Klik venligst
Klik venligst
Klik venligst
SPORT 2021-06-26 KL. 08:00

Christer Hult blickar tillbaka

Christer Hult är ena halvan av den goa Göteborgsduo som vid millenniumskiftet plötsligt fick möjlighet att ta över det operativa ansvaret för den då på fallrepet hängande tennisturneringen Swedish Open. Tjugoett år senare kan han blicka tillbaka på en helt enastående framgångssaga.

Christer Hult blickar tillbaka

Vi ses över en långfrukost på Hotell Skansen, en bekant miljö för turneringsdirektör Hult. Det är hit han förlägger sina morgonmöten med medarbetare och samarbetspartners och det är här han tillbringar majoriteten av kvällarna under turneringsdagarna. Sin vana trogen har Christer haft väckarklockan på ringning kvart över sex, stigit upp och tagit en entimmes promenad ute på Väster som avslutats med ett snabbt dopp i hemmets behändiga swimmingpool.
– Det känns självklart bra att det blir två tennisveckor i sommar, det har ju varit ett år med stor tomhet, konstaterar den 57-årige ettbarnbarnsmorfadern och trebarnspappan. Den enda fördelen är att vår personal fick sommarsemester för första gången på 20 år!
– Vår verksamhet är ju lite annorlunda, vi jobbar 45 veckor för att komma in i en leveransperiod som är extremt intensiv.

Innan vi fortsätter låt oss ta ett par kliv bakåt i tiden. Christer Hult är född och uppvuxen i Göteborg. ”Fast numera känner jag mig som halvskåning”. Mat och event har varit ett stående inslag större delen av hans liv. Under hela 1990-talet drev han ett bolag som jobbade med företag för aktivering av olika typer av evenemang. En dag sålde han företaget och av en ren slump hade gode vännen Thomas Wallén i ungefär samma veva sålt sitt dåvarande företag.

– Så vi slog våra påsar ihop och startade PR Event, ett bolag med ambitionen att producera i huvudsak idrottsevenemang. När vi fick syn på en blänkare i tidningen Svensk Tennis om att Swedish Open stod utan arrangör inför år 2000 åkte Thomas och jag och presenterade oss för Tennisförbundet och Stiftelsen Båstad Tennis. Det gick bra, vi fick ett år på oss att visa positiva siffror på evenemanget. Där hade vi det lite svettigt ett tag, med mycket tågåkande fram och tillbaka till Stockholm för att förhandla med tänkbara sponsorer, det är ju så ett evenemang finansieras.

Christer och Thomas lyckades sluta det sista viktiga avtalet i april 2000. Samtidig sattes hela processen med den omfattande renoveringen och nybyggnationen av Hotell Skansen och själva Tennisstadion igång.
– Där hade vi lite tur, medger Hult. Det finns andra saker man inte kan påverka, som väder och resultat. År 2000, vårt första, hade vi också en oerhörd flax med resultatet. Magnus Norman och Andreas Vinciguerra möttes i finalen och vi slog publikrekord. En bra start och fantastiskt kul. Magnus gör förresten debut som sportchef i år och det är också fantastiskt!

Hade du varit något i Båstad innan allt det här hände?
– O ja, jag var här som ung och spelade tennis i olika juniortävlingar. Sedan i ungdomsåren åkte vi hit från Göteborg och festade. Vid ett sådant tillfälle sprang jag på Mikael Pernfors och vi tog en drink ihop, ett möte som många år efteråt utmynnade i att Micke idag arbetar med oss och ansvarar för våra Pro Am och Clinics under turneringen.

Om du skulle peka ut några faktorer som legat till grund för era framgångar med turneringen?

– Det går inte att överskatta vikten av att veta om hela näringskedjan med de finansiella förutsättningarna för att kunna driva ett evenemang. Det gäller att se till att man har pengarna i ordning. Utan dem är det svårt att leverera bra kvalitet. En styrka vi haft är att ha lyckats finansiera tävlingen genom bra relationer med våra partners. Vi har sett deras behov att vara med på ett sådant här evenemang. Det som händer utanför tennisen är viktigt, det är en mötesplats där stora delar av svenskt näringsliv är representerad, vilket ger draghjälp åt att få andra företag att titta på möjlighet att vara med. Sedan tror jag att när det gäller själva genomförandet så måste man vara ett starkt team som kompletterar varandra. Här måste jag nämna Lotta Olmarker, Sara Bergh, Viktor Hägerström och Micke Falk. Vi har dessutom 400 volontärer, det är extremt viktigt att få dem att må bra och tycka det är kul. Är alla positiva och glada smittar det av sig på publik, spelare, sponsorer och alla andra.

– Men en stor anledning till att vi sitter här idag och har en arbetsplats som fungerar och kan göra allt detta är Erik Paulsson. Många undrar hur Båstad skulle klara sig utan tennisen, då frågar jag hur tennisen skulle klara sig utan Båstad. Allting lever i symbios och det Erik gjort här är en avgörande orsak till det. Det är bara att lyfta på hatten åt en stor mecenat.

Finns det några stora ögonblick som särskilt etsat sig fast?
– Många. Matchbollen mellan Norman och Vinciguerra var ett. Då kände både Thomas och jag att detta måste vi fortsätta utveckla.

Och när har det varit som värst?
– 2004 hade vi förvärvat licensen för turneringen av Svenska Tennisförbundet. Då belånade vi hus och hem och skulle satsa många år till. Men det visade sig att just det året regnade det kopiöst. 39 timmar i sträck från fredag till lördag, vilket innebar att finalen fick flyttas till måndagen. Tänk dig själv när man gjort den där investeringen, hur man står där frustrerad. Vi fick betala tillbaka biljetterna, många volontärer hade dessutom bokat hemresa så det blev en väldigt stor omställning som blev ett bra läroår. Tack och lov är sådana händelser mycket sällsynta och något liknande har inte hänt sedan dess.

Hur fördelar du normalt din tid mellan Båstad och Göteborg?
– Jag har ständiga förflyttningar i mitt liv. Där Göteborg är en bas i och med att min fru jobbar och vår son går i skola där. Under hösten är jag mycket i Stockholm eftersom nästan alla företag har sina huvudkontor där. Sedan framåt vårkanten blir det mer Båstad.

Vad är det bästa med Bjärehalvön?
– Variationen på vad man kan utöva. Närheten till allt. Den fantastiska naturen. Att kunna cykla, spela tennis, gå ner på stranden, vandra i Sinarpsdalen och Axeltorp. Det är ofattbart vackert. Tjusningen i kontrasterna. När du gjort dina fysiska övningar har vi ett unikt utbud av restauranger på olika nivåer som är fantastiskt. Du kan gå ner till hamnen i shorts och flipflops och äta eller få en lite mer ordnad middag på Sands, Papas eller Boathouse. Båstad är unikt, ingen förstår hur fint det är innan de är på plats.

Hur är det med biljetter till turneringarna?
– Vi har inte riktigt vågat släppa alla. Men det finns helt klart ett uppdämt behov. I år har vi ett enormt startfält. Det är första gången någonsin vi har väldigt bra nordiska spelare. Norrmannen Casper Ruud rankad 15, Emil Ruusuvuori, Finland rankad 74, de 19 åriga danskarna Holger Rune och Clara Tausen, som båda var världsettor som juniorer. Detta tillsammans med flera internationella stornamn och unge italienske talangen Lorenzo Musetti gör det både positivt och frustrerande eftersom vi inte kan ha så mycket publik, men för dem som får biljetter väntar en fantastisk upplevelse.


Text: Claes Kanold
Foto: Peter Jakobsson