Av Peter Jakobsson
Efter mer än sex decennier på Solbacken funderar Tomas Petersson på att gå i pension på riktigt. Men vad som händer med anrika Solbackens Wåffelbruk vid Italienska vägen återstår att se.

Solbackens Wåffelbruk har varit en självklar del av sommaren i över 120 år. Här, på sluttningen vid Italienska vägen med utsikt som kan få vilken semesterfirare som helst att tappa hakan, har våfflor serverats i generösa lass till både stammisar och nyfikna besökare. Sedan 1976 har Tomas Petersson hållit stället igång – inte bara vid våffeljärnet, utan även med sekatör, hammare och ett aldrig sinande tålamod för trädgårdens alla behov.
Nu, vid 78 års ålder, tycker Tomas att det är dags att pensionera sig på riktigt. Visserligen har han redan varit pensionär i tio år ”på pappret”, men som alla vet är Wåffelbruket mer än ett jobb, det kräver ett stort engagemang.
– Det är jag som ska gå i pension, inte kaféet, säger han med ett skratt, men medger att ingen i släkten just nu sagts sig vara redo att ta över hela ansvaret.
På Facebook skrev familjen nyligen ett inlägg som väckt många känslor. Där tackades Tomas för alla år, samtidigt som man antydde att framtiden är oviss – kanske öppnar man nästa sommar, kanske inte. Själv vill Tomas tona ner dramatiken.
– Vi får se vad som händer. Någon måste ta över min roll, annars blir det svårt. Men det är inget jag vill göra någon stor affär av just nu.
Sommaren som varit beskriver han som mycket lyckad, med gott om gäster och många leenden. Men han påpekar att säsongen är kort och arbetet hårt, särskilt med en stor trädgård och ett gammalt hus som kräver ständig omsorg.
– Växtligheten tar ju inte paus bara för att man är trött, säger han.
Vad som händer framöver med våffelcaféet är alltså oklart. Och kanske är det den sista våfflan som gräddas när årets säsong snart avslutas.