Skapar ett nytt demensboende: "Bygger på kärlek till hela livet"

Av Per Brolléus

När Båstadbon Martina Beckmans mamma Margaretha drabbades av Alzheimers öppnade sig en ny och bitvis skrämmande värld. Förutom att engagera sig i en evig kamp för att ta hand om sin mamma så växte också en bild av hur hon ville att vården och livet skulle kunna vara för de som behöver. Mycket saknades, mycket var definitivt inte så som Martina ansåg att det borde vara – och behoven var enorma.
– För fyra år sedan föddes en dröm, att skapa en demensboende som bygger på kärlek till hela livet.

Nu har idén utvecklats till verklighet genom Stiftelsen Margarethagården som ska bygga ett demensboende på Bjäre. Och bakom stiftelsen står en kvartett, förutom Martina Beckman, bestående av ett stiftelseproffs, en läkare och en person med stark förankring i svenskt näringsliv. Anette Asklin, Carolina Bogefors och Boris Lennerhov.

– Jag träffade av en slump på Anette när hon fick en ansiktsbehandling, jag fick kontakt med Carolina som var enormt engagerad i hur vården tar hand om både patienter och anhöriga. Och sen visade det sig att Boris inte tvekade en sekund att vara med när han fick frågan. Ett fantastiskt lag som dessutom har fått med oss medstiftare, förklarar Martina.

– Min bror drabbades av demens innan han var 50, berättar göteborgskan Anette som bor i Hemmeslöv. Jag blev berörd av Martinas historia och vill gärna sätta spaden i jorden imorgon.

Läkaren Carolina, som till vardags arbetar i Lund men har sommarboende i Båstad, berättar om hur hennes fars demenssjukdom fick henne att börja engagera sig i frågan om hur vården måste se ut, hur vården måste vara.

– Jag vill bidra till att Margarethagården kopplas ihop med forskningen. Och det handlar både om patienter och om anhöriga, något jag brinner enormt för.

Det namn av de fyra som kanske är mest känt är ju förre Gekås-vd:n och näringslivsprofilen Boris Lennerhov.

– Min svärfar drabbades. Jag såg svärmor slita sig fördärvad för att ta hand om sin livskamrat. Så kan vi inte ha det, det är inte okej, menar Boris som ser stiftelsen Margarethagården som en fantastisk idé.

– Här bygger vi ett privat demensboende, utan vinstsyfte. Det är viktigt, menar Ullaredsprofilen som bott i Båstad i över 20 år. Det finns en risk man betraktar äldre som drabbas att de tillhör en grupp som ändå är i slutet av livet. Så kan vi heller inte ha det.

Nästa steg för stiftelsen är nu att hitta en tomt samt få kommunen att köpa in sig på exempelvis 20 av de drygt 40 platser som hemmet ska tillhandahålla. Finansiärer och byggare har man en lösning på, men kommunen måste tacka ja, vilket ingen i kvartetten tvivlar det minsta på.

– Det kommer fattas flera hundra platser för personer som drabbats av kognitiva sjukdomar inom några år, förklarar Martina. Kommunen har ett par boenden på gång, men de kommer inte täcka in behovet.

Carolina Bogefors, Anette Asklin, Boris Lennerhov och Martina Beckman vill skapa ett demensboende som bygger på kärlek till hela livet. Foto: Per Brolléus

En av personerna som finns med kring stiftelsen är Göran Grosskopf, en mycket tung person i svenskt näringsliv.

– Göran har hjälpt oss att skapa stiftelsen – och det tog honom någon dag att tacka ja till att vara med i projektet. Det är fantastiskt roligt hur många som vill vara med och skapa något alldeles unikt för Båstad och för en grupp människor som omöjligen själva kan föra sin talan, menar initiativtagaren Martina som i många år engagerat sig i Demensföreningen i Båstad.

– Jag arbetar ideellt på Almgården någon dag i veckan. Jag vet hur viktigt det är att sätta guldkant på vardagen för de som är där. Och det är den guldkanten jag vill att vi tar med oss in i Margarethagården.

Framför sig ser Martina, Anette, Carolina och Boris en Bullerby-variant av ett demensboende.

– Vi vill bygga hemmet på kärlek till hela livet, säger Anette och i samman stund som orden kommer över hennes läppar blir det en stämning hos de fyra som går att ta på.

Stiftelsen Margarethagården räknar med att kunna bygga ett boende för 40-45 patienter där drygt hälften av platserna köps av kommunen – eller kommuner. Nu behövs en tomt, donationer, några politiska beslut – sen kan bygget dra i gång.

– Vi är redo. Och behovet är jättestort.