BÅSTAD 2026-11-20 KL. 13:50

Platsen för spontanidrott avspärrad igen: "Det är helt obegripligt"

Av Peter Jakobsson

De har lagt både tid, pengar och engagemang på att skapa en plats där barn och ungdomar kan idrotta gratis. Nu har spontanidrottsplatsen vid Strandängskolan i Båstad återigen förvandlats till byggarbetsplats. Syskonen Lotta och Johan Olmarker är både arga och besvikna på kommunen.

Platsen för spontanidrott avspärrad igen:
Lotta och Johan Olmarker är besvikna och förbannade på att de tagit platsen till en byggarbetsplats igen. Foto: Peter Jakobsson

– Det är helt obegripligt. Vi har gjort kommunens jobb och det minsta vi kan begära är att de värnar om verksamheten, säger Johan Olmarker.

Regnet faller över den asfalterade planen intill idrottshallen i Båstad. Där barn och ungdomar tidigare spelade basket, tennis och fotboll står nu byggbodar bakom höga stängsel. Hela området är avspärrat och tillgängligt enbart för byggarbetarna.

För syskonen Lotta och Johan Olmarker är det en sorglig syn. Under många år har de arbetat ideellt för att skapa möjligheter till spontanidrott i Båstad och på Bjärehalvön. Genom insamlade pengar, bland annat från Sylvesterloppet, har de bekostat utrustning och aktiviteter. Den asfalterade planen vid Strandängskolan har blivit något av hjärtat i deras verksamhet.

Stängsel spärrar nu av platsen så den inte går att använda för spontanidrott. Foto: Peter Jakobsson
Stängsel spärrar nu av platsen så den inte går att använda för spontanidrott. Foto: Peter Jakobsson

Här har de låtit måla linjer för olika idrotter, ordnat basketkorgar, mål och tennisnät. Under kalla vintrar har Johan dessutom spolat planen till en isbana som lockat mängder av skridskosugna barn.

Men det är inte första gången platsen tas i anspråk för byggarbeten.

När Strandängskolans matsal tidigare renoverades placerades byggbodar på planen. Efter påtryckningar från syskonen fick de till slut tillbaka en tredjedel av ytan för spontanidrott. När byggbodarna sedan försvann var delar av planen i dåligt skick och behövde återställas.

– Vi lade ungefär 15 000 kronor på att måla om linjerna igen. Pengar som vi hade kunnat använda till andra aktiviteter. Då fick vi besked från kommunen att det inte skulle hända igen, berättar Johan.

Men nu har det alltså hänt igen. Och den här gången fick syskonen inte ens någon förvarning om vad som var på gång.

– Jag fick ett mejl en fredag där de undrade om tennisnäten var våra och om vi kunde flytta dem till måndagen. Då var området redan inhägnat. Vi hade inte fått någon information alls, berättar Lotta.

Johan och Lotta tycker att de tagit lite väl mycket av platsen för att bara ha bodar på en liten del. Foto: Peter Jakobsson
Johan och Lotta tycker att de tagit lite väl mycket av platsen för att bara ha bodar på en liten del. Foto: Peter Jakobsson

Hon har svårt att förstå varför kommunen inte hittat en annan lösning.

– Om man verkligen hade velat behålla den här platsen för barnen hade det gått att lösa på ett annat sätt. Men det känns som att man bara har sett till byggföretagets behov.

Johan pekar mot byggbodarna och den stora inhägnade ytan. Han menar att bodarna exempelvis hade kunnat placeras annorlunda eller staplas på höjden för att lämna åtminstone en del av planen fri.

– Förra gången lyckades vi få tillbaka en tredjedel. Nu finns det ingenting kvar. Det är bara att lägga ner.

Den pågående ombyggnaden av Strandängskolan beräknas enligt de uppgifter syskonen fått vara färdig hösten 2028. Det innebär att spontanidrottsplatsen riskerar att vara otillgänglig under omkring två år.

Särskilt ledsna är de över att möjligheten till skridskoåkning försvinner.

– Förra vintern kunde vi ha is i fem veckor. Det var fullt med barn här på kvällarna och även skolan använde isen. Vi har dessutom skänkt skridskor och hjälmar så att alla ska kunna vara med, berättar Johan.

Under förra vintern var det is i flera veckor på planen. Något som nyttjades flitigt. Foto: Peter Jakobsson/Arkiv
Under förra vintern var det is i flera veckor på planen. Något som nyttjades flitigt. Foto: Peter Jakobsson/Arkiv

Lotta framhåller att platsen är viktig även för barn som inte är med i någon idrottsförening.

– Här kan alla vara med. Man behöver inte ha pengar eller någon som skjutsar en till en aktivitet. Barnen kan komma hit och spela basket eller åka skridskor tillsammans. Det är sådant som vi tycker är viktigt.

Syskonen betonar att de inte motsätter sig renoveringen av skolan. Tvärtom ser de fram emot att skolan och utemiljön rustas upp. Men de tycker att kommunen borde ta större hänsyn till barnens behov under byggtiden.

– Det kommer säkert att bli jättebra när allt är färdigt. Men det hjälper inte barnen som går här nu. Det är två år av deras uppväxt som försvinner. Man har inte råd att bara kasta bort den tiden, betonar Johan.

Spontanidrottsplatsen öppen och tillgänglig tidigare. Foto: Peter Jakobsson/Arkiv
Spontanidrottsplatsen öppen och tillgänglig tidigare. Foto: Peter Jakobsson/Arkiv

De har försökt få gehör hos kommunen, men upplever inte att deras synpunkter har lett någonstans. Mest besvikna är de över bristen på dialog och respekt för det ideella arbete de lagt ner.

– Vi begär inget tack. Vi gör det här för att det är roligt och för att barnen ska få möjlighet att röra på sig. Men åtminstone borde man kunna prata med oss innan man tar bort hela verksamheten, säger Johan.

Nu är platsen åter avspärrad med stängsel liksom stora delar av resternade skolgård. Foto: Peter Jakobsson
Nu är platsen åter avspärrad med stängsel liksom stora delar av resternade skolgård. Foto: Peter Jakobsson

Nu har besvikelsen gått så långt att de ifrågasätter om de ska fortsätta engagera sig.

– Man går från att vara arg till att mest bli ledsen. Det känns inte som att det vi gör uppskattas. Varför ska vi fortsätta lägga ner så mycket tid och pengar om det ändå bara blir så här? säger Lotta.

Syskonen Olmarker blev förvånade: "Fick ett mail om att vi skulle ta bort näten och annat, sen blev det inhägnat". Foto: Peter Jakobsson
Syskonen Olmarker blev förvånade: "Fick ett mail om att vi skulle ta bort näten och annat, sen blev det inhägnat". Foto: Peter Jakobsson

Johan håller med.

– Den här platsen är hjärtat i hela vårt projekt. När man tar bort den försvinner också mycket av glädjen och energin som får oss att fortsätta.

Peter Jakobsson