"Det kändes som en utlandsresa"
Av Peter Jakobsson
När en av de gamla som bor på Skogsliden i somras var på utflykt och såg tivolitåget Morris köra genom Båstad väcktes en önskan. Hon ville så gärna åka på tåget. När det senare pratades om att vissa av de boende på Skogsliden inte hade varit runt i Båstad på länge så lade man ihop ett och ett. En rundåkning i Båstad med tåget kunde väl inte vara omöjligt?
Med stöttning av Bjäre demesförening kunde en tågutflykt arrangeras med de äldre på Skogsliden. Tidpunkten för utflykten blev lite efter turistsäsongen men fortfarande i ett fint sommarväder.
– Många har sett fram mot detta sen vi berättade att det skulle bli av, berättar Pernilla Holte, enhetschef på Skogsliden.
Efter en del trixande med att få in alla cirka 20 äldre i tågets lite trånga säten tuffade det så iväg från Skogsliden. Turen gick till Malen, utmed strandpromenaden till hamnen och sen en sväng på Köpmansgatan innan kosan styrdes tillbaka till äldreboendet.
Det var stora leenden på de flesta under turen runt i Båstad. Vissa hade inte varit i hamnområdet och centrala Båstad på mycket länge. Säkert väcktes lite minnen men annars var det en härlig tur för de äldre som många av dem kommit till en punkt i livet där många av dem lever lite dag för dag.
En som njöt mycket var Gunilla som sken som en sol efter turen var slut.
– Det var jättetrevligt och det är alltid kul att komma ut, säger hon.
Tåget har ganska hårda säten och inte så mycket fjädring. Sen går det inte speciellt fort men på den grusade delen av Strandpromenaden skumpar det en del när tåget kör genom groparna. Men på frågan om Gunilla tyckte det blev obekvämt för rumpan hade hon ett klart svar.
– Nej, nej, nej! Det var bara roligt!
Närmast kanten i andra vagnen satt Ingeborg och trivdes väldigt under resan.
– Det kändes som en utlandsresa. Det var sååå härligt och det är så välskött i Båstad. Men det är mycket som är förändrat från förr, säger hon och skattar gott.
Undersköterskan Karin Maltesson hade varit med och planerat resan. Hon åkte också med hela rundan och såg de äldres reaktioner.
– Någon sa att det var lite som att vara på Liseberg när det skumpade som mest. Men alla var glada hela turen. Vi är så glada att Demensföreningen stöttar oss så vi kan genomföra såna här aktiviteter med de äldre, berättar Karin.
Kan det bli repris på detta nästa sommar?
– Ja, vi får väl se. Det var i alla fall väldigt lyckat, säger Karin och drar iväg en glatt vinkande Ingeborg i rullstolen.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
