Klik venligst
TOREKOV 2021-07-06 KL. 16:05

Malin Fritzell i Torekov är världsbäst på klippdockor

Av Jenica Paulsson

Vad har drottning Silvia, Björn Borg, flygvärdinnor, Dolly Parton och ett oräkneligt antal bebisar gemensamt? Alla har de blivit klippdockor. Det vet Malin Fritzell i Torekov, som har världens största samling.

Malin Fritzell i Torekov är världsbäst på klippdockor
Malin Fritzell med några av de 10 000 klippdockor hon har i sin samling.

Små pappersfigurer med kläder och accessoarer har lett till kändisskap. Malin Fritzell har blivit intervjuad i P1-programmet Stil och deltagit i Kanal 5:s Outsiders. Och hon finns med i Guinness rekordbok. Det hela började för många år sedan.
– När jag var liten fanns det klippdockor i mammas och mormors veckotidningar, Hemmets Journal, Året Runt, Allers… Syrran skulle ha hälften, och sedan lekte vi med dem, vi och våra kompisar. Vi gjorde egna kläder, och faktiskt egna dockor som skulle föreställa kompisar och kändisar.

När hon var tolv, tretton år hade Malin ett par hundra dockor, fint förvarade mellan bladen i gamla telefonkataloger. Snart övergick det till riktigt samlande. I 20-årsåldern flyttade hon till Stockholm och där var tillgången större.
– 1999 fick jag ett ryck och ringde till Guinness rekordbok. De tyckte att det var en kul idé, och det blev officiellt kontrollerande: 2 386 klippdockor med utrustning. Jag kom med i 2000 års upplaga.


År 2000 kom Malin Fritzell med i Guinness rekordbok, då med blygsamma 2 386 klippdockor.


NST gjorde reportage, äldre damer ringde och ville skänka klippdockor. På alla loppisar visste de vem hon var, och plockade fram dolda skatter. 2006 ringde de från Kanal 5 och Outsiders, en TV-serie om människor med annorlunda livsstil och vanor. Malin frustar till:
– Lite galet, men det blev ganska kul. Då räknades hela samlingen igen, och uppgick till 4 720.

Sen dess har det bara ramlat på. Internet ger oanade möjligheter, med till exempel Tradera. Malin har fått samlarkompisar i Kiruna och Mora, tre stycken i Danmark och två i Finland. Kontakter i USA, och flera Facebookgrupper. De byter med varandra och har hjärtans roligt.
– Klippdockor är jättestort i Danmark men också, naturligtvis, i USA. Där kan priserna bli skyhöga. Jag köper mest i Sverige.

Vad får man ge för en klippdocka?
- Har man tur får man en bra för fem kronor, och sedan kostar de upp till ett par hundra. På loppisar kan man ibland köpa en hel låda. Dockor utan kläder, kläder utan dockor. Ofta går det att komplettera. På webbtjänsten Pinterest kan man se exakt vilken utrustning det finns till en viss docka.

Det är skillnad på klippdockor och klippdockor. Malin tycker bäst om de från 1940- till 60-talen.
– De är så fint gjorda, mättade färger och det var noga med detaljer och accessoarer. Min favorit är Eva-Lisa Agathon – hon var suverän! Hon skapade klippdockor och bokmärken, men också jul-, påsk-, och gratulationskort. Man lär sig känna igen de olika konstnärerna. Det görs fortfarande klippdockor, men de moderna är så fruktansvärt fula. Platta och charmlösa.


De snyggaste klippdockorna gjordes på 40-, 50- och 60-talet. Malin Fritzells favoritkonstnär är svenska Eva-Lisa Agathon.


Ett av rummen i Malins hus är fyllt av pärmar och mappar. Här bor alla klippdockorna och hon har lagt upp en databas för dem.

Hur många har du nu?
– Någonstans mellan 9 500 och 10 000. Många frågar om jag inte ska ta kontakt med Guinness igen, men det är lite komplicerat. Jag måste ordna två oberoende räknare, notarius publicus. Runt 10 000 dockor – det skulle ta evigheter att räkna dem.

Så därför vet hon inte om hon fortfarande har världens största samling. Det kan finnas någon i Danmark som är större, eller i USA. Men Malin har än så länge det officiella rekordet.

Ni ska få lite bonuskunskap om Malin också. Hon tassar fnissande före upp för den knarrande trätrappan. På väggen hänger en stor glasad tavla med fotografier, klipp och affischer.
– När jag bodde i Stockholm var jag under nio år statist i TV-serien Rederiet. De sista åren fick jag repliker också, och därmed bättre betalt. Det är jag verkligen stolt över!


Text & foto:
Erica Elmberg