Av Rickard Gustafsson
Färdtjänstbilen stod och väntade, men 99-åriga Ingrid Björkman satt kvar i rullstolen i lägenheten. Hon behövde hjälp att göra sig klar, men ingen från hemtjänsten fanns där och färdtjänstchauffören ville inte heller hjälpa till.
– En gammal människa och vårdtagare ska inte behöva hamna i kläm, säger hon.
Båstads kommun beklagar händelsen och lovar nu bättring.

När Bjäre NU träffade Ingrid Björkman förra hösten hade hon fått nog. Efter fem år med hemtjänst berättade hon om långa väntetider vid trygghetslarm och hur hon förgäves försökte nå samordningen.
I stället för en människa möttes hon av en telefonsvarare och löften om återkoppling – men ingen ringde tillbaka.
– Jag har aldrig blivit behandlad så här i hela mitt liv. Här är jag noll som person, jag är ingenting. De kan strunta i mig fullständigt, och det gör de också, sa Ingrid i oktober i fjol.
Dåvarande vård- och omsorgschefen Christin Johansson kallade uppgifterna om utebliven återkoppling för ”helt oacceptabla” och lovade att följa upp kritiken.
Så vad hände sedan?
– Ditt reportage gav effekt. Innan jul förra året fick man faktiskt personlig kontakt med samordningen. Ringde man mellan klockan 9–11 och 13–15 så svarade de och det fungerade väl, säger Ingrid.
Friden och fröjden varade inte många månader, men hon minns inte exakt när allt föll tillbaka i gamla gängor.
– Jag uppskattar att jag ringt ett 30-tal gånger det här året och talat in meddelanden. Någon enstaka gång händer det att de svarar. Då gör jag kors i taket, men oftast ringer ingen tillbaka trots att jag ber om återkoppling. Hopplöst, säger Ingrid och suckar.
Samtalen till samordningen handlar ”aldrig om struntsaker”. Det är uteslutande nödvändig information, såväl för Ingrid som för hemtjänsten.
De syftar till att synkronisera hennes sex dagliga vård- och omsorgsbesök med läkarbesök, besök på vårdcentralen eller resor för personliga ärenden.
– Egentligen skulle jag inte behöva be om återkoppling, men jag kan helt enkelt inte lita på dem. Flera gånger har jag bett personalen ringa samordningen åt mig, men inte ens när de ringer svarar de. Det är kanske att betrakta som en lyx att få återkoppling, säger Ingrid med sarkasm i rösten.
Vad tycker du om att det återigen inte fungerar?
– Det är gräsligt. Jag förstår inte hur de kan få hålla på så här. När jag pratar med personalen säger de att det ser likadant ut i hela Sverige, men det är inget skäl till att det inte ska fungera här i Båstad.
För en 99-åring som är helt beroende av hjälp för att komma i och ur rullstolen är kommunikationen en förutsättning för att vardagen ska fungera.
Ingrid ger ett färskt exempel. Inför en resa med färdtjänst hade hon lämnat ett telefonsvarmeddelande till samordningen om vilken tid hon skulle åka.
När chauffören dök upp var hon fortfarande inte färdig för avfärd.
– Jag har ett beslut om att färdtjänsten ska hämta mig i lägenheten, men chauffören ville inte göra det. Trots att samordningen visste att jag skulle resa fanns ingen på plats som kunde hjälpa mig med ytterkläderna, skorna och fotstöden på rullstolen.
Till slut insåg chauffören att han var tvungen att hjälpa till om de över huvud taget skulle komma i väg.
– Jag klarar inte det där själv och dessutom hade han ett nedlåtande sätt. Både färdtjänsten och hemtjänsten underlåter att göra det de ska, men jag tänker att de måste lösa det sinsemellan, säger Ingrid.
Avdelningschefen för äldreomsorgen, Suzanne Madar Bilalli, kände inte till Ingrids problem med färdtjänsten förrän Bjäre NU kontaktade henne.
Men hon är tydlig med kommunens ansvar.
– Det ska inte få inträffa. Vi är ju till för medborgarna och vi ska se till att man är klar för avfärd. Självklart har vi ett jättestort ansvar i det, säger hon och berättar att hon personligen ska kontakta Ingrid för att få reda på detaljer om händelsen.
– Om det har brustit måste avvikelser skickas så att vi kan utreda om det handlar om organisatoriska fel eller kunskapsbrist hos personalen, säger Suzanne Madar Bilalli.
Trots de nya telefonrutinerna har ledningen, enligt äldreomsorgschefen, inte känt till att problemen återkommit.
Misstankar om att så är fallet väcktes dock i förra veckan när vård- och omsorgsledningen tog del av Socialstyrelsens senaste årliga brukarundersökning.
Enligt Madar Bilalli visar den svart på vitt att tillgängligheten fortfarande brister och att det är betydligt svårare att få kontakt med samordningen i hemvårdens norra delar (Båstad) jämfört med de södra delarna (Grevie).
– Vi ser att det är skillnad på olika områden. Därför måste vi titta på vad de gör där det går bra och applicera det i hela kommunen. Vi är inte nöjda, säger hon.
Att inte ens personalen på golvet alltid kommer fram är ingenting som äldreomsorgschefen accepterar.
– Så ska det inte vara, det är klart man måste komma fram. Tanken är inte att man ska komma till en telefonsvarare först och främst, utan man ska komma till en fysisk person. När en vårdtagare eller anhörig ringer om en förändring ska vi ta emot det och jobba på det direkt. Man ska inte behöva jaga.
För att komma till rätta med problemen vill äldreomsorgschefen gå ett steg längre i servicebemötandet då den nya socialtjänstlagen ställer höga krav på tillgänglighet.
– Vi måste dels följa upp varför man inte svarar under de tider vi har i dag, men jag vill också att vi utökar och förlänger tiderna man kan ringa, säger Suzanne Madar Bilalli.