”Det pekar nedåt – kommunen måste agera”

Av Rickard Gustafsson

Företrädare för Bjäres tre SPF-föreningar är oroliga efter de senaste larmrapporterna inom hemtjänsten. När Båstad samtidigt fortsätter kräftgången i den nationella Hemtjänstindex-mätningen kräver de förändring.
– Vi vill inte höra fler bortförklaringar, bara vad ni tänker förbättra, säger Karin Wilson, SPF Östra Karup.

På två år har Båstad fallit från plats 106 till 175 i SPF:s riksomfattande undersökning om hemtjänsten. Raset skapar oro i pensionärsföreningarna som inte längre kan tiga still.

Med tyngd tar de tre representanterna till orda för de 1 400 medlemmar de företräder – mer än var tionde röstberättigad i Båstad.

– Det oroar oss både ur vårdtagares, anhörigas och personalens hänseende. Det pekar nedåt och då måste kommunen agera, säger Ingegärd Persson, ordförande för Södra Bjäre.

Hon har talat med företrädare inom politiken, hemtjänstledningen och med undersköterskor och vårdbiträden. Hon förvånas över de skilda verklighetsbilder som framträder.

– Man blundar lite för fakta. Jag tycker att man målar upp en förskönande bild jämfört med personalens berättelser. De skyller bland annat på det stora antalet sommargäster, men det håller inte, säger Ingegärd och menar, med rapporten i ryggen, att kommunen inte längre kan bortse från ljudet av varningsklockorna.

Båstad hamnar långt ned i kategorin utförande, som bygger på hemtjänstkundernas svar i Socialstyrelsens enkät.

En av de viktigaste punkterna är hur många personal de äldre möter.

– Det finns skräckexempel. Jag vet en man med funktionshinder som haft 30 olika personer hemma hos sig under en månad. Det är som en institution där det springer folk ut och in hela tiden. Nej, slopa minutstyrningen och begränsa antalet personal hos vårdtagare, särskilt de med stora vårdbehov, säger Ingegärd.

– Det skapar såklart en otrygghet och det är jätteviktigt för en äldre människa att känna tilltro. Sen all denna stress. Jag talade med en kvinna som larmat för att hon behövde gå på toaletten och när det äntligen kom någon så stod de utanför dörren och sa ”är du färdig snart, jag måste iväg igen”, säger Karin.

Minutstyrningen, som stressar sönder personalen, måste avskaffas.

– Det är vansinne! Människor behandlas som om de arbetar på ackord i en fabrik. Det är medmänskligheten som skapar kvalitet både för den som ger och tar emot omsorgen, säger Ingegärd.

Karin Wilson, Kerstin Nilsson och Ingegärd Persson kräver tryggare omsorg – färre olika personer i de äldres hem och slut på minutstyrningen. Foto: Rickard Gustafsson

Kerstin Nilsson, SPF Båstad Bjäre, berättar om frustrationen i medlemsledet – där det både finns hemtjänsttagare och anhöriga.

– Det måste finnas tid för att hinna säga några vänliga ord. De styrande måste visa personalen uppskattning och respekt för de äldre.

Hon konstaterar att det finns klagomål, men som inte framförs på grund av rädsla.

– Jag vet att det är så. De är rädda för att bli sämre behandlade, säger hon.

Samtidigt ges ett annat perspektiv. Många har varken ork eller förmåga att klaga och det konstateras att hälsostatusen är klart sämre bland de som har hemtjänst i dag jämfört med tidigare.

– Många skulle behöva en plats på särskilt boende, men man behåller dem i hemtjänsten längre. Vårdtyngden växer och det blir tyngre och tyngre för personalen, menar Karin.

För att vända utvecklingen krävs åtgärder.

Karin Wilson poängterar att personalbrist råder i hela landet, men att trenden bara kan vändas om statusen höjs.

– Det måste göras mer attraktivt! Ge dem rätt lön, ett schema som är hanterbart och ge de som vill en heltidstjänst. Samtidigt får vi inte glömma att det också är en kostnadsfråga, men vill man en bra hemtjänst så måste det också få kosta.

Hon skickar med en sista uppmaning till de styrande.

– Beställ rapporten, läs, och ta det här på allvar. Vi vill inte höra fler bortförklaringar, utan bara vad ni tänker förbättra.