Amanda Jansson hittar lugnet i Båstad: "Det är så jävla mysigt här"
Av Peter Jakobsson
Hon har prisats internationellt för sin huvudroll i Jag for ner till bror, blivit ett välkänt ansikte genom Tunna blå linjen och hyllats för sin insats i storfilmen Stormskärs Maja. Men när Amanda fick frågan om att återvända till Lilla Filmfestivalen i Båstad var svaret självklart.
Under Lilla filmfestivalen deltog Amanda Jansson tillsammans med regissören Sanna Lenken och motspelaren Rasmus Johansson i ett samtal om arbetet bakom SVT-serien Jag for ner till bror. För Amanda var det samtidigt ett kärt återseende med Bjärehalvön, hon var även här för i samband med Stormskärs Maja.
– Det är så jävla mysigt här. Jag hade inte varit i Båstad innan jag var här för två år sedan med Stormskärs Maja. Sanna har varit här flera gånger och pratat så gott om stället, så då var det klart att jag ville följa med, berättar Amanda.
Besöket i Båstad blev betydligt mer än bara ett framträdande inför festivalpubliken. Amanda och hennes kollegor hann både gå på andra programpunkter, se film, njuta av hotellvistelsen och koppla av mellan samtalen.
– Vi bor på Hotel Skansen och det är jätteunderbart. Vi går på spa, äter god mat, dricker vin och badar. Det här känns nästan som ett semijobb, mycket semsterfeeling. Vi har det så himla trevligt och skönt.
Den familjära känslan är något hon uppskattar med Lilla filmfestivalen.
– Många filmfestivaler kan vara lite mer image. Här känns det bara som att vi träffas och pratar film i några dagar med andra intresserade.
Amanda, som är bosatt i Gävle och själv kommer från en mindre ort, tycker att festivaler utanför storstäderna fyller en viktig funktion.
– Vår bransch är ganska Stockholmsfixerad. Jag trivs på mindre platser och känner mig väldigt bekväm här. Det blir en familjär känsla där man känner igen människorna och hinner prata med varandra.
Under samtalet i Båstad fick publiken en inblick i det omfattande arbete som ligger bakom en rolltolkning. Efteråt berättade Amanda att det inte främst är själva karaktären som är svår att lämna när en inspelning avslutas, utan gemenskapen med arbetslaget.
– Man jobbar tolv till femton timmar om dagen tillsammans. Sedan är det bara slut från en dag till en annan och man är hemma igen. Det är den omställningen som är speciell.
Karaktären Jana Kippo finns däremot fortfarande nära till hands.
– Jag skulle säga att det var lätt att komma ur henne, men jag skulle också kunna gå tillbaka till henne ganska lätt. Jag känner ju henne. Hon finns i mig.
För rollen som Jana Kippo belönades Amanda tidigare i år med priset för bästa kvinnliga huvudroll vid den prestigefyllda tv-festivalen Series Mania i Frankrike. Rollen beskriver hon som en av sina mest spännande hon gjort hittills.
– Jana Kippo är roligast just nu, det finns så mycket att upptäcka i henne. Hon är väldigt olik den troende polisen Sara i Tunna blå linjen, och det är kul att få spela sådana ytterligheter.
När hon får frågan vilket råd hon vill ge unga från mindre orter som drömmer om att bli skådespelare betonar hon att vägen inte nödvändigtvis går via Stockholm.
– Nej, det skulle jag inte säga. Sök de möjligheter som finns där du bor. Det finns kulturskolor, teatergrupper och människor som håller på med film. Ta chansen att träffa dem och lär dig så mycket du kan.
Hon lyfter också fram att dagens unga har helt andra möjligheter än tidigare.
– Det finns mycket att lära sig genom intervjuer och filmer på Youtube. Och börja som en hobby. Jag började själv med drama genom elevens val i skolan. Man måste inte börja stort.
Efter dagarna i Båstad gick resan vidare till Öland för ännu ett samtal om Jag for ner till bror. Senare i augusti väntar inspelningen av en kortfilm. Under hösten hoppas hon också att långfilmen Weird Elliot, som hon har en roll i, ska få premiär. Till jul kommer vi kunna se Amanda som polisen Sara igen då det sänds en ny julspecial av Tunna blå linjen.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
