Kullamannen slog tillbaka – skapade hjältar men fällde också många

Av Peter Jakobsson

Kullamannen 2025 blev en kraftmätning utöver det vanliga. En ny och skoningslös bana tog ut sin rätt när mer än hälften av löparna i ultraloppet tvingades bryta, samtidigt som nya målgången på centercourten hyllade hjältarna som klarade det. Mitt i allt fanns en envis Västra Karup-löpare som vägrade ge upp och nu jagar diamantringen.

Trailloppet Kullamannen satte återigen sin prägel på Bjäre under allhelgonahelgen med tusentals löpare och åskådare. Årets upplaga blev både dramatisk, känslomässig och historisk. Den nya målgången inne på centercourten i Båstad blev en fullträff, med gott om plats på läktarna och en konstant ström av löpare som tog sig i mål under lördagen och natten mot söndag. Men bakom folkfesten fanns också ett stenhårt lopp som prövade deltagarna mer än någonsin.

För första gången hade det längsta loppet, 100 miles-distansen, en ny sträckning. Den visade sig vara betydligt tuffare än många räknat med. Över hälften av löparna tvingades bryta vilket är den högsta siffran i loppets historia.

– Vi hade nästan 60 procent som bröt och inte gick i mål på 100 miles. Det är helt extremt, särskilt när vädret var så bra, säger ena tävlingsledaren Kitt Granvide.

Starten i Höganäs. Foto: Kullamannen

Hon beskriver loppet som “ödmjukande” och “gåshudande” och menar att Kullamannen visade sitt rätta ansikte.

– En del har tyckt att loppet hade varit för lätt tidigare år, men nu var känslan verkligen att Kullamannen lever. Monstret visade sig igen.

Det nya upplägget med målgången flyttad in till centercourten får höga betyg av Kitt och andra.

– Det kändes fantastiskt att kunna samla så mycket folk i Båstad i november. Arenan blev magisk. Och att få in löparna till jubel på centercourten… det var mäktigt. Vi har fått otroligt positiv feedback.

Stefan Qelthin och Kitt Granvide är båda tävlingsledare på Kullmannen. Foto: Kullamannen

Hon berättar också om dramatiken under slutet av dygnet, när ett tjugotal löpare var nära att missa tidsgränsen.

– Vi trodde inte att de skulle hinna i mål, men vår sweeper peppade dem hela vägen och de sprang in av egen kraft före klockan två på natten mot söndag då cutoff-gränsen var. Sånt är Kullamannen för mig – det oförutsägbara, kampen, hoppet.

På centercourten sprang det in löpare under hela lördagen och en bit in på söndagen. Foto: Peter Jakobsson

Trots den brutala banan rapporteras inga allvarliga skador och organisationen fick godkänt av både publik och deltagare. Kitt, som gjorde sitt första år som race director, är märkbart stolt.

– Det funkade klockrent. Vi har byggt ett team där alla tar ansvar. Jag är helt förbluffad över hur bra det gick.

Vid lunchtid på lördagen sprang Hanna Aho in som första kvinna på 100-milesloppet. Foto: Peter Jakobsson

Mitt i den stora internationella löparmassan fanns också en lokal hjälte.

Jessica Staahl-Norris från Västra Karup sprang 100 miles för fjärde gången och tog sig i mål på 29 timmar och 19 minuter i ett lopp där 332 av 650 deltagare bröt. Hon blev femma i sin åldersklass (45-49W) och var den enda lokala kvinnliga löparen på den längsta distansen.

– Det var bortom tufft i år, men jag är så glad att jag tog mig i mål. Under loppet sa jag säkert en miljon gånger att jag aldrig mer skulle springa Kullamannen och strunta i diamantringen. Nu är jag redan sugen på ett femte försök, säger hon när hon fått vila ut.

Jessica Staahl-Norris sprang in med, till synes, lätta steg i Båstad men hade drygt 50 km kvar innan målgång. Foto: Peter Jakobsson

Hon beskriver den nya bansträckningen som den största utmaningen hittills.

– Man fick höjdmetrarna mycket senare än förr och det tog hårt. Mycket asfaltslöpning frestade också på. Mentalt blev det svårt när man kom in till Båstad och visste att man skulle ut igen på drygt 50 km innan målgång. Det var många som bröt där. Men jag skulle i mål, så var det bara.

Nu står hon alltså på fyra Kullmannen-ringar. En femte betyder diamantringen och en symbolisk belöning som bara de absolut mest uthålliga löparna får.

– Den vill jag ha. Det är klart. Klart jag måste springa igen, säger Jessica självsäkert.

Och med tanke på årets målgång på centercourten är hon tydlig med en sak:

– Det var helt magiskt att springa in där. Bara det gör att man vill tillbaka.

Kullamannen fortsätter därmed att locka, utmana och fascinera. Både de som springer och de som står bredvid och hejar. Monstret lever vidare och återkommer om ett år till Bjäre.

Starten av 50km-loppet i Båstad på lördagsförmiddagen. Foto: Peter Jakobsson

Riddaren både startade loppen och följde många som sprang i mål. Foto: Peter Jakobsson