Soptunnor drogs in och toaletter låstes i Stora Hult
Av Joakim Ormsmarck
I oktober drogs soptunnorna in, och toaletterna låstes. Nödiga vandrare har under vinterhalvåret ryckt i dörrarna, besökare och fastboende undrar var de ska slänga skräp och hundbajspåsar. I Stora Hult växer irritationen.
Åke och Bodil Hallberg med Rambo, samt Solveig och Kåre Fuglesteg med Saga. Stora Hultsbor som gärna promenerar längs stranden och därmed irriteras över att soptunnorna drogs in i höstas.
Knappt hade sommargäster och coronaturister gett sig av förrän toaletterna vid stranden låstes. Så har det varit i flera år, och det har mötts med uppgivna suckar. Men att också soptunnorna längs Allmänningen försvann var något nytt. Ökad nedskräpning befarades, och så har det också blivit.
– Det är ju inte klokt! Det här är ett naturreservat som kommunen säger sig vara stolt över, och så kan vi inte ens få ha soptunnor här, säger Bodil Hallberg, styrelseledamot i Naturskyddsföreningen Bjäre.
– Både Skåneleden och Kattegattleden har sina sträckningar genom Stora Hult, så många passerar längs stranden.
Också maken Åke Hallberg, som håller den glade Rambo i ett fast grepp, är upprörd:
– Varför ska vi året-runt-boende, som betalar skatt till kommunen, få sämre service än sommargästerna?
Precis som Hallbergs är Solveig och Kåre Fuglesteg hundägare och går ofta längs stranden med lilla Saga.
– Det har ju alltid funnits soptunnor hela året, säger Solveig. Både här och vid parkeringarna. Jag undrar vad som fick dem att ta bort dem just den här säsongen? Nu under pandemin är det fler än vanligt som bor i sina fritidshus. Dessutom är det många hundägare från Vejbystrand som promenerar här.
Vi träffas vid trallorna där de flesta tar sig ner till stranden. Där har det tidigare stått två soptunnor. Marken pryds av en liten färgglad hög av hundbajspåsar, vinden sliter i plasten. Förmodligen är de slängda där på trots. Går man en runda på stranden ser man att andra hundägare helt enkelt struntat i att ta upp efter sina hundar. Även annat skräp har lämnats kvar.
Lite högre upp i byn finns hundlatriner, avsedda för just hundbajspåsar. Men till dem är det en bra bit att gå. Hundlatrinerna töms av vägföreningen, eller Stora Hults Strands Samfällighetsförening, som den egentligen heter. Sören Andersson är ordförande, och vi frågar honom om man inte kan sätta upp dessa små gröna papperskorgar också nere vid stranden?
– Tyvärr skulle det innebära att de fylldes med pizzakartonger och annat skräp. När tunnorna togs bort i höstas, såg vi direkt en ökad mängd skräp i hundlatrinerna.
Både Sören Andersson, och Nils-Gunnar Andersson, som är ordförande i Föreningen Stora Hults Strand, har vid flera tillfällen varit i kontakt med kommunen om både saknade soptunnor och låsta toaletter, men tycker inte att de mötts av någon förståelse.
Toaletterna, ja… hur var det med dem?Lars Olefeldt bor nära stranden och rör sig här flera gånger om dagen.
– Jag ser alltför ofta personer som rycker i den låsta dörren och därefter går och sätter sig i klitterna. När vi numera tydligen bor på en året-runt-destination vore det bra för varumärket om de offentliga toaletterna vore öppna mer än fem månader om året. Det har jag flera gånger påtalat för kommunen och Båstad Turism och fått svaret att detta är omöjligt.
Ett annat problem som besökare upplever är städningen. Fredag, måndag och onsdag kommer städpatrullen, och under fina sommardagar när hundratals badande dras till Stora Hult är ett toalettbesök under söndagen inget för svaga sinnen.
Marie Eriksson, park- och gatuchef i Båstad kommun, är den som ansvarar för skötsel av toaletter och renhållning i området.
– Detta är inget okomplicerat fall eftersom flera intressen är inblandade, förklarar hon. Vi har ett skötselavtal med byalaget som avser strandskötseln, eftersom stranden räknas som allmän badplats. Det medför att vi under sommarhalvåret får ansvar för renhållningen kopplad till badplatsen.
– Länsstyrelsen är huvudansvarig för reservatet Stora Hults Strand och i skötselavtalet fastställs de olika ansvarsområdena. Ett av de kommunala åtagandena är att bedöma behoven och stå för renhållningen.
Skåneleden och Kattegattsleden är ett samarbete med Region Skåne respektive Region Halland. Där har kommunen ansvar för att leden hålls i ordning, men inte för renhållningen.
Både Kattegattsleden och Skåneleden passerar Allmänningen i Stora Hult. Trots att vandring och cykling runt Bjäres kuster alltmer blir en året-runt-verksamhet är toaletterna låsta från november till maj. Många nödiga rycker förtvivlat i dörrarna.
Enligt avtal ska soptunnorna tömmas vid behov, och det är upp till kommunen att avgöra hur det behovet ser ut. Men kommunen är alltså inte huvudman.
– Vore vi det, som i till exempel Torekov, hade saken varit i ett annat läge. Att vi från och med hösten 2020 beslöt att ta in tunnorna över vintern beror på att vi sett över vårt ansvar, säger Marie Eriksson. Vi måste fördela våra resurser jämnt och göra prioriteringar. Vi är medvetna om att det rörliga friluftslivet har ökat, men för närvarande finns ingen annan lösning.
När det gäller toaletterna har man förlängt öppettiderna. De är numera öppna från den sista april till den sista oktober.
– Vi kan inte riskera att vattnet fryser. Att sätta in element räcker inte om vintern är hård. Vi har dessutom haft problem med att hantverkare under lågsäsong använt handfat för penseltvätt och kladdat ner med färg. Tunnorna har fyllts med murbruksrester och annat byggskräp. Det känns tråkigt.
Hon har full förståelse för att folk är upprörda över stängda toaletter och borttagna soptunnor, och suckar lite:
– Vi hade ju gärna velat säga ja till allt, men det går tyvärr inte.
Annika Borgelin är ny vd för Båstad Turism & Näringsliv. Hennes mål är att hela Bjäre ska bli en så kallad året-runt-destination.
– Jag vill ju inget hellre än att sådant som toaletter är öppna året om. Men det är en resursfråga – jag har full respekt för att kommunen måste prioritera och inte kan ha alla toaletter öppna vintertid. Att under lågsäsong ta in soptunnor längs vandringsleder går emot vad både jag och kommunen har på vår önskelista. Turismen drar mer och mer mot året-runt-verksamhet.
Annika Borgelin vill se en lösning-
– Vi kan kanske vara kreativa och till exempel få till ett avtal mellan kommunen och byalaget. Det är bra att frågan lyfts!
Text & foto: Erica Elmberg