Av Roger Bengtsson
Assisterande tränaren Janne Larsson påbörjade sin tredje sejour i Rögle BK när han i samband med bortaturnén i början på januari anslöt till A-laget. Med särskilt fokus på forwards är Larsson tillbaka i en klubb där han redan känner de flesta spelarna sedan innan.
– Det är jätteroligt att vara tillbaka. Det är som jag alltid har sagt, allt är egentligen jättebra med Ängelholm, med Rögle, med organisationen. Allting runt omkring här är jättebra. Det är bara att det ligger 70 mil för långt bort från Gävle.
Ändå vänder du tillbaka?
– Jag tycker om Rögle. Jag har ju fått ett Röglehjärta. Har man då möjlighet att komma ner och bidra så kändes det naturligt och jätteroligt.
Vid dom tidigare tillfällena har du samarbetat framför allt med Cam Abbott, nu är han och Chris inte kvar i klubben. Hur ser du på att hoppa in i ett tätt samarbete med Roger Hansson och Max Bohlin?
– Med Chris och Cam har jag haft ett jättebra samarbete. Vi har haft många roliga år tillsammans. De har gjort jättemycket bra saker för Rögle. Sen är ju hockeyvärlden så här att det händer saker och ting. Jag tycker fortfarande om Rögle. Jag känner Roger sen tidigare. Vi har spelat ihop i landslag och så vidare. Sen jobbade jag lite med Max förra året och han har varit junior-tränare de sista åren så honom känner jag också.
Även om vi inte har jobbat ihop tidigare så jag känner att det är roligt att komma tillbaka. Lära känna Roger och Max som coacher och att försöka vara med och hjälpa till så gott jag kan.
Vad är det du känner att du kan bidra med?
– Jag anslöt till laget i Örnsköldsvik den 5 januari så det här har ju gått väldigt snabbt. Sen har jag fördelen att jag känner ju många av de här killarna. Framförallt på forwardssidan som jag jobbar mycket med. Bengan och Tambo, Zaar, Everberg, Ryfors. Hela det här gänget känner jag ju bra och har bra kontakt med, tycker jag. Sen är det klart att det är några nya också. Sundsvik känner jag inte sedan tidigare. Abols känner jag inte heller men honom har jag ju sett mycket eftersom jag har tittat mycket på Örebro. (Janne Larssons son, Emil, spelar i ÖHK, reds.anm.) Så jag har ju sett Rodrigos kvalitéer och hur han är som spelare. Så det är väl min stora fördel att jag snabbt kan komma in och jobba i situationen. Komma med tips, förslag på små förändringar, se detaljer.
Det blev tre raka vinster för er innan förlusten borta mot Frölunda. Vad är det som har fallit på plats sedan du anslöt?
– Roger och Max började ju lägga om kursen för en månad sedan ungefär och innan man får det att fungera så tar det ju en stund. Sen bara råkade det bli så att när jag kom in så började saker och ting falla på plats. Vi spelar en väldigt bra hockey i de här matcherna med hög fart, med bra kvalitet, driver mot mål, skapar mycket chanser och jag tycker också att defensiven har blivit tätare. Det ger Rifalk chansen att vara bra på ett helt annat sätt än tidigare.
Utifrån sett verkar mycket av Rögles motgångar bero på det mentala, vad tänker du?
–Ja, men det är klart att det sitter i skallen och det tar ju tid att vända. Det tar tid att skjuta runt det här men nu har vi ju fått lite utdelning och då måste vi behålla ödmjukheten och fortsätta att bygga vidare. Inte hitta på några egna grejer utan trumma på med det som gett utdelning.
Hur svårt är det att bibehålla den ödmjukheten i ett gäng med VM-medaljörer, landslagspelare, CHL-mästare, NHL-meriter och allt som finns i ert omklädningsrum?
– Inte svårt alls för det är också många som vet vad som krävs för att vinna. Det är en stor fördel. De känner själva att vi har någonting bra på gång. Jag tror att det här kommer att fortsätta rulla på och att vi kommer spela bra hockey. Man kommer inte vinna alla matcher, men vi ska komma med bra prestationer varje gång. Och förhoppningsvis räcker det till poäng. Ett steg i taget. Nu håller vi oss med bägge fötterna på jorden. Och så tar vi nästa match och jobbar stenhårt,så får vi se var det tar vägen.