Adel Osman mötte ny kultur på Bjäre och blev svensk

Av Peter Jakobsson

Det var på våren 2009 som Adel Osman, med eritreansk bakgrund, kom med sin bror och mamma till Båstads station med tåget. De hade då blivit förflyttade till Båstad från dalarna och Sverige var fortfarande ett nytt land för dem. Bjäre kom att bli platsen där Adel blev den svenska bjärepågen som han kallar sig idag. I en självbiografi beskriver han sin resa från nykomling i Båstad och 10 år framåt. En insiktsfull berättelse om hur en ung man från en annan kultur mötte Bjäre.

Som nyanländ till Bjäre börjar resan med att familjen får en lägenhet i Östra Karup och Adel och hans bror börjar skolan. Många nya upplevelser, utmaningar och tankar beskrivs i boken där Adel tar med läsaren till situationer och bemötande som en född svensk kanske aldrig tänker på men som är helt nytt för en tonåring med en helt annan bakgrund. Det handlar om att lära sig språket, att försöka komma in i samhället, få vänner, förstå vad man får prata om och inte, varför det finns något som heter ”negerboll”, att man sjunger sexistiska visor innan snapsen tas och annat typiskt svenskt. Med ett jävla anamma såg Adel till att lära sig språket, komma in i samhället och bli en bjärepåg. Men att i grunden vara en annan gav en dubbelidentitet som senare slog tillbaka med grubblerier och tvivel. Boken skildrar många aspekter av resan Adel gjort under dessa viktiga år i hans liv. Det är skolgången, fritiden, idrottandet med volleybollen, studenten, det är jobbet på posten, möten med betydande människor, fester, tråkig vardag, universitet, resor, släkt, religionen, övertygelsen, tvivlet, frun i Tyskland och mycket mer.

Varför har du skrivit denna bok?

– Projektet med boken började 2021 men tanken kring den föddes redan 2015. Jag hade då lite psykiska problem och började se tillbaka över allt jag varit med om och insåg att jag har åstadkommit mer än jag hunnit reflektera över. Sen när det blev pandemi förverkligades boken då det inte fanns så mycket annat att göra, förklarar Adel Osman.

Ni kom till Sverige, först till dalarna och sen till Båstad. Hur kom det sig att det blev just Sverige?

– Det blev bara så. Sverige var ett bra land att komma till. Det är enkelt att få medborgarskap och så.

Adel Osman ser ut över Båstad vid tågstationen dit han kom 2009 med endast några få ägodelar. Livet på Bjäre och vidare ut i världen har han summerat i boken "7 km". Foto: Peter Jakobsson

I boken beskriver du din kamp för att bli ”svensk”. Varför var det viktigt för dig?

– Det är enklare och ger en mer friktionsfri vardag. Man får bättre acceptens i många situationer. Det är inte så roligt att sticka ut för mycket, blir lättare om man anpassar sig.

Förstod du direkt att språket var viktigt?

– När vi kom till Sverige sa jag till mamma att ”antingen lär vi oss deras språk eller så lämnar vi deras land.” Det var redan i dalarna innan vi förflyttades till Båstad. Kan man inte språket så lämnas man utanför samhället. Vill man vara en del av samhället måste man kunna språket, berättar Adel och fortsätter.

– Jag satt och pluggade med Natur & Kulturs ordbok för att lära mig fler ord när andra i familjen hade lagt sig för att sova. Jag blev lite besatt i att lära mig mer. Tack vare svenska språket kunde jag till slut komma in på Lunds universitet.

Det var många utmaningar med att komma till nya kulturen i Sverige.

– Man lär sig med tiden. Jag insåg vilka oskrivna regler som gällde, så som att man inte frågar vad folk röstar på. Det var inget konstigt för mig men inget man gör här. Saker kring detta har jag beskrivit en del i boken.

Du beskriver en dubbelidentitet som varit knepig att förhålla sig till.

– Nu vet jag att det är en av orsakerna till att jag mått psykiskt dåligt. Att leva som en tennisboll som studsar mellan att vara muslimsk konservativ och vanlig svensk kan vara tufft.

Har du kvar de känslorna?

– Nej, tack och lov. Då hade jag inte kunnat skriva boken. Jag är bekväm med den jag är idag. Till nationalitet är jag 100 % svensk och till religion är jag 100 % muslim. Det ena behöver inte utesluta det andra och jag kan hålla isär det och är bekväm med det.

I boken skriver du om fördomar du mött, om ordet ”negerboll” och att det är viktigt att inte ta på sig offerkoftan och känna sig kränkt. Att detta har varit viktiga succénycklar i sociala sammanhang.

– Ska ordet negerboll vara en anledning till att jag blir sur och ältar det? Jag accepterar att det är ett ord som fanns mest förr, även om det används fortfarande, men själva ordet kränker inte mig. Fanns det så fanns det. Det finns mycket värre saker att lägga energi på.

– Jag försöker alltid att förstå mig på människor och hur de är på djupet. Ett fel använt ord behöver inte döma en hel person.

– Sen använder ju rappare och andra n-ordet mycket och jag låter inte det kränka mig heller.

Du skriver att ”Vill du bli framgångsrik ska du vara beredd att göra det exceptionella och onormala.”

– Till exempel när jag kom som ny till posten där de flesta jobbat länge så jag fick plugga på gatunamnen mer än någon annan. Snart kunde jag alla gator i mina distrikt om du väckte mig mitt i natten. Det gav mig respekt hos de äldre på jobbet.

Vad kan läsarna lära sig i boken?

– Ungdomar kan gynnas av att läsa boken. Kanske kan min resa inspirera andra att ta bra steg i livet om man har liknande bakgrund som jag. I den delen av boken där jag tar upp psykisk ohälsa så finns mina erfarenheter kring att ha känslan av att alltid behöva leverera där det även är viktigt att kunna andas och inte glömma familjen.

Du är detaljerad i dina berättelser i boken genom många år av ditt liv. Hur minns du allt du varit med om?

– Jag har ett bra bildminne och mycket har gett stora intryck på mig. De minnena sitter kvar i mig. Jag minns personer, namn, situationer med mer.

Det är många båstadbor namngivna i boken. Vet de om att de är med?

– En del som jag inte haft så mycket kontakt med eller som jag skrivit negativt om är omskrivna med fingerade namn så de inte blir uthängda. Alla som gjort gott för mig och som jag tycker mycket om är helt ärligt namngivna i boken. De vet inte om att de är med i boken men jag hoppas att de tar det bra då det är skrivet med kärlek.

Du skriver att du blev en Bjärepåg. Känner du så fortfarande?

– Absolut, alla dagar i veckan! Det är en stor del av min identitet och den jag är i dag.

Har du ambitioner att skriva fler böcker?

– Ja, absolut. Kanske blir det en satir eller en fortsättning på denna bok. Det har faktiskt hänt en hel del efter det som är med i ”7 km”, avslutar Adel.

Adel Osman har skrivit en bok om upplevelserna som nyanländ till Sverige och Bjäre. En resa på 10 år skildras med mycket insikter och förnuft. Foto: Peter Jakobsson

Boken släpps den 7 december och kommer finnas på de större webbutikerna. Den finns även att köpa på Bjäre Bokhandel.