I förra numret av Bjäre NU träffade vi kocken Jonas Nilsson. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Henrik Holm på Båstad Sportcenter, tillsammans med frågan:
”Vad är dina visioner för sportcentret sett ur ett tioårsperspektiv?”

– Vi vill komplettera med en padelhall och steppa upp både gymmet och idrottshallen. Det ska inte vara någon lyx, men allt ska vara bra helt enkelt. Att ha en bra restaurang, så som vi har, är också viktigt för en anläggning. Och vi ska ha en bra verksamhet med bra tränare!

Henrik brinner för rörelse och för att få andra människor att motionera, och att det finns anläggningar för folk att komma och aktivera sig på blir då a och o.
– Vi är alldeles för stillasittande idag. Det här är vårt sätt att hjälpa till så att ungdomar, äldre och alla andra kan komma någonstans och röra på sig.

För Henrik själv har det alltid varit tennis som gällt. Med en mamma som var tennistränare och en pappa som var aktiv spelare var sporten lite grann medfödd och han höll i ett racket redan som fyraåring.
– Jag och mina syskon har vuxit upp på tennisbanan. Pappa var som bäst rankad till tvåa i Sverige på 60-talet och nu som veteran har han kammat hem sammanlagt 104 guld i veteran-SM, berättar Henrik och erkänner att även hans egna barn fått växa upp med tennisen, varav sonen Axel fortfarande är aktiv.

Precis som för många andra familjer var det tennisen som tog Henrik till Båstad. Han spelade Kalle Anka Cup här som liten och var sedan en av de första stolta spelarna som kom in på riksidrottsgymnasiets tennisprogram när det startade upp sin verksamhet i mitten på 80-talet.
– Det var de bästa som sökte sig hit på den tiden för det fanns inte så många alternativ, så jag var verkligen glad som kom in! Vi var de bästa i Sverige just då och taggade varandra.
Efter gymnasiet kämpade Henrik på i ett par år i jakten på drömmen om att kunna spela på heltid. 1992 lossnade det ordentligt och karriären tog fart. Året därpå rankades han som nummer 17 i världen i singel, och som nummer 10 i dubbel.

Att välja ut karriärens guldkorn är inte så svårt. Henrik skojar och säger att det är för att han är glömsk, men där finns en match som sticker ut extra mycket, och den plockar han gärna fram ur minnesarkivet.
– När jag slog Boris Becker i Tokyo 92, med 6-1, 6-2. Det var väl hans värsta förlust… säger Henrik och ler.
– Jag har haft några sådana matcher i livet, där man gått in och känner att det sitter. Att man får ut så mycket man kan! Jag har haft det på träning också, men att ha det på match… Jag lyckades aldrig vinna någon stor tävling i singel, men att veta att jag slagit många av de där topp 10 spelarna i världen..!

När det blev dags att lägga elitspelandet på hyllan fortsatte Henrik som tränare. Under ett par år hann han följa några av de bättre spelarna i både Sverige och Danmark, innan han landade på sin nuvarande position på Båstad Sportcenter.
– Åren går så snabbt, men jag tror jag har varit här i sex år nu.

Att förra veckans Röda Tråden, Jonas Nilsson, skämtsamt kallade honom för Båstads Mr Tennis är kanske inte så konstigt. För som ansvarig för både anläggningen och klubben, utöver sina tränaruppdrag, så blir det mycket tennis. Dessutom tävlar han fortfarande på hög nivå inom veteranklassen.

När Henrik väl får tid över så tar han gärna en runda på någon av kommunens golfbanor, vilka har blivit som smultronställen för honom.
– Att gå uppför 12:an på Båstad golfklubb och se kvarnen är rätt fint, speciellt vid solnedgång. Och i Torekov är jag vintermedlem då de har banor öppna med sommar-greener, det är nästan som att spela på sommaren!

Det han uppskattar mest med golfen är att den tvingar honom till ett annat tempo. Fast tävlingsdjävulen får man nog aldrig ur honom ändå.
– Jag önskar att jag hade haft mer tid att spela golf, det hade varit jätteskoj att se hur långt jag hade kunnat nå!

OM Henrik Holm

Namn: Henrik Holm
Ålder: 51 år
Bostadsort: Båstad
Yrke: Sportchef och tränare
Mitt smultronställe på Bjäre: Golfbanorna

Henrik skickar vidare Röda Tråden till Peter Haarala, gymnasielärare i idrott, med frågan: ”Hur ligger det egentligen till med de ungas fysiska hälsa?”.

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS