Seniordisco med Clabbe: "Herregud vad roligt"
Av Per Brolléus
”Var ligger Bjärupsgården?”, frågar jag mig själv, i egenskap av reporter, när bilen parkeras på hamnplanen i Båstad denna torsdagseftermiddag.
Klockan har precis passerat 18 och jag behöver inte leta länge. 70-talshiten Disco Inferno dunkar ut från en trädgård längs Strandpromenaden och det första jag får höra när grinden öppnas är:
– Herregud vad roligt det här ska bli!
I ett antal år har landets överlägset mest rutinerade DJ, Claes ”Clabbe” af Geijerstam, kört 50plus-disco land och rike runt. Nu är han i Båstad för en spelning på Pepe’s dit över 700 personer köpt biljett. Hela 88 av dessa kommer från den lokala SPF-föreningen. Karin Peterson startade racet.
– Jag hade hört talas om Clabbes disco för äldre och att det ska vara vansinnigt roligt, som om gamla tider kommer tillbaka. Jag ville gå och frågade runt bland mina närmsta vänner, men ingen ville följa med, förklarar hon.
Att gå ensam var inte riktigt Karins grej. Men i stället för att ge upp så insåg hon att det rimligtvis borde finnas fler i samma situation. Eftersom hon är ansvarig för canastan och bowlingen i SPF kom hon på att disco kunde bli en perfekt tredje aktivitet att hålla i.
– Vi gick ut bland medlemmarna och frågade. Nu är vi 88 pensionärer som ska på disco som om det vore för 50 år sedan… Ah, det är helt otroligt alltså!
Lena, Eva, Gunilla och Renja smuttar på rosévinet i solen denna stekheta sommardag.
– Jag har varit på det här innan. Då hade jag träningsvärk i tre dagar, skrattar Lena samtidigt som förväntan och adrenalin sprudlar i kompisen Renjas kropp.
– Det här ska bli jättenajs. Speciellt nu när man har träffat tjejer som man känner. Det blir lajbans, menar Renja.
– Jag hade nog inte gått hit själv, men när vi blev så många man känner hängde jag på. Jag är ju egentligen en dansbandstjej, avslöjar Gunilla.
Samtalet glider in på vilka skor de bar på discogolven förr i tiden.
– Det var stövlar. Oerhört obekväma, konstaterar Eva och tittar ner på sina mer sneakersliknande skor som valts för kvällen, samtidigt som Lena minns tillbaka till discokvällarna i Helsingborg på 70-talet.
– Man turade först, sedan var det Mogambo när man var 17–18 och något år senare Spiltan.
Det lyser ur hennes ögon av förväntan och en kvart senare är hela gänget på väg mot Pepe’s. Kristallsalen är bokad och bartendern konstaterar att kvällens publik i den lite mer exklusiva baren är annorlunda än den brukar vara.
– Det är fantastiskt kul. Nog den äldsta publik som någonsin varit här, säger killen i baren och blandar drink efter drink till SPF-arna som slagit sig ner i Kristallrummets rundade soffor.
För Clabbe är gänget från pensionärsföreningen i många fall yngre än han själv. I vintras fyllde han 80 år, men konstaterar att det knappast är något han tänker på.
– Jag har varit på turné sedan 1965, så det är ingen skillnad. Det är bara det att nu är det en publik som uppskattar musiken jag spelar. För de yngre är det ju lite för old school. Det här är classic disco – det bästa från 70-, 80- och 90-talet. Det är min musik och vi som är här gillar den.
Den som vill ha modern klubbmusik får uppenbarligen leta vidare. Och det verkar ingen här sakna. När Karin kommer in på sina egna discofavoriter är det en låt med Shocking Blue från 1969 som ploppar upp.
– Venus. Den var dessutom startskottet på förfesten!
Om Clabbe kommer köra den megahiten eller Bananaramas version från 1986 låter vi vara osagt.
Ännu mer av en succé är dock den här kvällen på ett lite djupare plan. Hon menar att discot kan ha en större betydelse än vad man kanske först tror.
– Jag blev fullständigt nedringd när vi släppte aktiviteten. Entusiasmen som finns är så rolig, och att få känna sig ung på nytt…
– Men ännu viktigare är att sådana här grejer kan ge oss ännu fler medlemmar och bryta ensamhet.
Båstad SPF har idag 900 medlemmar. Dessutom finns det ytterligare tre SPF-föreningar på Bjäre.
– Men det finns fler personer att nå, framför allt många äldre som är ensamma. Idag får vi ett bidrag från Socialstyrelsen för att motverka ofrivillig ensamhet. Fast pengarna är inte det viktigaste, utan vad vi faktiskt gör för att locka dessa personer till att bryta sin isolering. Här hos oss finns det andra som varit precis lika ensamma, men som har hittat nya vänner och tagit sig ur det.
Klockan tickar ner mot 20:30. I DJ-båset står Clabbe redo med headsetet på huvudet och skärmarna framför sig. På sitt alldeles egna vis hälsar han publiken välkommen och trycker igång kvällens första låt. Dansgolvet fylls på bara några sekunder.
Vilken låt det blir som öppnar kvällen är en självklarhet för Sveriges mest rutinerade DJ:
– Dancing Queen, såklart!
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
