Monica släcker ner Torekovs sista frisörsalong
Av Peter Jakobsson
I nästan ett halvt sekel har Torekovsbor och sommargäster slagit sig ner i Monica Nilssons frisörstol. Hon har klippt barn som blivit vuxna, hört livshistorier och blivit något av byns inofficiella psykolog. Men i november är det färdigklippt. Då stänger Frisyrateljén och Torekov blir utan frisörsalong.
Det är svårt att skilja Monica Nilsson från yrket hon haft nästan hela livet. Redan som tolvåring fick hon sitt första sommarjobb på Kristinasalongen i Vejbystrand.
– Jag fick skicka spolar, schamponera och lära mig att föna hår. Sedan blev jag fast och började klippa kompisar. Efter nian började jag direkt på frisörskolan, berättar Monica när hon ser i backspegeln.
Den 11 november 1980 öppnade Monica sin egen salong hemma i Torekov. Då var konkurrensen betydligt större än i dag. Fyra salonger och fem frisörer fanns på orten. Med ett undantag på fem år mellan 2000 och 2005, då hon testade att driva salong tillsammans med en annan frisör i en lokal inne i byn, har hon hållit till i salongen i det ombyggda garaget. De senaste tio åren har hon varit ensam frisör i Torekov.
– Nu är det bara jag kvar. Jag vet faktiskt inte riktigt varför det har blivit så. Men det finns frisörer på andra håll och i Båstad finns det ju många.
I november försvinner även den sista salongen. Monica är 69 år och efter ett långt yrkesliv har kroppen börjat säga ifrån. Ledgångsreumatism gjorde att hon gick ner i arbetstid och 2022 bröt hon armen. Förra året opererade hon dessutom ett knä.
– När jag bröt armen trodde ortopeden inte att jag skulle kunna fortsätta jobba. Men jag ville inte att en jävla arm skulle bestämma när jag skulle sluta. Frisöryrket är ju min identitet, förklarar Monica.
Hon kom tillbaka och fortsatte tre halva dagar i veckan. Men efter sjukskrivningarna hade en del kunder hunnit hitta andra frisörer.
– Nu känner jag att jag är färdig med att vara frisör. Så nu har jag bestämt mig, nu blir det pension.
Beslutet har inte varit helt enkelt. När hon berättar för kunderna är reaktionen ofta densamma.
– ”Du får inte sluta”, säger de. Men nu har jag bestämt mig. Min svärdotter har sagt att hon inte tror på mig förrän jag verkligen har stängt, för jag har pratat om det tidigare, säger Monica och skrattar.
Under alla år har relationen till kunderna blivit minst lika viktig som själva klippningen. Monica har följt familjer genom generationer. Barn som en gång satt i frisörstolen har blivit vuxna och vissa kunder har följt henne i årtionden. Några äldre kunder har hon fortsatt att klippa hemma eller på äldreboende.
Och i frisörstolen har det pratats det om det mesta genom åren.
– Jag hade en sommargäst som är psykolog i Stockholm. Hon skojade om att hon kanske skulle öppna en liten filial här. Då sa jag att det inte var någon idé, för jag är ju byns psykolog. Hon skrattade och sa att jag hade rätt.
Monica konstaterar att frisörer får veta mycket om sina kunder.
– Folk öppnar sig. Man blir lite hobbypsykolog och jag tillämpar ju tystnadsplikt. Det blir en relation när människor kommer tillbaka under så många år.
Sommargästerna har varit en viktig del av verksamheten. Från midsommar till mitten av augusti har det under många år varit full fart. Semester mitt under sommaren har därför varit sällsynt. Monica minns hur sonen Martin som liten reagerade när en kund ifrågasatte att hon skulle vara ledig.
– Då sa han: ”Min mamma har en veckas semester och ni andra har fem.”
Att Monica blivit en välkänd Torekovsprofil märks även utanför salongen.
– Ibland när man mött någon i byn har de sagt: ”Jag kände inte igen dig först, men det är ju du.” Då har man väl varit på fel plats, säger hon och skrattar.
Även efter pensioneringen kommer saxen knappast att läggas undan helt. Salongen i en del av garaget får vara kvar i mindre skala.
– Jag kommer att ha kvar lite grejer. Barnen och barnbarnen ska ju fortfarande klippas. Schamponeringen får nog stå kvar.
Men kunderna får söka sig vidare. Monica tänker arbeta november ut och tidpunkten är vald med omsorg. Det var i november 1980 som allt började.
– De som bokar nu säger jag till att det bara blir en gång till. Det känns lite konstigt att släppa allt efter så många år. Men nu är jag färdig.
Sedan ska flaggan med ordet ”Frisör” utanför det röda huset tas ner för sista gången. Efter 46 år med Frisyrateljén väntar ett nytt liv för Monica Nilsson och Torekovs sista frisörsalong går då i pension tillsammans med henne.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
