Staffan och hans 700 testkörningar blev en bok

Av Per Brolléus

Boken är så färsk att den fortfarande luktar nytryckt där den ligger på köksbordet hemma hos Staffan Svedenborg på Höjavägen i Ängelholm. ”Mitt liv bakom ratten” är titeln – och bygger på ett liv som motorjournalist och oändligt många dagböcker.

På tidigt 80-tal startade Staffan tillsammans med sin fru tidningen Automobile. För Staffan var det en del som var extra intressant – att provköra, fotografera och att skriva. I registret längst bak i den välmatade boken finns en lista på över 700 provkörningsresor över hela jorden.

– Jag flög runt i en massa år och testade tamejtusan allt i bilväg, berättar Staffan. Och det är dessa 700 resor som boken bygger på och på sitt sätt så är det ju en skrytbok, säger han på sin breda stockholmska.

Staffan beskriver märkliga möten och testkörningar som var mer eller mindre helt galna.

– En gång fick jag komma hem till Clint Eastwood och köra en bil som han hade. Någon annan gång var jag i Marrakesh och öknen testade en Peugeotmodell vars bakvagn var totalt felkonstruerad och livsfarlig att köra.

På frågan om vad som varit den absolut häftigaste testkörningen under alla dessa år så svarar Staffan blixtsnabbt:

– Fick chansen att köra en Jaguar XJ220 för många år sedan. Den finns bara i några hundra exemplar och är ju en helt fantastisk bil. Och nummer två blir en testkörning tillsammans med Michael Schumacher och hans Bugatti EB110. Oj oj oj. Vilken bil!!! Med en V12:a… Kostade sisådär 5 miljoner kronor. Och just det, Alfa Romeo 155DTM får vi inte glömma. Wow!

Av de över 700 biltesterna så sticker Mercedes A-klass ut åt det andra hållet. När bilen testkördes inför tv-kameror 1997 så välte den och rubrikerna blev såklart enorma. Dock, Staffan Svedenborg har själv inte kört omkull med den initialt floppande tyska bilen.

– Jag jobbade ofta nära Christer Glenning på den tiden och vi kom fram till att ge den betyget Vältklasse… Rätt kul.

Tidningen Automobile gavs ut i en svensk, en norsk och finsk version. För att man skulle få en lite mer äkta känsla så döpte Staffan om sitt namn i den finska upplagan.

– Där jag gick jag under namnet Tappani Routsalainen. Det funkade, säger han och skrattar så det ekar i köket på Höjavägen där han börjar känna sig rätt hemma.

– Hit till Ängelholm kom jag redan som barn. Mina föräldrar hade en skånelänga som sommarhus och redan i unga år bestämde jag mig för att förr eller senare flytta hit.

Den längtan har vuxit år från år av ett stort skäl.

– Jag hatar vintern. Jag hatar snö, kyla, is. Här nere är vintern överkomlig.

Så för fyra år sedan hamnade Staffan och hans numera bortgångna fru i Munka-Ljungby och sedan ett år tillbaka bor han inne i Ängelholm. Jobbet som motorjournalist har han kvar, nu mest genom att skriva om mindre transportbilar.

– Det är såklart inte lika kul att köra en hantverkarbil som att köra Porsche, men det är en stor marknad och jag kan göra jobbet här hemifrån, säger Staffan och ser ändå ganska nöjd ut.

– Jag skriver förresten på en ny bok. En deckare som utspelar sig i Helsingborg under andra världskriget.

Och det finns liknelser mellan motorjournalistboken och den kommande deckaren: Dagböckerna.

– Farsan tjatade alltid på mig att skriva dagbok, något som han alltid hade gjort. Jag började tyvärr inte förrän 1980 med det. Då satt jag varje kväll på flyget eller hotellet och skrev ned det som hänt under dagen. Utan dagboksanteckningarna hade jag aldrig fått ihop den här boken. Och den kommande deckaren bygger delvis på farsans dagböcker. Dagbok är bra, konstaterar Staffan som också ser motorboken som en längtan tillbaka till den där tiden.

– Ja, gud vad jag saknar resorna och körandet. Ett fantastiskt liv.

Och detta fantastiska liv finns nu i en rejäl bok från denne författare som är alltså debuterar som 72-åring. Det är, för den som undrar, uppenbart aldrig för sent.