Peter blev lärare trots allt

Mötet med människor har inspirerat

943

I förra numret av Bjäre NU träffade vi Henrik Holm, Sportchef. Han valde att skicka vidare Röda Trådens stafettpinne till Peter Haarala, gymnasielärare i idrott, tillsammans med frågan:
”Hur ligger det egentligen till med de ungas fysiska hälsa?”

– Jag har varit idrottslärare i snart 20 år och jag tror nog att den generellt sätt är sämre. Men det jag ser mycket av är den psykiska ohälsan. Det är den som växer lavinartat. Jag möter många med dålig framtidstro och som har svårt att hitta sig själva. Det ser jag som mer oroväckande än om man väger tre kilo mer än vad ungdomar gjorde för 20 år sedan.

Visst är människan generellt sett mer stillasittande idag än för några decennier sen, och ofta är det den moderna tekniken som får skulden. Men Peter menar på att det även har blivit en klassfråga.
– Vi är på väg rätt åt USA där barn som växer upp i fattigare familjer eller med ensamstående föräldrar som saknar tid blir lidande, då det dels inte finns pengar till aktiviteter eller en samvaro och kvalitet när det kommer till måltider. Sett ur ett hälsoperspektiv är det helheten som påverkar. De som har råd och föräldrar med tid är de som har möjlighet att röra på sig och äta rätt, men det finns ungefär en tredjedel som inte har de förutsättningarna. Och det är en utveckling som inte stoppar. Avgifterna till idrottsföreningar blir dyrare då färre vill jobba ideellt, vilket på sikt leder till att färre kan vara med. Det kan vara ett större folkhälsoproblem än vad vi tror.

Peter själv växte upp inom fotbollens värld och förutom själva utövandet av sporten har han alltid uppskattat sammanhållningen och känslan av att vara en del av någonting som en lagidrott innebär.
– Även om man inte var bäst så var det en viktig del i livet, säger Peter, som under många år även engagerade sig i supporterklubben till favoritlaget IFK Göteborg.

Men att det var inom idrott han skulle arbeta hade han ingen aning om under uppväxten. Drömmen var att flytta från barndomsorten Tranemo till Göteborg, och efter att ha sökt lite olika utbildningar började han läsa förvaltningsrätt. Peter märkte dock ganska snart att det inte var något för honom, och hoppade på idrottslärarlinjen som en väg ut.
– Men lärare skulle jag egentligen aldrig bli. Farsan är rektor, mamma är lärare och syrran är lärare. Så det fanns inte att också jag skulle bli det, säger han och skrattar.

Men ett samtal från en skola i Angered ändrade allt. Innan han ens tagit examen blev han ombedd att arbeta på en grundskola där, och Peter beskriver det själv som en ögonöppnare utan dess like.
– Där var 700 elever på skolan och bara en av dem var svensk. Det var en misär man inte visste fanns. Våld. Hot. Vapen. Droger. Men också en kärlek jag aldrig upplevt någon annanstans! Till lärarna och till skolan. Hur viktig man var. Man var mamma och pappa, socialarbetare och extrastöd till familjer. Jag var 23 år, och älskade det! Det var tufft som fasen, men man gjorde nytta! Det var nog de nyttigaste åren i mitt liv. Just att få en förståelse för hur livet kan vara för många människor.

Där och då insåg Peter att läraryrket inte var så dumt ändå, och efter tre år i Angered återvände han till skolbänken för att göra färdigt de sista poängen och få sin examen.

2004 gick flyttlasset till Bjäre. Han fick jobb i Örkelljunga, vilket enligt honom själv var en stor omställning mot Göteborgsförorten.
– Det största problemet där var om man fick ha keps på sig inne, säger han lite generaliserande för att visa på olikheterna.

Men han trivdes väldigt bra och det dröjde tio år innan han valde att prova sina vingar på nytt, denna gång som idrottslärare på gymnasiet i Båstad där han nu jobbat i drygt sex år.

Utöver arbetet på skolan är han även engagerad fotbollstränare. Efter att ha avslutat sin egen aktiva karriär i Förslövs IF gick han direkt över till att bli tränare i klubben. Idag är han assisterande tränare för herrlaget i Vejbystrand, och fotbollen tar fortfarande mycket av hans fria tid.
– Det var självklart för mig att bli tränare och föll sig naturligt. Redan när jag var 16 tränade jag mitt första lag, då i innebandy, och jag har alltid funnit mig lite grann i ledarpositioner, berättar Peter, och tillägger skrattande att han har lite svårt för överordnade och därför gärna har den positionen själv.
– Jag skulle egentligen gjort lumpen, men jag vart lite för omogen och hade svårt för auktoriteter så den kombinationen blev inte så bra. Jag hade kollat upp innan att om jag vägrade skjuta så behövde jag inte vara kvar utan fick vapenfri tjänst. Så jag ryckte in uppe i Boden på en måndag och på onsdagen fick jag nog av det där och åkte hem..!

OM Peter Haarala

Namn: Peter Haarala
Ålder: 43 år
Bostadsort: Vejbystrand
Yrke: Idrottslärare
Mitt smultronställe på Bjäre: Bjäre Golfklubb

Röda Tråden skickas vidare till Berit Hjalmarsson, före detta rektor i kommunen, med frågan: ”Har du tagit med dig någon speciell lärdom som barnen gett dig under åren i förskolans värld?”.

TEXT & FOTO: THERESE BERSÉUS SUOKAS