Trots snökaos gav första Vasaloppet mersmak

Av Johan Jönsson

När Wilma Auraldsson, 22, från Förslöv ställde sig på startlinjen i Berga by var det för att göra något hon länge haft i sikte – att åka hela Vasaloppet. Tidigare har hon kört Halvvasan fyra gånger, men nu var det dags för de nio milen mellan Sälen och Mora.

Samtidigt gjorde hennes pappa, David Auraldsson, sitt tionde lopp.

– Pappa skulle köra sitt tionde hela, så då tänkte jag att det var dags att jag kör mitt första. Så vi gjorde det ihop, säger Wilma när tidningen når henne på väg hem dagen efter loppet.

Årets upplaga beskrivs av många som en av de tuffare på senare år. Under natten föll omkring 15 centimeter snö, vilket förändrade förutsättningarna drastiskt.

– Det kan nog ha varit det värsta Vasaloppet någonsin. Det var nästan inga spår i början, säger Wilma.

Redan första backen blev en prövning. Det tog en och en halv timme innan de ens var uppe. De första tre milen var spåren bristfälliga, och stora delar av fältet fick slita hårt i nysnön.

– Det var tufft. Men vi åkte ihop hela tiden, jag och pappa. Han fick hjälpa till och peppa mig – det hade inte gått utan honom.

Trots det tunga föret kände Wilma att kroppen svarade.

– Jag har tränat bra, så fysiken kändes ändå där. Visst får man förslitningar och ont, men det var inte det som var värst.

Det jobbigaste var i stället ovissheten kring reptiderna – de maxtider som måste hållas för att få fortsätta loppet.

– Det blev en stress. Kommer jag få fortsätta eller inte? Det var nog det som var mest mentalt jobbigt.

Först efter kontrollen i Evertsberg fick de beskedet att de låg rätt till.

– Då kunde man slappna av lite mer.

Välkommen påfyllnad av energi längs obefintliga spår mot Mora. Foto: Privat

Stödet kom inte bara från pappan i spåret. Wilmas två syskon fanns med vid flera kontroller med läsk, apelsin och extra energi.

– Det var en riktig räddare.

Efter 12,5 timmar nådde far och dotter målet i Mora tillsammans. För David innebar det en sluttid långt ifrån hans personbästa på runt sju timmar – men vädret spelar stor roll.

– Det kan skilja flera timmar beroende på förhållandena, säger Wilma.

Känslan vid målgång var först mest tomhet och trötthet. Men redan dagen efter hade något förändrats.

– Nu vill man ändå ge sig på det igen. Det kan ju inte bli värre med vädret, säger hon och skrattar.

Planen är redan klar: det blir ett nytt försök nästa år.

Uppladdningen inför debuten bestod av omkring tio mil på skidor, träning i skidspår bland annat i Göteborg och Borås, samt mycket tid i gymmet. Dessutom spelar hon fotboll i Vejby IF, vilket gett en stabil grundkondition.

Hur många Vasalopp det blir totalt i framtiden återstår att se. Men ett är säkert – premiären gav mersmak, trots allt.

Wilma Auraldsson klarade sitt första Vasalopp i värsta tänkbara förhållanden men fick ändå mersmak. Pappa David gjorde sitt tionde Vasalopp. Foto: Privat