Drygt 8 miljoner gäster kan verkligen inte ha fel

Av Claes Kanold

1973 förvärvade den då 27-årige gotlandsonen Dan Tervaniemi landsvägskrogen Riksrasta i Brålanda, det som skulle komma att bli den första i en lång rad av mötesplatser utefter de stora svenska allfarvägarna. Idag består Rasta av 29 anläggningar, snart sätts spaden i marken för den trettionde. En av enheterna torde vara väl bekant för Bjäre Nu:s läsekrets: Rasta Hallandsåsen.

”1988 köpte vi det välskötta motellet av Lennart och Gabrielle Olmarker. Lennart och jag var bekanta innan och vi umgås fortfarande. Det är inte ofta man gör affärer med folk och sedan blir vänner för livet. Men så är det för mig och min hustru Marita, Lennart och Gabrielle är våra allra bästa kompisar. Det var de som fick oss att köpa sommarställe i Båstad, där vi ses så ofta vi kan. Lennart är som en storebror för mig.”

Ni har spelat åtskilliga matcher tennis mot varandra genom åren, vem brukade vinna?

”Jag är bäst av oss två, men det beror förstås på att jag är mycket yngre, haha. Vi har dessutom haft många familjeturneringar, både när vi rest på semester tillsammans och i Båstad om somrarna. Det där gick bra för mig ända tills deras son Johan blev 15 år. Sedan dess har jag alltid fått stryk av honom i finalen. Taskigt men sant. Annars har alltid varit lagspelare när det gäller sport, för mig var det fotboll, hockey och handboll som gällde och jag tyckte tennis var alldeles för egoistiskt. Men när Olmarkers övertalade mig att börja spela blev jag biten och hade spelat än om jag inte haft oturen att få bekymmer med mitt knä.”

Det hörs tydligt i redaktionstelefonen hur temperaturen i rösten stiger några grader när superentreprenören Tervaniemi pratar om sina käraste vänner. Och inte bara om dem, lika varmt låter det när vårt samtal glider in på frugan Marita, som hängt med i företaget ända sedan Brålanda-tiden, och sönerna Mikael, Daniel och Fredrik, som nu på olika poster axlar sin faders mantel. Förutom inom affärsområdet Rasta även i Burgsvik Group, som koncernen ändrade namn till häromåret och därmed blev en av de största familjeägda aktörerna i den svenska besöksnäringen. Dan sitter kvar som styrelseordförande och infinner sig på huvudkontoret i Göteborgs södra utkanter minst ett par timmar varje dag.

”Vi har just haft ett morgonmöte, grabbarna och jag. Där vi bland annat snackat om koncernens senaste förvärv; en handfull hotell och restauranger innanför murarna i Visby” avslöjar Dan, inte utan viss stolthet i tonfallet.

När den gäller den spänstige styrelseordföranden – som håller formen genom dagliga långpromenader med Golden retrievern Bamse och en timmes simning hemma poolen – vågar man aldrig påstå att cirkeln är sluten, men det ligger onekligen nära till hands just i det här fallet. Dan är nämligen född i den lilla orten Burgsvik på södra Gotland, där pappa konditorn Olle och mamma Tyra drev ett mycket omtyckt bageri. Så småningom gick flyttlasset norrut, till Visby, där det kom att öppnas flera konditorier i familjens regi.

Men låt oss återvända till Brålanda 1973; kunde den affärssinnade kocken Dan Tervaniemi redan vid så ung ålder föreställa sig hur framtiden skulle utkristallisera sig?

”Inte att det skulle bli av den här storleken, men jag hade jobbat inom KF några år och varit med och byggt upp ett antal Domus-restauranger, så vad jag gjorde var att plocka ut deras restaurangkoncept till vägkanten. Enkelt förklarat: en linje bakverk och räkmackor på ena sidan, dagens rätt och vägkrogsmat på den andra. Idén visade sig vara skalbar och tack vare det kunde vi växa. Dels genom att förvärva befintliga enheter, dels genom att bygga nytt.”

