Krönika: "Våra fem sinnen drabbas gravt negativt av januari"

Av Per Brolléus

En krönika om hur fasansfull januari är, enligt redaktör Brolléus.

Januari snart passerat och man har så sakteliga börjat lära sig skriva 2025 istället för 2024 de få gånger man numera ska fylla i datumet längst ner på ett avtal eller något liknande dokument.

Att påstå att januari är en klang och jubelföreställning är som att tycka en efterhängsen förkylning är riktigt trevlig. Den är ju iochförsig det, förkylningen alltså, jämfört med tarmvred, benbrott och hjärtsvikt. Men nej, januari är bara som en pausfågel, ska liksom bara passeras, finns så oerhört lite att direkt glädja sig åt om man som till exempel jag anser att sommaren är bäst, våren är tvåa, hösten trea och vintern är ett enda stort elände.

Jag vet, man borde såklart leta efter positiva saker och tänka ungefär som en intensivt instagrammande käck medelålders träningsglad kvinna (jo, det är betydligt fler kvinnor som är inne i det gebitet och det har dom all rätt att vara även om jag har skitsvårt för det).

Vi människor har fem sinnen. Jag konstaterar att alla dessa drabbas gravt negativt av januari.

Lukt: Januari luktar egentligen ingenting. Skulle man som människa enbart leva i sydsvensk januari kommer man förmodligen att sluta tro att man ens har ett luktsinne. Vi skojar förvisso till det med tulpaner, men dom doftar, som alla vet, nada.

Smak: Hur smakar januari? December smakar pepparkaka, juni smakar nypotatis och jordgubbar, augusti smakar bär och kräfta, januari smakar på sin höjd tinad pyttipanna som inte stekts tillräckligt.

Syn: Jag är färgblind. Har problem med rött och grönt (10% av alla män har samma defekt), men i januari är jag alltid totalt övertygad om att min färgblindhet har spritt sig. Den gäller helt plötsligt hela färgskalan. Allt rör sig mellan smutsgrått och kolsvart.

Hörsel: Ljudet av dubbdäck mot asfalt måste vara bland de fulaste soundtrack som går att skapa. Naglar mot en griffeltavla (för er som är yngre så var det något som fanns innan whiteboard och deras suddbara pennor dök upp för på 90-talet) är ett värre ljud. Kombineras dessutom dubbdäck mot asfalt med snöslask så blir ljudet förgiftat vidrigt.

Känsel: Jag vill inte påstå att man fryser arslet av sig varje dag i januari, men alla vet att fingrarna mår bedrövligt uselt efter att man skrapat framrutan på bilen (varför sitter isen alltid hårdare där fram och varför har man alltid struntat i handskar just när rutan ska skrapas?).

Men känsel är mer än de som fingertopparna upplever. Tänker på känslor i kroppen, ni vet glädje, sorg, skräck, värme, längtan och kanske ont i ryggen. Har någon människa någonsin blivit kär i januari? Nej. Händer det att man sträcker en av kylan väldigt stel kropp? Ja. Kan man känna längtan till sommaren? Nej, det är fööööör långt bort. Kan man misströsta? Ja.

Förlåt att jag förstört några minuter av ditt liv med dessa dystra fakta. Sanningen måste alltid fram. Men ha förtröstan, om mindre än en vecka är januari över och februari är här. Och för att inte bryta ihop totalt så ber jag dig tänka som i Nationalteaterns klassiker ”Livet är en fest”, det vill säga att snart så är det fredag då försöker vi igen.