Ann-Christine levde på havregrynsgröt sista veckan i månaden

Av Carina Nilsson

Överallt läser vi om den höga inflationen och hur allt blir dyrare. Mat, el och hyra. Men hur är det att verkligen leva på marginalen?

70-åriga Ann-Christine Johnsson i Förslöv vet. Det fanns en period när hon sista veckan i varje månad fick leva på havregrynsgröt. Nyligen var hon hos frisören för första gången på tre år efter att hon fick en klippning i present.

– Jag tycker det är viktigt att berätta om hur det är vara fattig i Sverige idag, säger hon.

När Ann-Christine Johnsson i Förslöv var 45 år gammal var hon mitt upp i livet med familj och jobb. Just den där sommardagen skulle hon hjälpa några goda vänner att köra in hö.

– På något vis krängde lasset. Jag föll ner och slog mig så illa att jag fick en spricka i ryggen.

Efter olyckan kom Ann-Christine aldrig tillbaka till arbetslivet. Någon olycksfallsförsäkring hade hon inte. Hon blev sjukpensionär.

Så småningom skilde sig Ann-Christine och hennes dåvarande make och en tid efter det träffade hon Berne.

– Både jag och mina barn älskade Berne. Han var en fantastisk person. Så länge vi var två som delade på ekonomin så gick det också bra, trots att jag var sjukpensionär, säger Ann-Christine.

För elva år sedan fick Ann-Christine nästa hårda smäll. Berne hade fått cancer i bukspottskörteln och dog bara några månader efter att han hade fått cancerbeskedet.

– Det var en väldigt stor sorg att mista honom mitt i livet, säger Ann-Christine.

Ekonomiskt blev det tuffare för Ann-Christine när hon blev ensam. Dessutom drabbades hon av diabetes och sedan hjärtproblem som ledde till att hon behövde pacemaker.

När så änkepensionen efter Berne upphörde hamnade hon i en ond spiral.

– Jag hade sorg och det var Berne som hade skött ekonomin. Jag trodde jag skulle klara det själv men det blev kaos. Jag fick en god man som skulle hjälpa mig, men allt blev bara värre. Den gode mannen lät bli att betala en hyra och en räkning för glasögon när det saknades pengar, vilket ledde till att jag blev skuldsatt. Det var fruktansvärt, jag mådde väldigt dåligt, och jag hade så dåligt med pengar. Jag åt havregrynsgröt varje dag den sista veckan innan jag fick min pension, berättar Ann-Christine.

Sedan något år tillbaka har hon fått en ny god man som verkligen hjälper henne. Han har sett till att alla betalningar sköts och att även skulden Ann-Christin drog på sig betalas av.

– Men det är verkligen tufft ekonomiskt. I och med att jag är sjuk kan jag inte själv laga så mycket mat eller åka till en affär och storhandla för att spara pengar. Det kostar också att vara sjuk med färdtjänst, läkarbesök och mediciner. Högkostnadsskyddet hjälper förstås mycket men det täcker inte allt, säger Ann-Christine.

När Ann-Christine summerar sina inkomster av pension och bostadstillägg, och sedan drar ifrån fasta månadsutgifter av hyra och hemtjänst har hon drygt 5000 kronor kvar.

– Det ska räcka till all annan mat, toalettpapper och hygienartiklar. El, internet och telefon kostar också liksom färdtjänst, läkarbesök och mediciner. Jag betalar också av min skuld med 1100 kronor i månaden, säger Ann-Christine.

Nyligen var hon hos frisören för första gången på tre år.

– Jag fick en klippning i present. Jag kände mig så fin efteråt, det har alltid varit viktigt för mig att se vårdad ut även om jag har ont om pengar.

Trots att Ann-Christin har varit sjukpensionär i många år nu kan hon inte minnas att det har varit lika tufft rent ekonomiskt någonsin förr.

– Allt har blivit jättedyrt, inte minst mat och el. Dessutom kommer hyran att höjas och kanske även hemtjänsttaxan. Men jag önskar verkligen att de inte sparar för mycket på hemtjänstpersonalen, de är guld värda och gör ett fantastiskt jobb, säger hon.

Ann-Christine berättar att hon ibland längtar efter att få gå ut och äta på restaurang eller att kunna köpa en fin present till sitt barnbarn. Förr brukade hon virka mycket men nu har garnet tagit slut och hon har inte råd att köpa nytt.

– Det är lätt att bli isolerad när man inte har några pengar, det är mycket man inte kan vara med på eller göra, säger hon.

Trots allt som Ann-Christin har gått igenom har hon behållit sin ljusa syn på livet. Hon har många goda vänner som hon brukar träffa och spela kort med bland annat. Hon har fyra barn som hjälper henne med vad de kan och hon har ett barnbarn som är en stor glädjekälla.

– Jag har också fått en ny läkare som har sett över alla mina mediciner vilket har gjort att jag mår mycket bättre rent fysiskt. Jag ska få hjälp av kyrkan med att söka medel ur en fond för att lättare klara månadernas alla utgifter. Kan det gå igenom så kommer det att göra en stor skillnad för mig. Jag kommer fortfarande att ha väldigt lite pengar men det känns ändå som om det ljusnar, säger Ann-Christine.