Vad har varit avgörande för framgångsreceptet?

”Att vi lyckades samla långtradare, bussar, annan yrkestrafik, vanliga bilister och gäster under ett och samma tak. Vi inredde lite finare än på de andra vägkrogarna som fanns på den tiden, med heltäckningsmattor och dyrare möbler. Sedan var toalettkonceptet viktigt, alltid rent och fräscht och tillgängligt. Men framför allt betyder våra öppettider mycket, vi har alltid haft öppet från tidiga morgnar till sena kvällar.”

Vilka parametrar har ni gått efter när ni förvärvat eller byggt nya Rasta-anläggningar?

”Först och främst trafiken; antalet bilar på vägen utanför och hur länge man kan räkna med att vägarna får behålla samma sträckning. Därför lägger vi oss numera oftast utefter nybyggda motorvägar. Sedan den lokala förankringen och serviceutbudet. Idag är Rasta mer en mötesplats, folk kommer in i butiken och köper en banan eller glass eller går in i restaurangen och beställer en Dagens Rätt. Många gäster bor i närheten. Det finns faktiskt ungkarlar som kommer in två-tre gånger om dagen och äter hos oss, för de tycker inte det är någon idé att laga mat själva!”

Finns det några rätter på menyn som hängt med ända sedan Brålanda?

”Jadå. Köttbullar, raggmunk med fläsk och den klassiska tradarmacka, alltså en rågkaka med falukorv och stekt ägg och ett glas kall mjölk plus en kopp gott kaffe. Efter en sådan måltid drar man vidare ut på vägarna fulltankad med ny energi.”

Nu har du själv tagit ett steg tillbaka och lämnat över till äldste sonen Micke som chef för Rasta, medan hans bröder Daniel och Fredrik har andra roller i koncernen – hur känns det?

”Så har det i praktiken fungerat i några år. Alla pojkarna har jobbat i företaget, de har börjat i disken och sedan från och till varit delaktiga i verksamheten på olika positioner. Men det är klart att det känns när telefonen inte ringer lika ofta. Grabbarna kan ju svara, för det mesta till och med lite bättre än jag. Fast när vi ska göra affärer vill jag vara med, jag har ju varit med så länge att min erfarenhet kan vara till nytta. Till exempel när vi pratar med olika kommuner om markpriser per kvadratmeter, då brukar de förstås hugga i för att försöka få så mycket betalt de tror de kan. Då får man förklara för dem hur många arbetstillfällen det kommer att ge på orten. Som nu när vi ska öppna i Sölvesborg, där vi ska bygga själva, där rör det sig om att nyanställa 60-70 personer.”

Hur ser du på framtiden i ett lite längre perspektiv?

”Min bild är att vi ska tillhandahålla vätgas för den tunga trafiken och elstolpar i massor för husbilar, husvagnar och övriga privatfordon. Vi kommer att driva totalanläggningar med 70 - 80 rum, liknande amerikanska motell, där man kör fram bilen till sitt rum och därifrån kan ladda upp den. Vi ska även i fortsättningen jobba med starka samarbetspartner, som hamburger- och cafékedjor för snabbmaten och kaffet. I koncernen i stort kikar vi gärna på fler större konferensanläggningar. Burgsvik Group driver redan Erikslund utanför Ängelholm, vilket har utvecklats till en riktig succé. Det är hotell i storleksordningen 130- 140 rum vi tror är framtidens modell. Jag är runt på Bjärehalvön och i övriga delar av södra Sverige och tittar. Man vet aldrig vad som kan dyka upp.”

Jo, så var det det där med rubrikens formulering om ”Vägrestaurangernas krönte konung”. 2018 tilldelades Dan Tervaniemi Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj, en belöning för framgångsrikt entreprenörskap. Medaljen överlämnades av prins Daniel vid en högtidlig ceremoni på Kungliga Slottet. Närmare King Of The Road kan man inte bli...