Grattis till ett sagolikt bra 2022!

Av Roger Bengtsson

En ishockeyhöst med ett svajigt Rögle BK. Det är ju knappt man minns när det senast hände. Eller? I december 2018 låg Rögle på tionde plats efter 26 omgångar med 38 inspelade poäng. En väldigt bra höst, tyckte många. Då! Kanske inte så märkligt eftersom exakt ett år tidigare, i december 2017, låg Rögle sist på 21 poäng och med nio poäng upp till Mora IK på fast mark. Perspektiven, förväntningarna och kravbilden på Rögle BK har onekligen förändrats på bara fyra säsonger. Vilket inte är så konstigt när vi tittar tillbaka på 2022, ett makalöst Rögleår.

Det gångna året blev ännu ett märkesår för Ängelholmsklubben där en rad milstolpar i klubbens 90-åriga historia kunde bockas av. Att vinna grundserien i landets högsta ishockeyliga var en sån sak. Rögle flög ur startblocken i september 2021 och radade upp poänggivande matcher. Under långa perioder låg lagets poängsnitt strax över 2,0 poäng per match i SHL, ett tungt styrkebesked.

Rögle hade också en nästan oförklarlig förmåga att få utdelning i slutet av många matcher. Ofta genom att plocka ut sin egen målvakt och satsa på en extra utespelare i slutforceringen. Många poäng rullade in genom sena kvitteringar eller vinstmål i matchernas slutskede. Ett tecken på bra psyke, utmärkt gruppdynamik och god fysik. Efter 52 spelade omgångar slutade Rögle på 100 inspelade grundseriepoäng. Etta i SHL och tresiffrigt i poängkolumnen. En prestation att minnas för alla grön-vita supportrar.

Prestationen blir inte sämre av att Rögle parallellt med seriesegern också levererade stort i europaspelet, CHL. Rögle kvalificerade sig för turneringen redan våren 2020, men allt CHL-spel ställdes in den påföljande hösten på grund av pandemin. Laget fick alltså vänta till i slutet av augusti 2021 innan CHL-premiären kunde klaras av. Trots hyggligt ”namnkunnigt” motstånd i gruppspelet i form av Red Bull Mûnchen och schweiziska Zug kunde Rögle relativt komfortabelt ta sig till slutspelet. Där besegrades sen i tur och ordning Zûrich, Prag och Frölunda. CHL-finalen i Ängelholm i en ombyggd, expanderad men inte helt invigd Catena Arena den 1 mars blev en minnesvärd historia. Två mål av hemvändande Daniel Zaar räckte för vinst mot finska Tappara och Rögles första stora titel var bärgad. Ännu en milstolpe uppnådd. Ännu en framgång att bocka av i klubbens 90-åriga excel-ark. I taket i ishallen i Ängelholm hänger nu en vepa som förkunnar triumfen. Den kommer alltid att hänga där. Ingen kan ta titeln från det grön-vita gänget med rötterna på dammarna några kilometer söder om ishallen.

För undertecknad hockeyentusiast är Rögle BKs metamorfos anmärkningsvärd. När man minns underkylda resor till Jössarinken i Mörrum, popcornsdoften i ena sarghörnet i Nybro och poänglösa hemfärder från valfri hockeyhåla i mellansverige i den beckmörka vinternatten framstår dagens Rögle som en helt annan klubb. Och det är den så klart i någon mening. Allt i och runt om kring klubben har förändrats sen de där irrfärderna i division 2 södra på 1980-talet. För hockeyälskare betydligt yngre än sagde redaktör framstår sannolikt nostalgin, de påstådda uppoffringarna och gyllene hågkomsterna som irrelevant snömos. Men minns då att för varje enskild röglesupporter finns också en lika unik historia hur det grön-vita laget hamnade i hjärtats vrår. Oavsett ålder, kön, yrke, ursprung och utbildning är kärleken till Rögle BK en kraft som förenar. Som får människor att mötas och gemensamt skratta, gråta, våndas och älska. Det är idrottens magiska kraft. Hur kärleken och minnena sen ser ut handlar bara om perspektiv. Några minns Stefan Elvenes segermål borta mot Frölunda på Scandinavium i division ett någonstans kring 1986 som en krossad barriär. Andra kommer att ha bilderna av när kapten Mattias Sjögren höjer CHL-bucklan mot ishallens tak som sitt första bestående Rögleminne. Alla minnesklipp är lika relevanta och när några faller ifrån tar andra vid och bär minnena vidare.

Grattis till 90 år, Rögle BK. Grattis till ett sagolikt bra 2022.
Vad bjuder 2023?

Roger Bengtsson