Hon lär barn att älska mat och ta vara på den

Av Peter Jakobsson

I köket på förskolan förvandlas överblivna grönsaker till nybakat bröd och prickiga bananer till glass. Prisade kocken Victoria Bengtsson har gjort matlagningen till en del av barnens lärande och visar hur nyfikenhet, hållbarhet och matglädje kan gå hand i hand redan från de första åren.

Några timmar före lunch står Victoria Bengtsson i köket på Pomona förskola och bakar hamburgerbröd. I degen arbetar hon in grönsaker som blivit över från dagen innan. Det som någon annan kanske hade sorterat bort blir här en tillgång, en del av nästa måltid och samtidigt en berättelse för barnen om hur mat kan tas till vara. För Victoria handlar arbetet i köket om långt mer än att servera lunch. Det handlar om att väcka nyfikenhet, bygga kunskap och ge barnen en tidig förståelse för både smak, hållbarhet och ansvar.

– Jag tänker helt enkelt att man använder allt. Frukostbullar som blir över från frukosten kan bli krutonger eller skorpor.

Diplom och artiklar om förskolans kök häger uppsatta på väggen tillsammans med några bilder på mat som de lagat. Foto: Peter Jakobsson

Victoria är kocken som gjort Pomona förskola uppmärksammad långt utanför Ängelholm. Hennes arbete med hållbar matlagning, måltidspedagogik och barnens delaktighet har prisats flera gånger. Men när man möter henne i köket är det inte utmärkelserna som står i centrum. Det är barnen, råvarorna och den tydliga övertygelsen om att god mat och matglädje kan förändra mycket.

– Ja, vi måste ju ta reda på allt. Gör man en köttfärssås eller en färsbiff så är det ju hur enkelt som helst att slänga i lite extra morötter. Har jag en morot, ja men då blir skalet till chips som man rostar i ugnen och lägger ovanpå maten som en dekoration.

Victoria Bengtsson använder det som blev över från gårdagen till dagens hamburgerbröd. Foto: Peter Jakobsson

Det arbetssättet genomsyrar hela hennes kök. Tillsammans med barn och pedagoger hämtar hon också frukt och grönt från Ica som är på väg att bli för gammalt för att säljas.

– Vi gör projekt tillsammans, som att vi nu räddar maten på Ica. Då cyklar en pedagog, jag och ett gäng barn upp där. Av det vi räddar, frukt och grönt, får de själva tillsammans med mig tillaga någonting. Det kan vara smoothie, det kan vara fruktsallad, det kan vara att mixa ner det i brödet. Vi gör bananglass av brunprickiga bananer, och det är jättegott.

För Victoria är måltiden också en del av undervisningen. Hon arbetar med det som kallas måltidspedagogik, där mat och måltid vävs in i förskolans lärande. Barnen får inte bara maten serverad framför sig. De får möta den steg för steg, genom doft, färg, form och smak. Ofta visar hon en särskild ingredienstallrik före lunchen, där råvarorna presenteras en och en.

– Den går jag ut med innan lunchen så de får provsmaka och använda sina fem sinnen. När det är ihopmixat och blandat, då har du ju inte möjlighet att se det. Men vet du det innan, så är det så mycket lättare för barnen att förstå både var maten kommer ifrån och vad de äter.

Genom att göra maten begriplig och lustfylld blir tröskeln lägre till nya smaker. Barnen lär sig hur curry doftar, vad persilja gör med smaken och varför lök ibland är viktig även om man tror att man inte tycker om den. Här finns inget tvång, men många möjligheter att prova.

– Det handlar om att de utforskar, smakar, doftar i sin egen takt.

Victora visar upp en tallrik med ingredienserna från dagen lunch. Det gör att barnen förstår vad som är i maten de blir serverade. Foto: Peter Jakobsson

På Pomona får barnen också vara minikockar. De större barnen hjälper till i köket, medan de mindre får vara delaktiga på enklare sätt. Det kan handla om att skala, röra, titta eller bara känna sig nära processen.

– Måltidspedagogiken blir en förlängd arm till hur vi får dem mer medvetna och nyfikna på mat.

Det som imponerar mest är kanske att allt detta sker inom en stram offentlig budget. Victoria lägger stor möda, tid och ambition på sitt arbete, men hon återkommer gång på gång till att hållbar och genomtänkt matlagning inte i första hand handlar om större resurser.

– Det är inte alltid den som har högst budget som har bäst mat. Inom offentliga måltider är vi vana att förhålla oss till fasta ramar och använda hela råvaran. Man får tänka utanför boxen och ha ett stort engagemang. Det kostar inget extra.

– Vi har hittat ett sätt att jobba som ger resultat, som kan inspirera, som vi märker skillnaden av, säger Victoria som föreläser för kockar och kommuner som vill veta mer.

Victoria brukar grilla på innegården där barnen håller till men denna dagen var det sjukdom på förskolan så barnen hölls skilda från matlagningen som fick ske på baksidan. Foto: Peter Jakobsson

När hon pratar om sitt arbete återkommer hon ofta till framtiden. De yngsta barnen är nästa generation, och redan i förskolan kan grunden läggas för hur de ser på mat, råvaror och hållbarhet.

– Därför blir varje lunch mer än bara en måltid. Den blir också ett sätt att visa att mat kan vara något att upptäcka, förstå och ta ansvar för.

För Victoria är inte plaketter, priser eller rubriker den största belöningen, utan att se barnen växa med uppgiften, bli modigare vid bordet och bära med sig matglädjen vidare hem.

– Jag tycker det är roligt att gå till jobbet varje dag. Att ge matglädje till barnen, det är otroligt inspirerande. Det är bättre än alla priser som finns, avslutar Victoria och fortsätter förbereda lunchen som snart ska serveras.