Ingrids rop på värdighet – ”Jag är ingenting”

Av Rickard Gustafsson

Hon ringer – men ingen svarar. Hon larmar – men hjälpen dröjer. Efter fem år med hemtjänst i Båstad har 98-åriga Ingrid Björkman fått nog av tystnaden, väntan och bristen på respekt från vård- och omsorgsledningen.
– Jag har aldrig blivit behandlad på det här viset i hela mitt liv, säger hon till Bjäre NU.

När hon kom till Båstad som tonåring på 1940-talet stod världen i brand. Hennes föräldrar köpte ett litet sommarhus – och sedan dess har hon aldrig släppt taget om staden.

Efter ett helt yrkesliv som docent och forskare i litteraturvetenskap, med världen som studieobjekt, har livet nu krympt till en tvårumslägenhet i centrala Båstad.

Den 98-åriga damen är vältalig, rapp i sinnet och ber inte om ursäkt. Från rullstolen vid köksbordet, med utsikt över Lyckantorget, vägrar hon att sitta stillatigande när välfärden tappar kontakten med dem den en gång skapades för.

Hon berömmer personalen som hjälper henne i vardagen. Rullstolen är sedan en tid hennes ständige följeslagare, och hon klarar sig inte i eller ur den utan hjälp.

– Jag har funnit mig i det. Det går bra, man vänjer sig vid allt. Omsorgen personalen ger mig är väldigt bra. Alla som kommer hit, med något undantag, vill verkligen göra sitt bästa. Sen har jag märkt att de får mer och mer ont om tid, tyvärr, säger Ingrid.

Respekten och medkänslan hon känner för personalen övergår snabbt i frustration när samtalet kommer in på hemtjänstens ledning. Otaliga gånger har hon försökt nå samordningen när tider behövt ändras eller nya behov uppstått – utan att lyckas.

– Jag ringer det nummer jag fått. Det är en telefonsvarare som lovar återkoppling, men ingen hör av sig, säger hon.

Ingrid Björkman upplever att det är nästan omöjligt att nå hemtjänstens samordning när något i hennes omvårdnad behöver ändras. Att mötas av en telefonsvarare istället för en levande person är ovärdigt, anser hon. Foto: Rickard Gustafsson

När vi tillsammans ringer upp numret till Hemtjänst Väster upplyser den inspelade rösten om att meddelandena lyssnas av fem gånger per dag – klockan 7, 11, 15, 18 och 22.

– Du hör ju själv, det är inte klokt! Jag har aldrig blivit behandlad så här i hela mitt liv. Här är jag noll som person, jag är ingenting. De kan strunta i mig fullständigt, och det gör de också.

Senaste exemplet är rykande färskt. När Ingrid tog fel dag för ett läkarbesök försökte hon nå samordningen – utan resultat.

– Då ringde jag vårdcentralen och bad dem kontakta kommunen åt mig. Att behöva stå ut med det här är ovärdigt. Det är som att jag är omyndigförklarad.

Ingrid ber ibland undersköterskor och vårdbiträden om hjälp att kontakta samordningen.

– Då får de höra att de inte ska göra det. Det besvärar tydligen ledningen, har du hört på maken? De måste inse att vi äldre är kunder som faktiskt betalar för en tjänst, och det minsta man kan begära är att bli behandlad med respekt.

Trots att ämnet upprör henne höjer hon aldrig rösten under intervjun.

Hon tonar ned frågan om hon får valuta för pengarna och konstaterar att det i grunden inte handlar om kronor och ören – utan om värdighet och kvalitet.

Det rådande omsorgssystemet, menar hon, skapar två stora förlorare: de äldre och personalen på golvet.

– De hinner inte göra det de ska och jag får tjata mig till promenader för att överhuvudtaget komma utomhus. De har så bråttom, bråttom hela tiden. Det framkom ju också i ett av dina reportage att det inte finns tid för förflyttning och när schemat brister går det ut över oss vårdtagare. Det är förfärligt, säger Ingrid.

Litteratur och böcker har varit en stor del av Ingrids liv. Synen är inte vad den en gång varit så läsningen har minskat till förmån för radiolyssning och tv-tittande. Foto: Rickard Gustafsson

Väntan har blivit en del av vardagen – men allra värst när Ingrid trycker på trygghetslarmet, något hon enbart gör när det verkligen behövs.

– Det tar alltid för lång tid innan någon kommer. I snitt tar det väl en halvtimme, säger hon.

Från hemtjänstens utgångspunkt på Skogsliden tar det fem minuter med cykel – ändå har hon vid två tillfällen fått vänta en och en halv timme på hjälp.

– Ena gången hade jag ramlat och låg på badrumsgolvet. Tiden gick, jag blev arg, jag frös och hann tänka: ”tänk om de inte kommer?”. När jag ringde igen blev de irriterade och sa något i stil med: ”de kommer, du får ge dig till tåls”.

– Jag blir väldigt upprörd å mina egna och mina äldrekollegors vägnar. Det är jobbigt nog att bli gammal och märka att ens förmågor försvinner en efter en. Att vi dessutom ska behöva behandlas så här är oacceptabelt – de ansvariga borde skämmas, säger Ingrid.

