenens dag på museet Svarta Bergen i Hägghult var han inte nödbedd.

Mikael köper stenblock från Hägghult. Diabasen därifrån är eftertraktad av konstnärer från hela världen. Foto: Carina Nilsson

– När jag kom dit och såg vad andra stenhuggare hade skapat i diabas, stora figurer som föreställde en valstjärt, en bläckfisk och mycket annat så visste jag att det var detta jag skulle göra, säger han.

Mikael köpte med sig några mindre stenblock hem från slagghögarna i Hägghult och började på egen hand att jobba med materialet.

Mikael gör också smycken i diabas. Foto: Privat

– Från början hade jag alldeles för dåliga verktyg. Diabasen från Hägghult är så hård att man måste ha specialverktyg för att det ska fungera, säger Mikael.

I verkstaden hemma på Hemmeslövs herrgård har Mikael sedan dess skapat både stort och smått.

Mikael har sin verkstad och ateljé i ett av husen på Hemmeslövs herrgård. Foto: Carina Nilsson

– Det har blivit smycken i form av hjärtan och andra figurer, mortlar och figurtavlor. Den största stenen jag har jobbat med vägde 3,7 ton. Där har jag huggit ut en stor falk och den har också fått namnet Falcon Crest, säger han.

Beroende på hur diabasen bearbetas skiftar den färg berättar Mikael.

– När man hugger den är den grå eller svart-grå men blankpolerar man den så blir den helt svart. Det är en av de saker som gör den så fascinerande att jobba med.

Några av Mikaels verk. Tittar man noga på stenen med korparna så finns det fyra stycken. Foto: Carina Nilsson

Förra året ställde Mikael ut på Hantverksmässan i Båstad men i år kommer han inte att vara med.

– Det var stort intresse på hantverksmässan och det gick bra. Men i år kommer jag inte att vara med, eftersom jag har skadat axlarna och ryggen. Just nu är jag sjukskriven och kan inte jobba alls med stenhuggeriet. Det enda jag kan göra är att planera och skissa lite på nya projekt. Men jag har en ”lärling” en kille som kommer hit på sin fritid för att han är intresserad och vill lära sig stenhuggeri. Det är jätteroligt, säger Mikael.

Det svåraste med att jobba i sten är att en miss är svår att rätta till.

– Jag gjorde en häst där det var många tunna, fina linjer i manen. Då måste man vara noggrann med att vinkla verktygen rätt och jobba i rätt riktning. Såklart blir det fel ändå ibland, men en del saker går att lösa efterhand, säger Mikael.

Diabasen från Hägghult är extra hård och det behövs mycket bra verktyg för att jobba med den. Foto: Carina Nilsson

Mikaels dröm är att någon gång i framtiden kunna leva på sin hobby.

– Först och främst måste jag bli frisk. Jag väntar på att få operera mina axlar och jag hoppas verkligen att det ska bli bra så att jag kan börja jobba med sten igen, säger han och fortsätter:

– Jag är väldigt tacksam för att svart diabas finns, utan den hade jag aldrig upptäckt stenhuggeriet och glädjen i att kunna skapa med det fantastiska materialet, säger han.