Everberg nyttig i sin comeback för Rögle

Av Roger Bengtsson

Rögle mötte Luleå på torsdagskvällen och matchen slutade 2-1 till Rögle efter straffavgörande. Två poäng till Rögle som därmed bröt en kort förlusttrend och tar ett visst grepp om en så kallad ”play in-plats” i SHL. I Rögle var Dennis Everberg tillbaka och gjorde direkt märkbar skillnad i Rögles spel.

Låt oss först slå fast ett par, tre saker. Det var CHL-finalisterna 2022 mot årets finalister i den europeiska cupturneringen. Detta faktum till trots så var det inte mycket finalaura som sken kring de båda lagen. För det tredje kunde vi slå fast att Dennis Everberg i sin återkomst efter nästan fyra månaders skadefrånvaro gjorde väsentlig skillnad för Rögles spel. Otroligt tung, nyttig och svårstoppad i sarghörn och offensiv kortsarg, men också en stark pjäs i egen zon. I stunder ger Everberg sitt Rögle en extra dimension. Det behövs.
– En utmaning för Dennis som gjorde ett bra jobb, precis som hela hans anfallsformation, konstaterade tränaren Cam Abbott efter segermatchen. Dennis är en viktig ledartyp på isen, skönt att ha honom tillbaka.

Everberg själv var som vanligt lugn, eftertänksam men ändå påtagligt nöjd med att vara tillbaka.
– Benen blev lite chockade i första, berättade Everberg. Otroligt skönt att vara tillbaka.

Matchen började bra för Rögle när Brady Ferguson kunde nosa upp en förlupen puck utanför Luleåmålvakten Lassinantis högra stolpe och lyfta in 1-0 redan efter 3.04 i första perioden. Målet kom i spel fem mot fem efter ett tidigt men impotent powerplay för hemmalaget.

Rögle fortsatte trycka på mot ett vekt Luleå som i långa stunder framstår som något av en gåta i årets SHL. Efter en kvarts spel var skottstatistiken 11-1 till Rögle utan att hemmalaget kunde profitera på övertaget.

I andra perioden kom Luleå ut som ett nytt lag, fick fast Rögle i egen zon under långa stunder och knappa sju minuter in i mellanakten satte norrbottningarna 1-1. Tillkomsten av kvitteringspucken var ett koncentrat av de defensiva brister som präglat Rögle under snart ett år. Nye finske röglebacken, Valtteri Viljanen, som nu fick debutera, var vilsen som en jurta på Trafalgar Square när Luleå enkelt lirkade sig genom Rögles försvarsbox. Lagen bytte chanser med varandra och stundtals var spelet och prestationerna av de inblandade utövarna av sådan art att det är högst begripligt varför såväl Luletränaren ”Bulan” Berglund som Röglekollegan Cam Abbott har väldigt lite hår på huvudet.

Båda lagen kunde gått hem med tre poäng men till slut blev Linus Sandins straffmål efter övertid det som avgjorde.
Två poäng till Rögle som befäster en plats bland de så kallade ”play in-lagen” men tabellen är tät och i princip hälften av lagen slåss om att nå slutspel i någon form.




I Rögle fortsätter lagets eländiga defensiv att plåga laget. Defensiven omfattar inte bara lagets backar, ishockey är ett lagspel, men backsidan är mer än lovligt svag. Ingen kan påstå något annat utan att framstå som utrikesminister i Ryssland. Rögle har en förmåga att gång efter annan spela fast sig i egen zon. Det går långsamt, är omständligt, agerandet tveksamt och valhänt. Den svagheten fortplantar sig i hela laget som dels känner sina brister och försöker kompensera för det, dels sätter det tydliga spår i speluppbyggnaden och hämmar Rögles anfallsförmåga, spetsighet och forechecking.




På lördag väntar svensk hockeys absoluta ”pop-lag” anno 2023. IK Oskarshamn kommer till Ängelholm. En ful ankunge som utvecklats till en ishockeymässig svan, med värvningar i elitklass, fartfyllt och spetsigt spel och en ishockeylada där vita dukar och mysiga soffgrupper i överdimensionerade loger är befriande frånvarande. Då kommer Rögle att utmanas på ett helt annat sätt och behöver prestera många nivåer högre än det som gav två poäng mot Luleå på torsdagskvällen.