Racingkarriären över för Marcus Jönsson

Pokalerna står uppradade i lunchrummet och väggarna pryds av bilder på Marcus Jönsson från Båstad, i sin racingbil. En framgångsrik motorsportskarriär som spänner över nästan 20 år, summerad på en vägg. Men nu är det över. Marcus Jönsson har parkerat sin radicalkärra för gott. Påstår han.

Marcus Jönsson står under en upphissad Ford och mekar när Bjäre NU hälsar på. Jattes Bil och Motor på Hallandsvägen är racing-essets arbetsplats. Den välordnade verkstaden har varit utgångspunkten för Marcus och hans pappa Gert-Arne i såväl arbete som i tävlande under ett flertal år.
– Det har nästan varit en förutsättning för att få ihop mitt tävlande, berättar Marcus. Att kunna ha verkstaden som ett nav i racingverksamheten. Jag förstår egentligen inte hur vi fick ihop det när vi höll till hemma i vårt eget garage, ler Marcus.



Markus i förarsätet i sin Radical.

Men låt oss ta det från början. Marcus Jönsson körde motorcross som väldigt ung, fick upp ögonen för go-kart, provade på och blev biten av farten, ljuden, dofterna och känslan av att vara snabbast. 9 år gammal fick Marcus sin första go-kart och började tillsammans med familjen åka runt på tävlingar. Framgångarna dök upp då och då och i bakhuvudet fanns en avlägsen dröm om att köra Formel 1 eller i de tyska standardvagnsmästerskapen, DTM.

2009 dök möjligheten upp för Marcus att köpa en så kallad radicalbil och börja tävla i en större klass än den kartingen dittills erbjudit. Båstadföraren tog chansen och framgångarna kom direkt.
– Under min första säsong låg jag och min dåvarande stallkompis etta och tvåa i radicalserien under långa perioder, berättar Marcus.

Radical är en helt egen klass inom motorsporten. Baserad på en racingbil med samma namn. Radicalbilen uppfanns i engelska Peterborough i mitten på 1990-talet och är en väldigt lätt tävlingsbil baserad på en högvarvig motorcykelmotor. 590 kilo med förare och 220 hästkrafter. Kort sagt, en väldigt snabb racingbil för, i jämförelse, ganska billiga pengar.
– I princip är det en formel-bil med kaross, berättar Marcus Jönsson. På bra internationella banor kör man i 260 km/h, men det är framför allt farten i kurvorna som gör radicalbilen så fantastisk, beskriver Marcus inlevelsefullt.
– Den där känslan att du i hög fart ligger limmad på asfalten i en kurva, trots att du egentligen borde fara ut bland träden, den känslan måste man nog uppleva för att förstå den.

Genom åren har Marcus Jönsson skördat stora framgångar i den inhemska svenska radicalserien. Två gånger har han vunnit hela säsongsmästerskapet och han är hittills den ende som vunnit radicalseriens sprintcup tre år i rad.



På bra internationella banor kör man i 260 km/h

Men framgångarna har inte varit gratis. Det har blivit otaliga mil i den lilla teambussen med radicalbilen bakom på släpet på väg till eller ifrån någon helgtävling. Sen har det bara varit att stiga upp på måndagsmorgonen för att gå till skola eller jobb för Marcus och pappa Gert-Arne. Inför varje tävling ska bilen fixas ner i minsta detalj och varje bana har krävt sin egen set-up. Timmarna i verkstaden går inte att räkna.
– Jakten på sponsorer, för att inte helt tömma den egna plånboken, har tagit väldigt mycket tid, berättar Gert-Arne Jönsson. Men det har varit värt varenda sekund. Vi har alltid varit ett av de absolut minsta teamen i radicalserien med absolut minst resurser. Att då se Marcus köra skiten av de andra, med betydligt mer ekonomiska muskler, har varit fantastiskt, ler Gert-Arne brett.

Men jobbet och familjen har för varje år kommit att betyda mer och mer för Marcus. Sakta har tävlandet kommit att prioriteras bort till förmån för fru och barn. Under 2017 har Marcus bara ställt upp i en tävling, den i Falkenberg, strax före midsommar. Utan träning och med minimala förberedelser slutade Marcus ändå tvåa och trea i de båda sprintracen.
– Naturligtvis var det en kick att se att jag, bilen och teamet fortfarande räcker till, men det lutar åt att det var min sista tävling, berättar Marcus. Tävlandet är fortfarande det roligaste jag vet, men för att kunna ställa sig där på startlinjen krävs så mycket annat, så mycket tid. Ska man vara med och verkligen utmana om tätplatser måste all utrustning vara på topp. Ett set med däck till radicalbilen kostar drygt 12 000 kronor. Har man tur räcker dom en tävlingshelg.
– Nä, det får räcka nu, säger Marcus. Men verkar samtidigt inte det minsta ledsen eller bedrövad, när han berättar.

En undanskymd idrottskarriär har det varit, men Marcus berättar livfullt om racingvänner runt om i Sverige, om samhörigheten och glädjen i det lilla teamet, om segrar, om krascher.
Men nu är det alltså slut. Säger han. Själv är jag inte helt övertygad.

TEXT: Roger Bengtsson