För marinchefen är mor och Väderön viktigast

Av Erica Elmberg

Vice rektor på Försvarshögskolan, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, Årets Inspiratör 2020, kronprinsessan Victorias adjutant under sju år. Och naturligtvis Sveriges marinchef. Hur många Bjärebor kan matcha ett sådant cv? Plussar vi sedan på med en egen marsch… ingen, absolut ingen.
Konteramiral Ewa Skoog Haslum tar emot i svarta tights och ljusrosa träningsjacka. Efter vårt samtal är det dags för dagens träningspass. Hon är hemma i Torekov och hälsar på mor Karin, en 93-årig stålmormor som bjuder på kaffe och hembakta mandelmusslor.

Många unga Torekovsbor tillbringar sommarloven i seglarskola. Kanske var det likadant med Ewa? Var det så intresset för hav och båtar föddes?
– Nej, inte alls. När jag var liten var det mest sommargästernas barn som gick i seglarskola. Det är nog annorlunda idag. Men vi hade ju alltid tillgång till havet, det var alltid nära.

Den första relationen med det militära innehöll heller inga marina inslag.
– När jag gick i högstadiet gick jag med i hemvärnet. Genom det fick jag kontakt med F10 i Ängelholm. Vi fick agera B-styrkor, alltså ”fienden” under de värnpliktigas övningar. Det var jätteroligt!

Inför praoperioden sökte sig Ewa till flottan i Karlskrona, några riktigt spännande veckor. 1987 gjorde hon lumpen som telegrafist på korvetten Stockholm – i Stockholm. Två år senare åkte hon som kadett ut med flottans långresefartyg Carlskrona.
– En helt oförglömlig resa. Det var ju före internets och mobiltelefonernas tid. Man postade brev när man kom till någon hamn, och hade man tur låg det en hälsning hemifrån och väntade på en. Barnen tror ju inte att det är sant när man berättar det…

Ewas karriär löper som på ett pärlband: Sjöofficersexamen 1990. Fänrik i Första ytattackflottiljen. 1993 löjtnant. 1995 kapten. 2001 örlogskapten. 2006 fartygschef på korvetten Sundsvall. 2007 deltog i UNIFIL-styrkan i Libanon. 2010 Kommendörkapten och 2014 chef för Fjärde sjöstridsflottan. 2010-17 adjutant åt kronprinsessan Victoria. 2016 flottiljamiral. 2017 vice rektor vid Försvarshögskolan. 2018 ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. 2020 ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och samma år utsedd till Årets inspiratör vid Framtidsgalan. Och framför allt, den 21 januari 2020 Sveriges marinchef.

För att göra en sådan karriär måste man väl ha mentorer och förebilder som är viktiga för en?
Ewa drar lite på det.
– Egentligen inte.
Så ler hon:
– Min stora förebild är faktiskt mor. Hon och far drev åkeri här i Torekov. Far skötte det där med bilarna, mor allt på kontoret. Plus oss sex barn. Utan tvättmaskin och diskmaskin. Tänk, att tvätta för hand i ett åttapersonershushåll! Idag bråkar vi om vem som ska stoppa in i diskmaskinen… Mor är fortfarande lika alert, med ett fantastiskt minne. En superkvinna! Den där strävsamheten, den har jag nog fått från henne.

Efter en stunds betänketid tillägger hon:
– Det är klart att jag också haft förebilder i mitt yrke. Jag har mött många bra individer, och dåliga också för den delen. Dem kan man också lära sig mycket av. Hur man inte ska göra.

Vad sysslar en marinchef med, egentligen?
– Sverige har ju tre försvarsgrenar, armén, flyget och marinen. Jag ansvarar för allt, här och nu, inom marinen. För beredskap och utbildning, för det långsiktiga – hur kan världen se ut om tio år? Vad behöver vi förbereda oss på? Det gäller att skapa förmågor.

Marinen har nästan 3 500 anställda, fördelade på baserna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Världen ser allt oroligare ut, med Rysslands aggressiva agerande vid Ukrainas gräns, med Belarus kränkningar av demokratin, med auktoritära ledare i många länder.
– Nu skalar vi upp med fyra nya korvetter, och i Karlskrona byggs två nya u-båtar och vi har ett återetablerat amfibieregemente i Göteborg. När det känns så oroligt i världen behöver vi ett starkt försvar.

Det gäller också cyberförsvaret. I vår digitaliserade värld är det lätt att slå ut viktiga funktioner utan att ett skott avlossats. Att sprida desinformation och få människor att gripas av panik.
– Ett bra exempel är toalettpappershamstringen när pandemin bröt ut. En del blev hysteriska och samlade på sig orimliga mängder toalettpapper. Gick man till fakta kunde man se att just toalettpapper är en av de få saker vi är helt självförsörjande med, och att tillgången hela tiden var god. Men om oseriösa medier basunerar ut felaktig information är det lätt att få människor att marschera i helt galen riktning.

