Besökssuccén i kajutan: "Vi blev chockade!"

Av Peter Jakobsson

När Sjöfartsmuseet i Torekov för första gången satte upp en besöksräknare i somras hade föreningen bakom inga stora förväntningar. Men när de läste av siffran i september tappade de hakan. Över 40 000 besök hade registrerats på bara tre månader.

– Vi trodde att det kanske var några hundra, säger Inger Forsbrandt och skrattar. Hon är ordförande i föreningen som driver Sjöfartsmuseet i Torekov, och berättar att de först inte riktigt trodde på siffrorna.

Men räknaren ljuger inte. Från början av juli till slutet av september har drygt 40 000 personer besökt den lilla kajutan intill Batterivallen. Då har de tagit hänsyn till att varje besökare gör två passager och barn kanske fler om de springer in och ut flera gånger, vilket de justerat för.

Själva skeppsdelen av museet består av delar från två gamla båtar, Hoppet av Länna och Fram av Brantevik. Och det är inte stort, inne i den gamla kajutan är bara några få kvadratmeter för besökarna, och plexiglasskivor skyddar de inre delarna med de mest känsliga föremålen. Trots det är intresset enormt.

– Jag bor precis bredvid, och jag ser hur folk kommer i en strids ström hela dagarna. De går förbi, tittar in och kliver in om dörren står öppen. Och det gör den ju nästan alltid, berättar Inger.

Sjöfartsmuseumet i Torekov lockar fler besökare än de trodde. Foto: Peter Jakobsson

Museet har fri entré och är öppet varje dag under sommarmånaderna, från morgon till sen kväll. Bara när vädret är riktigt busigt stängs dörrarna.

– Om det blåser småspik och regnar rakt in får vi stänga, annars står det öppet, förklarar Inger som är en flera som turas om att se till att allt fungerar.

Bakom museet finns inga anställda, bara ideella krafter. Ett trettiotal aktiva medlemmar hjälps åt att sköta om byggnaderna, hålla öppet och reparera det som väder och vind tär på.

– Det är frivilligt alltihop. Vi får 12 000 kronor i kommunalt bidrag, som alla föreningar får, och så har vi John Wulffs fond som vi söker pengar ur när något behöver göras. Resten kommer från medlemsavgifter. Vi är ungefär 350 medlemmar, säger Inger.

Inger Forsbandt visar museet som är stängt för säsongen. Foto: Peter Jakobsson

När hon visar runt i museet som nu är vinterstängt och förberett för vintern, berättar hon att föremålen inomhus delvis bytts ut mot kopior efter att vissa saker försvunnit tidigare år.

– Tyvärr har vi haft lite stölder, så vi har fått skydda mycket bakom plexiglas. Men folk förstår nog varför, säger hon och visar var de hade ett foster från en spermval men nu en replika efter den riktiga försvann.

Att museet väcker nyfikenhet råder det ingen tvekan om. Förutom svenska turister är det många danskar, tyskar och holländare som hittar hit.

– I september var det faktiskt förvånansvärt mycket folk. Då kommer pensionärsresorna, och många stannar till här. De tycker det är charmigt att ett så litet museum finns mitt i byn, säger Inger.

Här står nu en replika av ett valfoster sedan det riktiga försvann. Foto: Peter Jakobsson

Nästa sommar hoppas föreningen kunna ha räknaren i gång under hela säsongen, för att se hur många som verkligen tittar in.

– Vi satte ju upp den först i juli denna säsong, så det ska bli spännande att se siffrorna för en hel sommar. Det är ändå roligt att få svart på vitt hur populärt det faktiskt är. För lilla Torekov betyder museet mycket, och kanske mer än vi trodde med tanke på besöksantalet. Nu gäller det att hålla det i ordning, säger Inger Forsbrandt med ett leende och låser dörren efter vårt lilla besök.

Innanför dörren sitter besökräknaren som överraskade föreningen bakom museet. Inger Forsbandt är en av de som är med och ser till att allt fungerar. Foto: Peter Jakobsson

Till våren öppnar museet igen, då med återställd besöksräknare redo för en ny anstormning av nyfikna gäster.

Sjöfartsmuseumet i Torekov är ett av landmärkena i centrala delen av byn. Foto: Peter Jakobsson

Utsikten från toppen av museet är bedårande, just denna dagen dock lite grått. Foto: Peter Jakobsson

Inger Forsbandt på däcket på museet. Ratten är intagen för säsongen och återkommer till våren. Men man kan ändå gå upp och titta på utsikten. Foto: Peter Jakobsson