Insändare: Förslövskaravanen

Av Insändarskribenten

Insändare om kollektivtrafikens otillgänglighet, enligt insändarskribenten Åsa Hagberg.

Det är en talande syn att röra sig genom Förslöv i rusningstid och se karavanen av fotgängare till och från stationen. Sommartid ser det närmast trevligt ut, med sällskap längs vägen och dagens 6000 steg helt gratis. Men det blir en än mer talande bild över kollektivtrafikens fortsatta otillgänglighet – att så många har så långt att gå till närmaste hållplats för en rimlig restid. Ja, tillgängligheten kommer att bli något bättre i oktober då vägen mot Båstad öppnas igen, men för flertalet kommer fortsatt promenaden – eller snarare bilskjuts när höstmörkret tilltar – att vara det alternativ som rekommenderas som den snabbaste och kanske enda anslutningen att resa, särskilt kvällar och helger.

Finns någon annan ort där så många har så långt att ta sig till en rimlig kollektivtrafikresa, när resmålet finns bara 10–20 minuter bort med bil?

De som ingår i de utredningar och samtal som nu pågår om kollektivtrafiken i Familjen Helsingborg, behöver ha med denna bild ur verkligheten, än hellre besöka den. Gå sträckan när vinden blåser snål, kroppen är trött, småförkyld eller har ömtåliga leder som försinkar gåendet och ger morgondagen ett smärtsamt uppvaknande.

Förslöv är ingen liten landsort. Det är ett växande samhälle, attraktivt för både unga och äldre med många arbetsplatser. Om den tätortsgräns som tillåtits töja sig just runt stationen, vidgades på samma sätt åt andra håll, skulle gränsen på 3000 invånare enkelt uppfyllas, även vintertid. Skånetrafikens gräns för utökad busstäthet.

Under senhösten ska förhoppningsvis vår ICA-butik åter kunna öppnas, en hett efterlängtad händelse. Då återstår bara frågan, hur länge busshållplatserna söderut ska stå öde och tomma?

Vart tog den snälla lilla bussen vägen?

Ingen som vet, ingen som vet.

Åsa Hagberg, Förslöv