Att vara marinchef betyder naturligtvis också att sitta i otaliga möten.
– Nu har jag bara haft den här tjänsten under pandemitid, så många möten har skett digitalt. Men vissa saker är svåra att sköta på distans. Jag måste förstås också vara ute i verksamheten. I går var jag till exempel i Karlskrona och deltog i en examinering. Det är det roligaste, att komma ut och träffa människor, till exempel personal och värnpliktiga. Och jag är stolt över att kunna säga att flottans värnpliktiga trivs bra och är nöjda. 85-95 procent deklarerar att de kan tänka sig ta anställning inom marinen – det ser jag som ett gott betyg.

Vanligtvis innebär posten som marinchef naturligtvis också många resor. Men just nu… ja, ni vet…
– I september, när vi trodde att allt skulle släppa, var jag på tjänstebesök på Färöarna. Och i USA träffade nästan hälften av världens marinchefer, 90 stycken. Det var fantastiskt! Och så var jag i Italien, i Neapel, där amerikanska Sjätte flottan är stationerad. Den har bland annat Östersjön som ansvarsområde. Det är viktigt att bygga kontakter. Men nu stängs ju allting igen.




Nästa år planeras dock bland annat en resa i maj, till Lübeck.
– Marinen firar faktiskt 500 år. Det var Gustav Wasa (fast det var innan han blivit kung, och fortfarande hette Eriksson) som tog sig till Lübeck och köpte krigsfartyg. De där skeppen var hårt belånade, och det är högst oklart om Gustav någonsin betalade sin skuld till lübeckarna. Vi kanske får ha med oss en påse med pengar…

Vi är lite nyfikna på vad det innebär att vara adjutant till Victoria.
– Kronprinsessan har tolv adjutanter, precis som kungen. Man tjänstgör en månad varje år, och det innebär att man då flyttar in på Haga slott. Man är involverad i hela verksamheten, är med i allt operativt som hon genomför. Kronprinsessan är en fantastisk person. Hon är precis så som hon verkar vara. Mycket klok, mycket genuin. Jag var adjutant under sju år. Men när jag blev utsedd till amiral fick jag sluta, sådana är reglerna.

Vi kommer in på kläder. På uniformer. I till exempel Frankrike och Italien designar de stora modehusen både militära och civila uniformer. I Sverige är den militära klädseln kanske inte fullt lika glamorös.
– Vi har fortfarande modell 87, alltså en uniform från 1987. De yngre officerarna är inte så förtjusta, men vi lite äldre har väl blivit hemmablinda. Jag tycker det är skönt med uniform, man vet alltid vad man ska ha på sig. Min civila garderob är nog lite tråkig…

Ewa berättar att försvarsmakten snart får en ny fältuniform, och den här gången har de nordiska länderna gått samman och tagit fram gemensamma plagg.
Ett lysande tillfälle att kränga på sig sin uniform är naturligtvis när det spelas militärmusik. Och Ewa har faktiskt fått sig en marsch tillägnad. Hon skrattar förtjust:
– Det var när jag var vice rektor på Försvarshögskolan, och skolan firade 200-årsjubileum. Jag kom in på mitt rum, och där, inramat, fanns partituret till ”Amiral Skoog Haslums marsch”. En av studenterna, Robin Wahl, var militärmusiker och hade komponerat den. Jag blev otroligt stolt och rörd.
Vi kan tillägga att den finns på Youtube, med Arméns Musikkår.

Hon har gjort en lysande karriär. Finns det fler mål att sträva efter, fler drömmar som ska slå in?
– Nja… Jag har faktiskt aldrig satt upp några mål. Jag har alltid varit nöjd med att vara på den plats jag är. Det är nog mer andra som knuffat mig framåt. Jag är så tacksam över allt.

Inom försvaret går man i pension tidigt, redan vid 61.
– Efter det skulle jag gärna arbeta ideellt. Kanske med ungdomar, som extralärare. Det är så viktigt att unga människor får stadga i sina liv, och en bra utbildning. Eller så kan jag tänka mig att syssla med någon typ av välgörenhet. Vid Centralen i Stockholm står varje dag en organisation och delar ut mat till uteliggare. Det är bedrövligt att det ska behövas men bra att det finns. Något sådant hade jag gärna gjort.

För en marinchef är fritid en sällsynt lyx.
– Det visste jag ju om. Men barnen är stora och jag tvekade aldrig. När jag väl får lite fri tid är jag rätt bra på att bara vara ledig, göra ingenting. Sedan många år hyr vi en stuga i Stockholms skärgård, och på vintern åker vi gärna till fjällen. Och när jag har möjlighet reser jag hem till Bjäre. Bor hos mor, förstås, och träffar mina syskon, som alla bor kvar i trakten. Umgås med det gamla kompisgänget. Mitt absoluta favoritställe är Hallands Väderö. Att hyra lägenhet i fyrvaktarbostaden är så fantastiskt, det är den vackraste plats jag vet. När jag dör vill jag få min aska spridd i havet utanför Väderön.