I förra numret av Bjäre NU träffade vi Jonathan Sundberg, fibergrävare och fårägare. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Alexander Ivarsson, mjölkbonde och ägare av Bjäre Glass, tillsammans med frågan: ”Vad har du för framtidsplaner gällande Bjäre Glass?”

– Planerna just nu är att höja vetskapen om produkterna vi producerar för lokala konsumenter. Trots allt är det fortfarande många på Bjäre som inte vet att vi finns.
På sikt hoppas vi även kunna investera i en större försäljningslokal så vi kan hålla öppet året runt.

Det har varit en fantastisk glassommar. För Alexander Ivarsson innebar det att han nästan fick bosätta sig i fabriken i Troentorp för att hinna med i produktionen.
– Vi sålde slut varenda kväll och jag vågade inte gå och lägga mig!

Förutom glassvagnen i Båstads hamn, och försäljning vid olika event, har Bjäre Glass i år även haft en vagn stående i hamnen i Vejbystrand.
– Jag fick frågan i slutet på sommaren, ”hur orkar du?”, och jag svarade ”hur orkar min fru?”, berättar Alexander.

Vi sitter hemma i hans kök medan de två döttrarna, Elsa sex år och Annie tre år, äter frukost i soffan framför tvn i rummet intill. Hans fru, Pernilla, har precis gått på ett dygnspass på sitt jobb och det är Alexanders tur att rodda hemmet. Ute på gården skymtas hans bror som sedan i våras haft det yttersta ansvaret för familjegården och dess mjölkkor, som innan dess var Alexanders huvudsyssla.
– Han har alltid jobbat mycket på gården, men nu fick han ta ansvar fullt ut och han har skött det med bravur.

Alexander själv tog över gården efter sina föräldrar för tre år sedan, något han innan dess aldrig hade trott skulle hända. Han hade visserligen påbörjat en gymnasieutbildning på lantbruksskola, men hoppade av då utbildningen inte var vad han tänkt sig.
– Det kändes mer utvecklande att jobba, säger Alexander som istället började arbeta som traktorförare, och senare även som lastbilschaufför.

Det var när hans föräldrar bad honom ta hand om gården i fem veckor medan de besökte hans syster på Nya Zeeland som han fick upp ögonen för lantbruket.
– Jag var aldrig intresserad av kor när jag var yngre och tog motvilligt tjänstledigt för att hjälpa dem, berättar han.

Men någonting hände under de veckorna och han fick en förståelse för vad som drivit hans egna föräldrar under alla år.
– Det är helheten. Samspelet mellan födslar och bortgång. Livet och döden. Man kan inte bara gå därifrån när arbetsdagen är slut, för man har ett stort ansvar som djurägare.

Just djurens välmående är något som Alexander verkligen brinner för.
– Vi lägger in väldigt mycket arbete för att de ska ha det bra. Har inte korna det bra har inte vi heller det, säger Alexander som precis som andra mjölkbönder får brottas med djurrättsaktivisters åsikter.
– Att bli kallad klimatbov är väldigt sorgligt.

När föräldrarna kom hem från sin semester på Nya Zeeland började Alexander hjälpa till hemma på gården en dag i veckan, och sedan två. Hans pappa var utåt sett lite skeptisk i början till att sonen ville gå i hans fotspår.
– Min pappa är min bästa mentor, han kan säga saker som ”nej du ska nog inte köra traktor där”, och då måste jag bevisa att det går, berättar Alexander och skrattar åt pappans omvända psykologi, som han nu i smyg använder på sina egna barn.

2015 tog sedan Alexander över gården och dess 70 mjölkkor. Men året därpå var ett av mjölkindustrins tuffaste år, då det producerades för mycket mjölk och literpriset för mjölkbönderna sjönk. När Bjäre Glass förra ägare då sökte upp Alexander och frågade om han ville ta över deras verksamhet så var idén att ha två ben att stå på mycket lockande.
– Jag blev lite eld och lågor, och såg en utvecklingspotential, berättar han.

Men svårigheten låg i att hitta en delägare som kunde sköta själva driften medan han själv, och korna hemma på gården, stod för mjölken som glassen tillverkas på. Därför tog det ytterligare ett år innan hans namn stod på glassfabrikens ägandepapper. Vi vet dock hur sommaren 2017 regnade bort, och det blev inte alls som Alexander och hans samarbetspartner tänkt sig.
– Det var tufft ekonomiskt och tufft att hålla humöret uppe.

Det slutade med att Alexanders bror köpte ut vännen, och gjorde Bjäre Glass till ett familjeföretag. Dock hade brodern Johannes ett annat arbete då, vilket gjorde att det blev långa dagar för Alexander, där han först tog hand om djuren på gården och sedan åkte till fabriken. Att Johannes började arbeta för honom på gården i våras var en stor räddning, speciellt nu när den här sommaren krävde att produktionen gick på högvarv. Men tanken på att sälja Bjäre Glass har aldrig slagit honom, varken nu när han fått arbeta dygnet runt eller efter den katastrofala första säsongen.
– Jag är inte färdig och har en plan på hur jag vill att det ska vara om fem år. Jag har aldrig varit rädd för att prova på något.

OM ALEXANDER IVARSSON

Namn: Alexander Ivarsson
Ålder: 37 år
Bostadsort: Elestorp
Yrke: Mjölkbonde och ägare av Bjäre Glass
Mitt smultronställe på Bjäre: Röda Hallar vid Hovs Hallar

Alexander skickar vidare röda tråden till Maria Svensson, delägare av Stigbertils Mäklare, med frågan: ”Kan ni prata om annat än hus och fastighetsaffärer vid middagsbordet?”

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS