Prästen Åke: "Julen är en infekterad högtid"

Av Per Brolléus

Att vara ensam är jobbigt och trist. Att vara ensam på julen är förfärligt.
Ungefär sådär resonerade prästen Åke Svensson för en massa år sedan och startade Gemenskapsjul i Ängelholm.
– Julen är en infekterad högtid, menar Åke och bjuder än en gång in ensamma att träffas och fira jul tillsammans.

På julen ska alla vara glada och ingen får vara ensam. Det är liksom regeln som gäller. Och är man då ensam och kanske inte alls så glad så blir julen förfärlig, menar Åke Svensson när han och övriga i Gemenskapsjul förbereder årets träff för något som han själv aldrig kommer att pensionera sig ifrån.

– Nej, jag har precis gått i pension igen från ett förordnande som präst i Munka-Ljungby. Men jag kommer aldrig någonsin sluta med det här, säger den nu 78-årige jularrangören.

På Åvalla församlingsgård kommer förmodligen drygt 130 personer samlas på julafton för att inte vara ledsna, för att inte sitta hungriga och för att inte drabbas av det som Åke beskriver som den värsta sjukdomen, ensamheten.

Julbord, sång och musik, julklappar och annat smått och gott bjussas det på. Och det är en väldigt blandad skara som dyker upp, berättar Åke.

– Här finns allt från den ensamma damen till naggade och hemlösa män. Dessutom kommer folk som har det tufft ekonomiskt och de som faktiskt bara vill vara med så att färre känner sig ensamma.

Arrangemanget är gratis för de som kommer, men knappast gratis att arrangera. Med hjälp av sponsorer och välgörare så ror Gemenskapsjul allt i hamn.

– Ängelholms näringsliv skippar julkorten och skänker den summan pengar till oss istället. Församlingar, banker, föreningar, privatpersoner och företag skjuter till så vi får ihop de där dryga 60 000 kronorna som kalaset kostar. Varenda öre ska gå till de som behöver det här och alla runtomkring jobbar ideellt.

Åke menar att julen inte sällan är en tid med floskler, att många säger och tycker fina saker, men sen inte lever upp till det.

– Var icke ordets hörare, utan dess görare, säger han med sin pastorsröst.

Klockan 13 börjar det och vid 16 är det slut. Men Åke berättar att för många blir julaftonen mer än bara de där tre timmarna.

– Flera av de som kommer hit är här redan vid 11-tiden för att hjälpa till med förberedelserna och efteråt så fortsätter folk att umgås med varandra.

Åke, och de andra i den numera rejält föryngrade styrelsen, menar att den känslan som de känner inombords varje jul när de väljer att göra det här istället för att titta på Kalle och hans vänner är fantastisk.

– Ja, det är en tillfredsställelse som inte går att beskriva. Jag mår bättre när andra mår bättre. Och nu på julafton ska vi må riktigt riktigt bra.