Personal lämnar hemtjänsten i Båstad: ”Nu skiter jag i det här”

Av Per Brolléus

I fyra artiklar granskar reporter Marlene Petersson situationen inom hemtjänsten i Båstad. Det här är del två.

Arbetsmiljön inom hemtjänsten i Båstad har blivit så ansträngd att flera anställda nu väljer att lämna sina jobb. Från den 1 januari 2025 till den 3 juni i år har 20 personer sagt upp sig på egen begäran – personer som gått i pension eller bytt grupp inom kommunen är då inte inräknade. Samtidigt ekar vikarieplatserna tomma.

Vi har träffat fem undersköterskor som alla har valt att vara anonyma. Några av dem har redan sagt upp sig, medan andra har tankar på att göra det.

– Du får gärna använda det jag säger, men jag vill inte nämnas vid namn. Jag har stått upp tillräckligt för den här arbetsplatsen och jag orkar inte längre. Jag är själv på väg därifrån. Tankarna har funnits hos mig de senaste tre åren, men man blir bekväm med att ha nära till jobbet, och det finns också väldigt många bra kollegor, säger en av dem.

En annan undersköterska beskriver en vardag som ständigt handlar om att släcka nya bränder. Hon berättar att hon ofta känner sig ledsen och drabbas av ångest när hon kommer hem från jobbet.

– Jag orkar inte mer. Det känns som att vi pratar för döva öron. De lyssnar inte på oss. Vi försöker ha en konversation med dem på APT, som egentligen ska vara våra möten, men vi har ingenting att säga till om. Chefen har gjort en dagordning som hon går efter till punkt och pricka.

För att förändra situationen efterlyser hon en helt annan struktur:

– För att jag skulle stanna kvar så hade jag behövt bättre chefer, bättre samordning, bättre planering och mer personal. En lugnare tillvaro helt enkelt. Allt det som skapar en bra arbetsmiljö.

Den tunga arbetsbördan och känslan av att inte få tillräcklig uppskattning fick en tredje undersköterska att till slut lämna in sin uppsägning.

– Det är många saker som gjort att jag sagt upp mig. Det är ett väldigt tufft arbete. Vi har många insatser och tiden räcker inte till. När vi säger det till chefen, så visar hon oss hur många minuter vi har på varje besök, men det går inte att tänka så när det är människor.

Flera i personalen vittnar om hur stressande just tidsplaneringen på rundorna är. Iréne Ebbesson (S), vice förste ordförande i vård- och omsorgsnämnden, håller dock inte med om att hemtjänsten i Båstad lider av så kallad minutstyrning.

– Vi har inte minutstyrning. Vårdtagarna måste veta ungefär när man kommer. Sen måste det finnas en tid för insatsen. Hur lång tid det tar hos just den individen, och även förflyttningstiden, hur lång tid det tar att ta sig till vårdtagaren. Detta för att kunna planera dagen, men inte just på minuten.

En fjärde undersköterska har varit sjukskriven på grund av arbetsmiljön och har nu valt att stänga dörren till hemtjänsten för att testa något nytt.

– Jag har känt att jag inte fått de anpassningar jag behövt för att komma tillbaka. När jag väl sa upp mig hade jag sökt jobb under någon månad. Jag var rätt så trött på allt jag varit med om. Det har varit väldigt rörigt. Så när jag väl fick ett annat jobb, så kände jag att nu skiter jag i det här.

– I början när jag blev sjukskriven så hade jag behövt bättre kontakt med min chef, men det har jag fått nu. Nu skulle jag behöva mer struktur, mer kompetens på arbetsplatsen och att faktiskt känna att jag får utvecklas. För det gör jag inte nu. På min nästa arbetsplats hoppas jag kunna hinna med att ge det lilla extra till vårdtagarna. Det som man inte riktigt hinner med i hemtjänsten när det är så tidspressat.

För den femte undersköterskan är stressen ständigt närvarande, trots att arbetet i grunden ger henne väldigt mycket energi och glädje.

– Jag har funderat på att gå ner i tjänst, men då blir lönen sämre. Då har jag tänkt att jag kanske borde hitta något annat jobb med bättre lön, men samtidigt brinner jag ju för det här jobbet. Vårdtagarna är lite som en familj för mig. Jag får höra så många fantastiska historier, vilket är skitkul!

– Arbetsvillkoren skulle behöva förbättras och lönerna höjas. Så det blir mer attraktivt att arbeta i vården. Det känns inte som att det idag tänks på djupet vad som behövs för att lösa problemet. Det tänks bara kortsiktigt och på att spara pengar.

Även för skyddsombudet Jeanette Friman har situationen blivit övermäktig. Under intervjun berättar hon att hon har sökt en utbildning och överväger att ta tjänstledigt från både yrket och det fackliga uppdraget.

– Jag ska göra ett delprov nu. Klarar jag det och går vidare så börjar jag studera redan i augusti.

Att tvingas lämna en arbetsplats för att man helt enkelt inte orkar längre beskrivs av flera som en djup sorg. Trots alla brister betonar de att fina kollegor och mötet med vårdtagarna förgyller dagarna.

– Jag känner mig bara ledsen och undrar varför det har blivit så här. Jag tycker ju om mitt arbete, mina vårdtagare och mina kollegor. Jag har kämpat så mycket, och det gör så ont. Det betyder så mycket för mig att någon nu frågar mig om hur jag mår, avslutar en av dem som valt att sluta.

Marlene Petersson