Hon efterfrågar en särskild larmgrupp – personal med uppgift att enbart rycka ut vid trygghetslarm.

– Det fanns något liknande tidigare, tror jag, och då fungerade det bra. Då visste man att någon var på väg direkt. Nu får de som redan är ute på andra uppdrag ta larmen – och det märks, säger Ingrid.

Till syvende och sist handlar allt om ansvar, menar Ingrid, och gör ingen skillnad mellan tjänstemän och politiker.

Båda bär ansvar för ett system som förlorat sin etisk-moraliska kompass.

– De måste börja ta sitt uppdrag på allvar. De borde ut och praktisera – inte en dag för syns skull, utan tills de förstår hur det faktiskt fungerar. Men det sitter fel människor där just nu, säger Ingrid, som menar att de ansvariga borde rannsaka sig själva och lämna sina poster när de misslyckats med att skapa trygghet och värdighet för de äldre.

Christin Johansson, vård- och omsorgschef i Båstads kommun, anser att det som Ingrid Björkman utsatts för är oacceptabelt. Foto: Pressbild Båstad kommun

Båstads vård- och omsorgschef Christin Johansson tar till sig av kritiken och lovar att följa upp ärendet samt ta personlig kontakt med Ingrid Björkman.

– Hennes upplevelser är jättetråkiga. Man ska kunna känna sig trygg och säker med vår hemvård och veta att man får den hjälp man har rätt till. Min upplevelse är att de allra flesta också gör det.

Hon reagerar starkt på uppgifterna om att 98-åringens samtal till hemtjänstens röstbrevlåda ignorerats.

– Det är helt oacceptabelt. Lämnar man meddelande och vill bli uppringd ska vi självklart återkoppla. Jag kan förstå den enorma frustration hon beskriver och ska naturligtvis ta upp det med verksamheten direkt, säger Christin Johansson.

Johansson säger att hon inte tidigare fått signaler om att problemet är återkommande.

– Jag har säkert hört något klagomål om att vi inte kontaktar tillräckligt snabbt. Att vi missar någon gång, det gör vi säkert, men inte att det skulle ske systematiskt.

Ingrid ifrågasätter varför ni överhuvudtaget har en telefonsvarare i stället för personlig direktkontakt?

– Det kan låta märkligt med tanke på det du beskriver, men syftet är att ge god service. Man ska inte behöva jaga oss, utan rätt person ska ringa upp så att frågan löses. Det är ett dåligt svar, med tanke på att vi inte ringer tillbaka, men så är det tänkt att fungera, säger Christin Johansson.

Christin Johansson, vård- och omsorgschef i Båstads kommun, utlovar förändringar i hur hemtjänsten jobbar med larm. Hur det nya systemet ska se ut är dock ännu inte bestämt. Foto: Pressbild Båstad kommun

Den långa responstiden för larm är däremot ett välkänt problem för vård- och omsorgschefen. I år har fyra allvarliga incidenter lett till Lex Sarah-anmälningar.

– Det finns olika förklaringar i de enskilda fallen och vi har gått till botten med vad som hänt och varför, säger hon.

Att tvingas vänta i 90 minuter på hjälp är oförsvarligt lång tid, menar vård- och omsorgschefen.

– Inställelsetiden är max 45 minuter, men sen beror det på larmets karaktär. Vissa larm som när man trillat är mer brådskande och då ska det ske så skyndsamt som vi bara kan. Jag har inget bra svar mer än att det naturligtvis inte är acceptabelt.

Hemvården tar just nu krafttag för att förkorta responstiderna. En arbetsgrupp, bestående av skyddsombud och hemvårdschefer, ska senast den 30 november ha levererat en åtgärdsplan.

Att det blir en särskild larmgrupp med ansvar för att rycka ut vid trygghetslarm, som Ingrid Björkman efterlyser, är Johansson tveksam till.

– Även en larmgrupp kan vara upptagen på andra ställen, så jag vet inte om det blir lösningen på bekymret. Men att vi behöver en bättre hantering av larmen är tydligt. Vi är på inget sätt nöjda med hur det är, säger hon.

Samtidigt påminner hon om verksamhetens omfattning.

– Vi gör runt 13 000 timmar hemvård i månaden och hanterar över 100 larm varje dag. Jag kan aldrig lova att vi aldrig kommer att begå några fel, men vi ska självklart göra allt vi kan för att minimera riskerna, säger Christin Johansson.

FAKTA: Vad är en Lex Sarah-anmälan?

Lex Sarah är regler i socialtjänstlagen som säger att alla som jobbar inom till exempel hemtjänst, äldreomsorg eller LSS är skyldiga att rapportera missförhållanden eller risk för missförhållanden i omsorgen. Det kan handla om brister i hjälp och tillsyn, bemötande som kränker värdighet, eller sådant som innebär risk för en persons liv, hälsa eller säkerhet.

När något allvarligt händer – eller det finns en påtaglig risk för att något allvarligt ska hända – ska verksamheten utreda händelsen och göra en Lex Sarah-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Syftet är att se vad som gått fel, åtgärda det och förhindra att det händer igen.

Källa: Socialstyrelsen, 1177