En räddad skörd – tack vare bygdens snabba hjälp
Av Peter Jakobsson
När stormen Amy hotade att förstöra årets skörd på Ljungbyholms vingård blev uppropet efter hjälp en oväntad succé. Många frivilliga dök upp under fredagen, fyllde hink efter hink med vindruvor och förvandlade en dag av panik till glädje bland vinrankorna.
När fredagen grydde över Ljungbyholms vingård vilade en blandning av oro och förhoppning i luften. Prognoserna var tydliga: stormen Amy väntades slå till med regn och hårda vindar under helgen. För vinrankorna på gården kunde det bli ödesdigert. Druvorna är mogna men känsliga, ett enda dygn av storm och skyfall riskerade att sänka både kvalitet och hela vinterproduktionens framtid.
De insåg att det behövde skördas och det i ett snabbare tempo än planerat. Via sociala medier skickade de ut en förfrågan om det fanns frivilliga som hade möjlighet att hjälpa till på kort varsel. När solen hade brutit diset kom lösningen, bilar med hjälpande händer började rulla in på parkeringen.
Pensionärer, grannar, vinintresserade och till och med folk från andra vingårdar fyllde sedan snabbt raderna mellan rankorna med liv och rörelse. Vingårdsägaren Joakim Palm hade fullt upp, ständigt avbruten av telefonen som ringde oavbrutet.
– Det här är helt fantastiskt. Telefonen går varm, folk hör av sig hela tiden. Jag tror jag har tio missade samtal bara nu på förmiddagen, sa han och log mellan raderna av plockare.
Tillsammans med hustrun Annika och sonen Theo organiserade han skörden i ett tempo som påminde mer om en folkrörelse än ett panikartat räddningsuppdrag.
Pallar, hinkar och sekatörer delades ut, instruktioner gavs om hur druvorna skulle klippas, och snart fylldes låda efter låda av glänsande druvor.
– Vi hade egentligen en planerad skörd över flera helger, men när prognosen visade regn och storm hade vi inget val. Det handlar inte bara om kvantitet, utan kvalitet. Om druvorna suger åt sig för mycket vatten tappar vi både syra och aromer, förklarade Joakim.
Sonen Theo, som egentligen studerar vid SLU, hade tagit ledigt för att hjälpa till.
– Det är klart man ställer upp. Blir det oväder finns det inget val. Man vill ju inte att hela årets arbete ska gå förlorat, sa han medan han staplade tunga lådor på fyrhjulingens släp.
Bland frivilliga fanns både vana hjälpare och nya ansikten. Gisela von Platen kom direkt efter att ha fått ett sms.
– Det är tredje gången jag är med. Det är roligt att plocka, lite meditativt, och så är det fint att kunna hjälpa till när det verkligen behövs, berättade hon och höll upp en klase gröna druvor i solen.
Lite längre in satt Thomas Östensson från Vejbystrand, han fick syn på vingårdens nödrop på sociala medier samma morgon.
– Jag låg i soffan och såg inlägget. Med tanke på vädret imorgon förstod man direkt att det var akut. Jag hade ändå inget särskilt planerat, så jag tog cykeln hit. Frisk luft och lite arbete skadar aldrig, sa han med ett leende.
Mitt bland raderna stod också åtta personer från Thora vingård. Trots att de själva hade sin egen skörd att tänka på, tog de sig tid att hjälpa kollegorna. För Joakim blev deras närvaro symbolisk.
– Det är en sådan kollegialitet som värmer i hjärtat. Man blir rörd. Vi konkurrerar inte, vi samarbetar. Det är vår gemensamma framtid det handlar om.
När klockan närmade sig lunch dukade Annika upp kaffe och fikabröd för de frivilliga. Solen lyste fortfarande över raderna och mycket jobb återstod. Ändå var stämningen lätt, nästan festlig.
– Det är ett lyxproblem nu. Aldrig hade vi trott att så här många skulle komma så fort. Det ger en tro på mänskligheten, kommenterade Annika och sprang iväg och fyllde på kaffetermosarna.
Medan vissa fikade hade Joakim och Theo fullt upp med att väga in det som skördades. Varje låda ska vägas och dokumenteras så druvorna hamnar rätt inför vidare bearbetning.
– Man känner sig trött men tacksam, summerade Joakim och noterade ännu en låda full med druvor som visade sig väga hela 30 kilo.
Exakt hur mycket som hanns med att skördas under den intensiva insatsen och om ovädret blir så hårt som prognosen säger återstår att se. Men för familjen Palm är dagens insats viktig och minnesvärd.
– Vi har fått en skörd som kan räcka till vin i vinter, och kanske viktigast av allt: vi har sett vad människor är villiga att göra tillsammans när någon behöver lite hjälp, summerar Joakim.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
