Krönika: Rögles superkraft är kollektivet

Av Roger Bengtsson

Efter att intill perfektion ha maskerat sin höga prestationsförmåga under 85% av grundserien tar nu Rögle hela hockeysverige med storm. Sportjournalister, proffstyckare, kolumnister och alla andra bara gapar när RBK spelat sig fram till 2-0 i SM-semifinalserien mot Växjö. Detta efter två raka vinster i ”Sågbockens” glättiga innandöme mitt emot gamla I 11. När matchserien nu vänder till Catena Arena undrar alla vad som är på väg att hända.

Tittar man på matchprotokollet efter Rögles bortavinst på söndagen mot Växjö i match 2, 4-2 till Rögle, finner man fog för denna krönikas rubrik. Rögles fyra mål genererade sammanlagt 11 poäng till laget. Poängen fördelas på 11 olika röglespelare! Bland poängspelarna i semifinal 2 hittar vi INTE, Dennis Everberg, Daniel Zaar, Rodrigo Abols eller Albin Sundsvik. Exakt här tror jag man hittar nyckeln till den framgångsvåg som Rögle BK just nu tämjer på ett alltid stormande slutspelshav. Precis varenda spelare i detta malande kollektiv är lika beredd på att ta rollen som osynlig slitvarg som att vara poängproducerande stjärna. Det gör Rögle till en svårknäckt slutspelsnöt för vilket motstånd som helst. Tabellnian från grundserien skickade grundserievinnaren Färjestad på semester efter fyra raka vinster i kvartsfinalen. Ängelholmslaget har nu skickat ett par välriktade, kantiga stenar i kraniet på ännu en Goliat i hockeysverige. Stora, stabila, småtråkigt pålitliga Växjö vinglar betänkligt i matchserien. Vissa växjöspelare utstrålar genuin disharmoni och frustration när hockeyroboten plötsligt tvingas tänka nytt, förändra och programmera om.

2-0 i matcher talar rent statistiskt för att Rögle BK står med en skridskospets i SM-finalen. Men är det något lag som har förmågan att få ordning på grejorna så är det Växjö. Smålänningarna måste vinna fyra av de eventuellt fem matcher som kvarstår i semifinalserien. Det har Växjö alla möjligheter att åstadkomma. Lagbygget är välbalanserat, den individuella skickligheten är hög. I Växjös bås står en kille från Ängelholm som vunnit mer än de flesta andra under sin aktiva karriär och vars omvittnade vinnarskalle kan flytta ishallar på ren tjurighet. Men under Jörgen Jönssons karriär som elittränare i ishockey står han nu sannolikt inför sin största utmaning. Hans gäng måste knipa två matcher i Catena Arena och Jönsson måste få ordning på skallarna i truppen. Psyket måste balanseras och fokuset flyttas från motståndaren till det egna laget och den egna prestationen.

Just den biten är lättare att säga än att göra när Rögle står på andra sidan mittlinjen. För när du stängt ner Abols, Everberg eller Zaar och trubbat av spetsen hos Ryfors och Tambellini så kan du ge dig fan på att nån 18-åring från Jonstorp (Zether) eller Pierres påg (S. Jonsson) dyker upp och gör poäng istället.

Och glöm allt snack om att Växjö nu kan fälla ner axlarna och spela ut då man hamnat i ett tufft underläge och inte har något att förlora. För en klubb som tagit 4 SM-guld på 9 år och vars hela existens bygger på att leverera framgång, underhållning och hockeytitlar finns alltid något att förlora. Laget har en hemmapublik som i hög grad inte accepterar något annat än en ny SM-final och ett nytt guld.

”I med- och motgång” är ingen omfamnad devis i Smålands nuvarande hockeyhuvudstad, inte minst eftersom motgångsdelen i devisen till stora delar är så outforskad för Växjös del.

För Rögle erbjuder det en möjlighet, då outforskad mark sällan är en snabb eller lättfunnen väg framåt.

//Roger Bengtsson