Tony tar över klubban – men någon borgmästare vill han inte vara
Av Peter Jakobsson
Efter närmare 25 år i Båstadspolitiken har Tony Ivarsson (M) fått ett av kommunens finaste politiska uppdrag. Den nye ordföranden i kommunfullmäktige vill inte titulera sig som Borgmästare men klippa band kan han göra om det skulle behövas. Hemma på gården i Grevie finns både djur, familj och en traktor som lockar.
När vi träffar Tony Ivarsson en fredag eftermiddag har han gått lite tidigare från jobbet på Lindab. Men innan intervjun har han också hunnit med några vändor med traktorn för att plöja på gården i Grevie.
Det är här, bland kor, får och höns, som Båstads nye kommunfullmäktigeordförande kopplar av från både arbete och politik.
– När man sitter i traktorn kopplar man av från allting. Ibland sitter man där i lugn och ro och funderar och filosoferar, berättar Tony över en kopp kaffe.
Tony Ivarsson efterträder partikamraten Gösta Sandgren, som haft ordförandeposten under den gångna mandatperioden. Det är ett uppdrag han ser som ett stort förtroende, men knappast något han gått och drömt om.
– Det känns hedrande att bli vald till det. Men det är inget jag har haft som någon vision. Det är ett förtroende man får.
Efter närmare 25 år i kommunpolitiken har han hunnit med det mesta. Han började sitt engagemang i den lokala moderatföreningen och har sedan dess haft uppdrag inom bland annat kultur och fritid, byggnadsfrågor, vård och omsorg samt socialnämnden.
Nu väntar en annan roll. Som fullmäktiges ordförande ska han leda sammanträdena, hålla ordning på dagordningen och se till att alla får komma till tals. Den egna partipolitiska debatten får han lämna åt andra.
– Jag ser inte det som några konstigheter. Det finns andra som får träda fram och ta diskussionerna. Jag representerar Moderaterna, men samtidigt har man en neutral roll.
Han räknar med att det tar lite tid att bli varm i kläderna och är inte rädd för att det kan bli något misstag i början.
En titel som ibland används om kommunfullmäktiges ordförande är borgmästare. Men det är inget Tony tänker börja kalla sig, även om arbetskamraterna på Lindab redan skämtat om saken.
– Mitt mål är att vara den jag alltid har varit. Jag är en vanlig människa med fötterna på jorden och ser det här som ett hedersuppdrag. Man är inte mer än den man är.
Inte heller tänker han göra sig känd som någon flitig bandklippare vid invigningar runt om i kommunen.
– Jag tycker det är viktigare att den som är ordförande för exempelvis skolan är med och inviger en ny skola. Jag har inget behov av att synas överallt. Sån är inte jag.
Till skillnad från flera av sina företrädare på KFO-posten är Tony fortfarande yrkesverksam. Sedan 1993 arbetar han på Lindab, där han bland annat ansvarar för utbildningar inom maskiner, truckar och säkerhet. Tillsammans med jordbruket och det nya politiska uppdraget blir det många timmar att få ihop.
– Någonstans har man en begränsning. Jag har också en familj som man vill umgås med. Jag har alltid sagt att familjen kommer först och politiken som nummer två.
Det gäller inte minst barnbarnen, vars fotbolls- och hockeyaktiviteter han gärna följer. Att välja mellan en invigning och att se ett barnbarn spela match är därför inte särskilt svårt.
Efter valet är det nu en till viss del ny samling ledamöter i kommunfullmäktige och flera av de nya är yngre, eller i alla fall under 50 år.
– Det behövs. Annars får man inte kontakten med den generationen. Det är viktigt att lyssna på vad de yngre har att säga.
Hur många andra politiska uppdrag han kommer att behålla är ännu inte klart. Men en sak är säker. När sammanträdena är över och arbetsdagen på Lindab är slut finns det alltid något att göra hemma på gården. Och traktorn lär fortsätta vara en plats där Båstads nye fullmäktigeordförande får tid att tänka i lugn och ro.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
