Klik venligst
PERSONPORTRÄTT 2020-07-04 KL. 13:41

Carin Bergström

Carin Bergström

Docent i historia. Lärarinna fram tills hon fyllde 50. Karriär inom museivärlden. I sommar sitter Carin Bergström i Torekov och skriver böcker om Svaneholms slott och om sin favoritdrottning Sofia.

Som alla som skriver känner till kan det vara skönt att slita sig från tangentbordet en stund. Följaktligen krävdes det inte särskilt mycket övertalning för att förmå docent Bergström att ta en tur in till Sands Bakficka för att prata om kyrkor, slott, kungligt husgeråd, framsynta drottningar, starka slottsfruar och utflyktsvänliga sevärdheter, både på Bjärehalvön och annorstädes.

Entusiasmen smittar från första stund när hon, på sitt med ett klingande värmländska anstrukna idiom, berättar om hur hon först på uppdrag av Riksantikvarieämbetet kartlade och skrev om kyrkbyar runt om i landet. Sedan blev hon av Regeringen utsedd till chef för Skokloster slott och när hon egentligen skulle gått i pension antog hon sig istället uppdraget som överintendent för Kungliga Husgerådskammaren och Bernadotte-biblioteket. Grattis alla skolbarn som haft Carin som lärare, det måste varit så långt ifrån töligt man kan tänka sig!

Carins första populärvetenskapliga bok är ett porträtt av Stina Piper – Grevinna i 1700-talets Sverige.
– Jag ville skriva någonting annat än av-handlingar. Under min tid på Skokloster upptäckte jag Stina, som gift in sig i adelsfamiljen Brahe (dåvarande ägare till det mellan Sigtuna och Uppsala idylliskt belägna slottet).

Stinas man Erik Brahe avrättades 1756 efter att ha dömts till döden för delaktighet i ett revoltförsök. Hon gifte snart om sig och blev riksrådinna vid Gustav III:s hov. Efter idogt forskande i de piperska och braheska arkiven kunde Carin Bergström få sin bok utgiven våren 2008. Det har blivit några publikationer sedan dess och nu är det alltså Oscar II:s hustru Drottning Sofia som är på tapeten.
– Det var Sofia som med Florence Nightingale som förebild såg till att vi fick sjuksköterskor i Sverige. Hon utnyttjade sin privilegierade position och bidrog med egna medel till att starta Sofiahemmet i Stockholm. Dessutom hade hon fyra söner att uppfostra. Hon var en riktig krutgumma!

Precis som vårt lunchsällskap själv höll vi på att skriva. Krutkvinna passar bättre. Men vi har blivit lite nyfikna på hur det var att vara chef över de kungliga samlingarna, varenda pryl – eller lösöre – på alla de elva kungliga slotten.
– Jag hade en stab på ungefär 50 personer med allt från sömmerskor och tekniker till konservatorer. Vi var där för att hjälpa kungen och drottningen i deras representativa uppdrag. Allt var väldigt spännande och jag fick vara med om de mest fantastiska saker. Det var ju vi som skulle möblera upp och ordna till inför statsrådsluncher, diplomatmiddagar och statsbesök.

På den tiden hade Carin kontor i en flygel på Kungliga Slottet och det är också en guidad rundtur i detta ståtliga palats hon rekommenderar vänner som delar hennes vurm för byggnader i den kategorien. Eller Gustav III:s paviljong i Haga.
– Här på Bjärehalvön åker vi flera gånger varje sommar till Sinnarpsdalen. Det gjorde Jerry, Carins make som gick bort för 13 år sedan, och jag och det gör jag med min nuvarande partner Sven. Eftersom det är natur och kultur jag är intresserad av tycker jag mycket om kyrkorna i bygden och den välbevarade stadsmiljön både i Torekov och Båstad. En annan favoritplats är biblioteket här i Båstad, där tillbringar jag gärna några timmar.

Nuförtiden har Carin checkat ut från sin givna plats i cocktailgänget – den har de tre barnen och på sikt de elva barnbarnen tagit över – så istället för klirret ur martiniglasen är det klämtandet från klockan i Torekovs kyrktorn som är ljudet hon mest längtar till.
– När jag hör helgmålsringningen klockan sex på lördagkväll då känner jag att jag tillhör den här byn.

Lunchen börjar närma sig sitt slut. Carin ska ta bilen tillbaka och fortsätta skriva. Tre–fyra sidor om dagen brukar hon få ihop, ”det går långsamt eftersom jag främst är forskare och inte författare”. Imorgon bitti går hon som vanligt ner och handlar sin frukostfralla, sen blir det kaffe i trädgården. Kanske ett dopp borta i Norre Hamn med medhavd picknickkorg. Eller en promenad genom öppna strandängar. Ifall drottning Sofia inte pockar alltför intensivt på uppmärksamheten vill säga.
– I dessa tider, nu när det inte går så mycket flyg tycker jag man ska passa på att bila runt och se sig omkring. Det finns så mycket fint att titta på. Det behöver inte vara så märkvärdigt, bara man upplever något.

TEXT: CLAES KANOLD
FOTO: PETER JAKOBSSON