Nästa år fyller Pepe´s Bodega 30+

Allt var minutiöst förberett. Det skulle bli ett hejdundrande kalas. Den 13 juni. Probably den bästa festen på Pepe´s Bodega någonsin. Det bästa partyt i hela Båstad någonsin till och med. Men det bidde inget. Alla förstår varför. Så det inför–snack vi tog med Fredrik ”Fegge” Olofson, den ende av de tre grundarna som fortfarande har en aktiv roll i leken, får istället bli ett nostalgiskt uppvärmningssamtal inför samma datum nästa år. Då minsann, ska det bli 30-års firande.

Det enda som skiljer torsdagen den 13 juni 1991 från alla andra försommarkvällar i det svenska partylivets historia är att det var då Fegge Olofson och barndomskompisen Lasse Bengtsson, milt övervakade av krögaren Torbjörn Nobel, ställde den skraltiga dörren till den ursprungliga 19 m2 trånga lilla baren Pepe´s Bodega på glänt. In strömmade en skön blandning nyfikna infödingar, festsugna nollåttor och lite annat gott och blandat löst folk. Majoriteten av dem kompisar till de redan från början salongsfnissiga bartendrarna. Uppspikad i ett av vägghörnen satt en videoapparat där filmen ”Sällskapsresan” rullade nonstop. Det är ju från just detta lasseåbergska mästerverk namnet på baren är hämtat - ”Vad hette det sa du? Pepe´s Bodega. Glöm aldrig det!”

Det var när de återvände efter en backpacker-resa runt halva jorden våren 1991 idén om att öppna ett ställe med utomlands-charterresa-känsla väcktes hos de bägge båstadpågarna. Fredrik Olofson hade i några år innan drivit sommarcafé på nätterna i Torbjörn Nobels restaurang Fiskbiten, så de kände redan varandra. Lasse och Fegge åkte hem till ”Tolla” (alla i Båstad har ett smeknamn, så även Torbjörn Nobel) och presenterade sin plan. Så här vill Fegge minnas att det mötet gestaltade sig:
– Han sa ja direkt. Jag hade nästan räknat med det, men så här i efterhand kan det tyckas väldigt konstigt att han släppte in oss på det sätt han gjorde i sin business, utan några papper skrivna. Inte ens ett handslag eller någon high five.

Pepe´s Bodega hittade snabbt sin publik. En bidragande orsak var att gränsen mellan vilka som var där för att arbeta och vilka som var där för att festa var hårfin. Alla var kompisar med alla och var man det inte så blev man det snart. Vilket också enligt Fegge är den faktor som bidragit mest till institutionens framgång:
– Jag tror att man alltid kommer tillbaks till alla profiler som jobbat i huset genom åren. Det har varit starka människor som har gillat det vi påbörjade och som givit hela sitt hjärta och fått gästerna att känna det varit på ett ställe där folk brytt sig. Gästerna är såklart de som i slutändan gör stället, men det är ändå medarbetarna som sätter spelreglerna och atmosfären.

Åtminstone i början var ju gränsen mellan gäster och personal ganska flytande (i ordets bokstavliga bemärkelse) vilket förstås skapad en viss stämning. Så får det inte vara längre. Men den känsla sitter kvar i väggarna?
– Helt rätt. Man fick kompisar för livet. Som jag fortfarande umgås med. Vi var hemma på efterfest hos en av Gnosjö-killarna så sent som i veckan. Då blev det som det brukar en bit in på nattkröken. Jag hamnade i köket tillsammans med en av Smålandsgängets yngre medlemmar. Han hade haft några av sina bästa utekvällar hos oss på den tiden det begav sig och la armen om mig och hickade ”Du är min största idol, du är mitt allt”. Sånt är föstås kul att höra.

Gnosjö tarvar förresten sin förklaring. Av hävd är Båstad ett semestertillhåll för entreprenörsfamiljer med rötterna i den småländska myllan. Det dröjde inte länge tills gräddan av De Mörka Skogarnas Playboys med entourage fann sitt stammishak i Pepe´s Bodega. Länge hängde också en vägskylt från orten på sniskan i ursprungsbaren (som alltså är ungefär halva det rum som ligger direkt till höger innanför glasdörrarna när man klivit upp för de fem trappstegen till själva Warmbadhuset). Det var också de vittberesta Gnosjö-pojkarna som introducerade det av alla inte uppskattade champagne-sprutandet, vilket de anammat på sitt andra stamhak – Club 55 i Saint Tropez! När vi ändå är inne på ämnet champagne finns det en myt kring denna dryck som måste avlivas en gång för alla. Vaskningen. Det vill säga att man beställer två flaskor champagne och ber bartendern tömma den ena i vasken, alltså ”vaska”. Allt för att visa upp hur rik man är och att man inte bryr sig. Detta har a l d r ig gjorts. I varje fall inte på Pepe´s Bodega och sannolikt inte någon annanstans i Sverige eller ens i världen. Så korkade människor finns helt enkelt inte.

Vi vänder blad och ber founder and partner Olofson plocka fram några höjdpunkter från sina 30 år som trivselspridare i tennismetropolen Båstads gyllene hamnkvarter.
– Jag kommer aldrig att glömma när halva svenska fotbollslandslaget som vunnit brons i VM året innan (1994) i USA sprang in på Beach Volleyboll-arenan på stranden, de var och festade hos oss ett par dagar. Det är det häftigaste minnet.

- Det var också kul när Djokovic (Novak i förnamn, serbisk tennisspelare, rankad etta i världen) kom och undrade om det hände något kul i Båstad en torsdag eftermiddag. Det råkade vara så att tidningen Aftonbladets nöjesbilaga med Sofi Fahlman som galjonsfigur hade sin sommarturnéfest på Pepe´s Bodega. Vi lyckades med lite tur och skicklighet övertala Djokovic att stanna. Som bonus hamnade han i soffan bredvid Zlatan uppe i Kristallrummet. Och blev kvar i Båstad ända fram till nattbadet klockan fem morgonen därpå.

Vad är du mest nöjd över att ha varit med åstadkommit?
– Att det finns så många sköna människor som har så fantastiska minnen från de här lokalerna. Som berättat att de träffat sitt livs kärlek på Pepe´s och andra som upplevt sådana stunder här som de aldrig upplevt någon annanstans i världen någonsin. Ögonblick som toppar, det är väl det som är det goa när folk kommer fram på stan och tackar. Pepe´s Bodega har betytt mycket i deras liv.

Av alla dina tusentals kontakter i din mobil – hur många procent av dem har du träffat på Pepe´s Bodega?
– Det är många… En annan positiv grej är att man kan resa till jordens alla hörn och om det där finns någon skandinavisk relation så känner man till Pepe´s Bodega i Båstad.

Finns det något som hänt som du aldrig trodde du skulle få vara med om?
– För några år sedan fick jag sitta en kväll långt efter stängning över några glas tillsammans med Björn Borg. Han berättade om sina fantastiska minnen, dels härifrån Båstad när jag var bollkalle, dels alla tokiga grejer som hände under hans tennisliv på touren. Det var en extremt häftig natt!

Det många säkert undrar är hur länge du fortsätter vara ”Fegge på Pepe´s Bodega”?
– 30 år till i varje fall!

Vid de laget har många av oss som var med den där första natten i juni 1991 närmat oss 100-års strecket. Hur senila vi då ändå är kommer vi säkert aldrig glömma att vi festat på Pepe´s Bodega. Och nästa år är det dags igen. 30+ – då min själ blir det fest så det visslar i skorstenen.

Text: Claes Kanold
Foto: Anders Sällström