”Vi blev inte förgiftade – vi blev starkare”

Av Peter Jakobsson

När giftlarmet från Hallandsåsen briserade hösten 1997 gick Båstads kommun i praktiken in i undantagstillstånd. Miljöchefen Bo Wendt minns hur allt ställdes om över en natt.
– Vi gick in i krisläge. Många nämnder slutade med sitt ordinarie jobb och vi hade en krisnämnd. Kommunen arbetade som om det var krig.

Media slog ner i Båstad med full kraft. Sändningsbussar parkerade utanför kommunhuset, reportrar flockades i förhoppning av att få svar och kommentarer.

– Det kunde stå 30–40 journalister och vänta när vi kom på morgonen. Rekordet var när vi hade tre presskonferenser på en dag. Båstad var på Aktuellt nästan varje kväll, berättar Bo Wendt.

Samtidigt som akrylamid läckte ut i Vadbäcken och djur fick avlivas spreds en annan sorts gift: ryktet om att hela Bjäre var förorenat.

– Den där livsmedelsbojkotten som uppkom… Det var egentligen värre än själva utsläppet på sikt. Allt som kom från Bjäre ratades. I grossistleden satt de upp skyltar: ”Observera, äpplena är inte från Bjärehalvön.” Då förstår man hur stämplad bygden var, berättar Bo.

En dag stod en fruktodlare från Kattvik gråtande i dörröppningen till hans kontor.

– Han sa bara: ”Kan du hjälpa mig? Vad fan ska jag göra? ICA bojkottar nu.” Den maktlösheten hos odlarna, den glömmer jag aldrig.

I tv-sofforna försökte Bo Wendt hålla fast vid fakta, men hamnade i skottlinjen. I ett uppmärksammat program med Kalla fakta tog han upp just bojkotten.

– Jag sa att det som drabbat bygden ännu värre än giftskandalen var livsmedelsbojkotten. Då fick jag frågan: ”Är du miljöchef eller är du marknadsförare för kommunen?” Men jag vägrade spä på bilden av att allt här var farligt. Vi är ett kunskapssamhälle, då måste kunskapen få styra, inte skräcken.

Relationen mellan myndigheter, forskare, bönder och Banverk var ansträngd.

– Så jävla spänt var det. Ingen ville släppa in Banverkets folk för att ta vattenprov. Vi fick ta över deras konsulter, hyra in egna provtagare och samtidigt svara mot statliga verk som Socialstyrelsen och Livsmedelsverket. Det var en enorm apparat.

6000 personer demonstrerade mot tunneln i Båstad oktober 1997.

En nyckelperson under de här åren var miljöminister Anna Lindh, som återkommande besökte Bjäre.

– Anna Lindh var väldigt behjälplig. Jag hämtade henne en gång vid helikopterplattan i Helsingborg, så körde vi direkt ut till potatisodlarna. Där tryckte vi på om odlingsgarantier: om de skulle våga sätta potatisen måste någon lova att köpa den. Hon ordnade det. Det betydde oerhört mycket, säger Bo Wendt.

Samtidigt tog han på sig rollen som den som ifrågasatte myndigheternas försiktighet när den slog fel. Han reste till Livsmedelsverket i Uppsala för att argumentera mot långvariga riskzoner kring brunnar och odlingar.

– De där riskområdena låg som ett svart skynke över Bjärehalvön. Jag sa: ”Ni måste stå på egna ben, det gör vi här.” Till slut lyfte de dem, men det tog ett halvår för länge.

Åren gick, nya tekniska lösningar prövades, cementolyckan i Lyabäcken tillkom och tunneln blev ett långdraget sår i både natur och opinion. Bo Wendt gick från miljöchef till miljöcontroller för tunnelbygget och så småningom vidare in i politiken.

– Jag var tveksam många gånger till att tunnelprojektet verkligen skulle kunna slutföras. Men ingen kunde säga att vi inte hade vänt på varenda sten, säger Bosse.

Borren tog sig genom till jubel. Foto: Skanska

När tunneln väl stod klar blev resultatet bättre än han vågat hoppas.

– Ja, det måste jag säga, tunneln blev fantastiskt bra! Vattendomen sa max 33 liter läckage i sekunden, men när allt var klart läckte det bara nio. Det trodde jag aldrig när jag såg trycket i de första rören, säger Bosse som har ett öga för detaljer.

Den 8 december 2015 stod han som kommunalråd och invigde Hallandsåstunneln, 18 år efter Rhoca-Gilskandalen.

– Jag tänkte inte så mycket på symboliken just då. Men många sa: ”Du stod där uppe bland korna när allt stoppades – och nu inviger du tunneln.” Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig den där hösten 1997.

Johan Wester var med och skojade under hela programmet som hölls under invigninen. Här intervjuar han Bo Wendt. Foto: Peter Jakobsson

Folk vid invigningen 8 december 2015. Foto: Peter Jakobsson

Många kom till invigningen 8 december 2015. Foto: Peter Jakobsson

Tunneln har nu varit i drift i tio år och fungerat utan större problem. Under tiden har Båstad förändrats i grunden.

– Jag tror vi hade haft mycket färre invånare utan tunneln. Den låg som en död hand över all exploatering. Nu har vi dubbelspår, halvtimmestrafik, en ny station i Hemmeslöv och en stark utveckling runt både Båstad och Förslöv. Kommunen har blivit enormt mycket mer attraktiv att bo i, säger Bo Wendt.

Första tågen som gick genom tunneln efter invigningen. Foto: Peter Jakobsson

När han ser tillbaka är känslan dubbel – minnet av krisåren finns kvar, men också stoltheten över att ha stått kvar mitt i stormen.

– Det var en tuff tid, men också väldigt lärorik, säger Bosse och tillägger:

– Och i dag känns det skönt att kunna säga: nej, Bjäre blev inte förgiftat för all framtid. Det blev faktiskt tvärtom, vi blev en ännu starkare och bättre plats att leva på!