Nu lyfter Anna, 53, mot nya mål i livet

Av Carina Nilsson

Som 53-åring gör Båstadbon Anna Norling ett lappkast i livet och förverkligar en gammal dröm om att bli flygvärdinna och air steward.
– Jag är både nervös och skräckslagen men också helt övertygad om att det är exakt det här jag ska göra. Man måste fortsätta drömma och leva – även när man har fyllt femtio, säger hon.

Resor har varit en stor och naturlig del av Anna Norlings liv ända sedan barnsben.

– Redan när jag var liten var vi ofta på väg någonstans. Min pappa reste i jobbet och vi hade släkt i Finland. När jag, min bror och mamma drev Teddykompaniet hade jag 80–100 hotellnätter per år i Norden, Europa och Asien. Resväskan stod alltid uppfälld och även idag reser jag mycket eftersom min mamma bor i Spanien och min son i Los Angeles, säger Anna.

Perioden efter att familjen sålde företaget beskriver Anna som lite vilsen, då hon inte visste vad hon ville göra med resten av sitt liv.

– Jag bestämde mig för att jag absolut inte skulle bli en bitter gammal nucka utan skrev en bucket-list och bestämde mig för att verkligen göra saker på den listan, säger hon.

En dröm var att jobba på ett kryssningsfartyg. Anna började en utbildning på Finlandsbåtarna för att testa livet till sjöss, men ett diskbråck satte stopp för planerna.

När pandemin slog till gick Anna i stället in i hemtjänsten en period.

– Jag gjorde det för att hjälpa till under den värsta krisen – och det var så givande. Det är ett jobb som borde värdesättas mycket mer, att ta hand om dem som har byggt upp vårt samhälle borde vara bland det finaste man kan göra, säger hon.

Anna kommer att bo kvar i Båstad och ser fram emot att vara helt ledig de dagar hon är hemma. Bosse brukar få hänga med på cykelturer längs banvallen bland annat. Foto: Carina Nilsson

Efter det jobbade Anna två säsonger på turistbyrån.

– Jag älskar Båstad och Bjärehalvön men det var inte riktigt det som stod på min bucket-list.

I stället kom idén om flyget från oväntat håll.

– Jag var på en näringslivsträff i Båstad när jag Teresa Westerberg, som är kommunsekreterare, ropade på mig och frågade:

– Anna har inte du jobbat på SAS? Njae, svarade jag och tänkte att hon måste ha förväxlat mig med någon annan. Då berättade Teresa att hon skulle börja på SAS och hade tagit tjänstledigt. Sedan sade hon: du måste komma med. Det var så märkligt för flyget är en gammal dröm jag har haft, men jag har aldrig trott att livet i luften var möjligt för någon som mig. Man ska vara yngre, starkare och ha en annan kroppsstruktur, säger Anna.

Men Teresa berättade att SAS sökte särskilt efter äldre personer.

– Det var ett så konstigt sammanträffande, och jag tänkte först ”nej inte kan väl jag”, men Teresa skickade en länk och då tänkte jag i stället ”vad har jag att förlora?”

Anna blev kallad till intervju i Köpenhamn och fick snabbt besked att hon var antagen till utbildningen som air steward på long haul. Jobbet innebär att man är ansvarig för mat och dryck på långflygningar.

Sedan kom nästa steg i rekryteringsprocessen.

– Säkerheten kring flyget och de anställda är rigorös idag. Jag var tvungen att redovisa kontoutdrag och min son behövde intyga att jag har kunnat försörja mig själv eftersom jag inte har haft någon fast anställning de senaste åren. Jag fick också åka upp till USA:s ambassad där jag fick stå ute i snön och köa för visum. Det var en jätteprocess men allt gick bra, säger Anna.

Anna har alltid rest mycket och har en hel hylla full av reseminnen från olika delar av världen. Foto: Carina Nilsson

Den 23 februari åker Anna till Köpenhamn för att börja sin utbildning. Den inleds med fyra veckor på marken, då de bland annat ska träna på att nödlanda i havet.

– Man har våtdräkt på sig men vi ska ner i vattnet. Det blir en rejäl utmaning för mig som inte badar om vattnet är under 30 grader varmt. Jag har köpt ett kort på badhuset i Laholm för att träna och se om jag ens kan simma längre, säger Anna och skrattar.

Kursen innehåller också HLR, brandövningar, att lära sig tygla berusade personer och att evakuera.

– Därefter börjar man praktisera i luften. Först på kortare sträckor i Europa, sedan på längre resor. Först blir man flygvärdinna och sedan går man tillbaka till skolbänken för att gå vidare till air steward. Det kan ta upp till sex månader innan jag är klar, säger Anna.

På frågan om hur det känns svarar Anna att hon är ”så dj-vla rädd”.

– Samtidigt är jag helt övertygad om att det är det här jag ska göra och känner mig också jättepirrig. Bara för att vi fyller femtio får vi inte sluta leva och låta livet gå i stå. Man måste vara sin egen motor och fortsätta ge sig själv glädje i livet, säger hon.