I förra numret av Bjäre NU träffade vi Heidi Naess Ström, ägare av Vistorpsgården. Hon valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Jonathan Sundberg, fibergrävare och fårägare, tillsammans med frågan: ”Kommer du att utveckla din kunskap inom fåruppfödning längre fram?”

– Det tror jag faktiskt. Jag skulle vilja ha en mer stambokförd besättning. Kanske någon gammal svensk lantras som är på väg bort. Jag vill lära mig mer om att ta vara på resurserna och skulle gärna läsa till agronom på Sveriges Lantbruksuniversitet.

Ett blött fårhuvud sätter avtryck på byxorna så fort vi kliver in i hagen. Trots att Jonathan Sundberg precis varit där och tittat till dem så vill de ha mer uppmärksamhet, och gärna lite kli.
– De är väldigt kelna, skrattar Jonathan och blir nästan omkullvält när Rut tycker att Lill-Babs fått fler klappar än henne.

Rut, och systern Stina, var de två första fåren som flyttade hem till familjen Sundberg för snart fyra år sedan.
– Jag har alltid varit glad i djur, och lamm är så söta, säger Jonathan och ler. Jag ville ha två dräktiga tackor, så att jag kunde få lamm direkt, fortsätter han.
Han gick första året på gymnasiet när tanken på att skaffa får slog rot, och den julen fick han stängseltråd i julklapp av sina föräldrar – som ett löfte om att få skaffa djuren.

Under sitt sökande efter tackor kom de i kontakt med Heidi Naess på Vistorpsgården och efter lite betänketid gick hon med på att sälja två av sina får till Jonathan.
– Det har verkligen varit en fördel att vi köpte av henne. Hon har varit som en mentor och hjälp oss många gånger.

Samtidigt som han startade upp sin fåruppfödning hemma på familjegården så gick han Naturvetenskapliga programmet på gymnasiet i Båstad.
– Jag hann ändra mig kanske hundra gånger vad jag ville jobba med, allt från civilingenjör till ekonom och veterinär, så Natur kändes som en bred och bra grund att stå på.

Under somrar och helger jobbade han extra på NP Nilsson i Förslöv, och det var där han träffade sin nuvarande arbetsgivare.
– Han frågade mig om jag kunde tänkte mig att gräva fiber, berättar Jonathan, som nu har ”stått i gropen”, som de kallar det, i drygt ett år.

Det är ett ganska tungt jobb, och ibland kan han fundera lite på att ta körkort för någon av maskinerna som används på arbetsplatsen. Inte minst när det är dåligt väder.
– Ibland, när det regnar riktigt riktigt mycket, då kan man börja längta hem, säger han med glimten i ögat.

Precis som många andra barn som vuxit upp i Förslöv så blev Jonathan satt i fotbollsskola vid unga år.
– Det var du som släpa dit mig, säger han och tittar på mamma Malin som skrattande ursäktar sig med att alla andra gjorde ju så.

Men eftersom Jonathan fortfarande är aktiv spelare så är det nog sedan länge förlåtet. Idag spelar han i Förslövs A-lag, men känner inte direkt för att prata resultat efter säsongen som varit, utan blickar hellre framåt, med en förhoppning om att ta steget upp igen under året som kommer.

Även innebandy och skytte har varit fritidsintressen under uppväxten, men när aktiviteterna började hopa sig och bli för mycket, så fick de hamna på hyllan.

Mellan arbetena, fåren och fotbollen så hittar Jonathan numera även tid till att fixa med bilen, och se på hockey tillsammans med vännerna.
– Jag följer Rögle och tittar rätt så ofta på deras matcher.

Jonathan ser nästan bara positivt på att ha vuxit upp strax utanför Förslöv. Han trivs med det naturnära och det enda negativa var möjligen att vara beroenden av skjuts under tidiga tonåren.
– Man har fått en rätt så sund uppväxt här. Det är en liten by och man blir inte en i mängden.

I sin framtid ser Jonathan en egen gård, men den behöver inte nödvändigtvis ligga här.
– Det får jobbet styra, och om man träffar en tjej som kommer någon annanstans ifrån.

OM JONATHAN SUNDBERG

Namn: Jonathan Sundberg
Ålder: 20 år
Bostadsort: Fogdarp, Förslöv
Yrke: Fibergrävare
Mitt smultronställe på Bjäre: Västersjön

Jonathan skickar vidare röda tråden till Alexander Ivarsson, ägare på Bjäre Glass, med frågan: ”Vad har du för framtidsplaner gällande Bjäre Glass?”

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS