Möt veterinären som hjälper vilda djur

Av Carina Nilsson

En till fem igelkottar i veckan. Så många skadade ”kottar” kommer in under försommaren till veterinär Gunilla Lundgren på Dalagårdens veterinärpraktik strax utanför Båstad.
– Vi kan rädda ungefär hälften av de igelkottar vi får in, säger hon.

Förutom att driva veterinärkliniken tillsammans med sin dotter är Gunilla Lundgren också engagerad i föreningen KFV som står för Katastrofhjälp fåglar och vilt. Föreningen finns över hela landet, men det är glest mellan olika viltskadecenter och personer som kan ta hand om skadade vilda djur.

– Här i nordvästra Skåne är jag ensam sedan man lade ner i Helsingborg, och det kommer folk ända från Halmstad ibland. Så det är ett stort upptagningsområde. Men jag kör inte ut och hämtar djur, utan om någon hittar ett skadat vilt djur får man transportera hit det, säger hon.

Ett av de vanligaste djuren som människor kommer med är igelkottar.

– Igelkottarna lever ju gärna i närheten av människor. De allra flesta bor nog i de små samhällena längs med kusten. De vill ha lite sandjord och mycket buskar och löv, där de kan sova. Det ska också finnas gott om insekter och larver som de lever av, säger Gunilla.

Gunilla Lundgren har tillstånd från länsstyrelsen att ta hand om skadade vilda djur och ingår i organisationen KFV:s nätverk. Foto: Carina Nilsson

Trots att igelkottarna är väldigt fredliga lever de farligt i det moderna samhället.

– De är ju långsamma och rör sig mycket i skymningen och gryningen när det är svårare att se dem. Att rulla ihop sig till en taggig boll är deras enda försvar och det fungerar inte så bra i det moderna samhället, säger Gunilla.

Den vanligaste dödsorsaken är att igelkottarna blir överkörda.

Igelkotten är ett utsatt djur och Naturskyddsföreningen på Bjäre har bland annat uppmanat människor att använda sina robotklippare dagtid när igelkottarna sover. Foto: Carina Nilsson

– Men det är också väldigt vanligt att större hundar biter dem och att de blir svårt skadade i robotgräsklippare. Ofta kommer de under klipparen och sträcker upp nosen varpå de kan få hela överkäken bortklippt. Det är verkligen hemska skador ibland, säger Gunilla och fortsätter:

– Naturskyddsföreningens kampanj för att bara klippa mellan klockan 10-15 är verkligen bra, då sover de allra flesta igelkottar.

Ändå värre var det den gången Gunilla fick in en igelkott som några barn hade sparkat fotboll med.

– En vuxen person såg vad som hände och tog med igelkotten hit, men vi kunde inte rädda den. Det är helt fruktansvärt när sådant händer, säger Gunilla.

Gunillas arbete är helt ideellt men kräver tillstånd från länsstyrelsen. Hon uppskattar att hon lägger mellan en och två timmar varje dag på att hjälpa vilda djur. Kostnaderna för mediciner, mat och annat står hon själv för.

– Kommer det in bidrag eller donationer så går de till riksorganisationen för KFV där man bland annat ordnar kurser. Jag och min dotter har varit på en internationell konferens anordnad av European hedgehog association. I många europeiska länder är man väldigt rädda om sina igelkottar. I England matar i stort sett alla som har en trädgård igelkottarna, säger Gunilla.

Gunilla Lundgren är veterinär och jobbar även ideellt med att ta hand om skadade vilda djur. Just nu får hon in många skadade igelkottar. Foto: Carina Nilsson

Eftersom igelkottarna är fredade är det aldrig några problem runt räddningen.

– Målet är att de vilda djuren ska klara sig själva i det vilda igen. Finns det ingen rimlig chans till det så ska vi inte rehabilitera dem utan man får ta bort dem på ett så skonsamt sätt som möjligt. Att amputera vingen på en skadad fågel och släppa ut den är inte aktuellt till exempel.

Däremot får Gunilla inte ta hand om alla djur som hittas.

– En del är statens vilt, som stora örnar och pilgrimsfalkar. Enligt lagen får jag inte ta hand om rådjursungar även om deras mamma till exempel har blivit påkörd och dött. Då anser man att naturen ska ha sin gång och naturen är grym ibland även om många har svårt att acceptera det, säger Gunilla.

Även om Gunilla skulle vilja rädda varje vilt djur som hittas måste hon vara realistisk.

– Vår tid räcker inte till allt. Nyfödda fågelungar behöver matas dygnet runt, det kan vi inte göra. Men finns det en god chans att de kan bli bra så försöker vi. För mig handlar det om etik och moral – hur man ser på livet.

Gunilla Lundgren tror att just den här igelkotten kanske har blivit påkörd men klarat sig bra. Hon räknar med att den ska sättas ut i det vilda igen. Foto: Carina Nilsson

Försommaren är högsäsong för KFV. När djurens ungar ska börja klara sig på egen hand händer många olyckor.

– Fågelungar hoppar ut ur boet och igelkottar blir påkörda av robotklipparna. Det är en tuff period för de vilda djuren när ungarna ska börja klara sig på egen hand. På vintern blir det betydligt mindre att göra, säger Gunilla.