25 år sedan världen förändrades

Av Joakim Ormsmarck

Var befann du dig när det hände? För den som var gammal nog den 11 september 2001 är frågan nästan onödig. Vi minns TV-bilderna, det andra planet, röken över Manhattan och den långsamt växande insikten om att det vi såg skulle förändra världen. I dag har det gått exakt 25 år. När vi träffade terrorforskaren Magnus Ranstorp i somras berättade han om dagarna då hans eget yrkesliv plötsligt hamnade mitt i världshändelsernas centrum.

Det finns händelser som delar tiden i ett före och ett efter. Mordet på Olof Palme är en sådan för många svenskar, Estoniakatastrofen en annan. För en hel generation är terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 kanske den allra tydligaste. De flesta av oss minns var vi befann oss när nyheten kom.

Först ett flygplan in i World Trade Centers norra torn i New York. Sedan, inför miljontals TV-tittare, ytterligare ett plan rakt in i det södra tornet. Ett tredje flygplan träffade Pentagon och ett fjärde störtade i Pennsylvania sedan passagerare försökt ta tillbaka kontrollen. Nästan 3 000 människor dödades. Men det var inte bara byggnader som rasade den där tisdagen för 25 år sedan. Attacken blev startpunkten för ett globalt krig mot terrorismen. USA gick in i Afghanistan, säkerhetslagar skärptes, underrättelsetjänster fick nya uppdrag och flygresandet förändrades. Al-Qaida blev ett namn hela världen kände till och terrorism gick från att för många vara någonting som hände långt borta till ett hot som kunde slå rakt in i vardagen.

För Magnus Ranstorp blev den 11 september också en brytpunkt i ett yrkesliv som redan kretsade kring terrorism. För tidningen berättar han att varningssignalerna hade funnits redan före attackerna.

– Systemet blinkade rött. Det var någonting som var på väg att hända.

Vid det laget hade Ranstorp ägnat mer än ett decennium åt terrorism och Mellanöstern. Han hade doktorerat vid St Andrews University i Skottland, varit med och startat Europas första terrorcenter, studerat Hizbollah och dess kopplingar till Iran och Syrien och fungerat som mellanhand för att förmedla budskap mellan Israel och Hizbollah.

Under tiden före den 11 september arrangerades konferenser där forskare, beslutsfattare och personer från säkerhets- och underrättelsetjänster möttes. Sommaren 2001 blev deltagarna så högt uppsatta att medierna började intressera sig för vad som egentligen pågick. CNN rekryterade Ranstorp som terrorexpert och under fem veckor reste han tillsammans med kanalen i bland annat Libanon, Jordanien och Israel.

Dokumentären de arbetade med hade ett namn som i efterhand nästan låter kusligt profetiskt: One Day Soon.

– Och sedan hände ju 11 september. Vi hann aldrig med den här dokumentären som skulle gå. Den hette One Day Soon. Och den kom mycket snabbare än vad CNN hann.

Efter attackerna fortsatte Ranstorp som CNN:s terrorexpert och arbetade tillsammans med några av kanalens mest kända journalister, däribland Christiane Amanpour och Nic Robertson. Arbetet tog honom senare till CNN:s högkvarter i Atlanta, dit journalister återvände från Afghanistan med mängder av material som skulle analyseras.

– Vi satt där och analyserade allt det här. Jag hade telefonböcker, jag hade bombmanualer, allt.

För de flesta av oss var 11 september någonting vi försökte förstå genom bilderna på TV. För Ranstorp blev världen bakom attackerna hans arbetsmaterial. Senare kallades han också som vittne inför den amerikanska 11 september-kommissionen, som tillsattes för att utreda attackerna och hur de hade kunnat ske.

Sedan dess har terrorismen förändrats många gånger. Al-Qaida följdes av nya organisationer och konflikter, samtidigt som andra former av våldsbejakande extremism vuxit fram. Ranstorp har fortsatt att följa utvecklingen, vittnat i terrorrättegångar i flera länder och själv levt med en hotbild. Men när vi pratade om dagens terrorhot var han samtidigt noga med att inte göra hotet större än det är.

När terrorhotnivån höjs får han ofta frågor från oroliga människor. Vågar man gå på konserten? Ska barnen verkligen åka? Bör man undvika stora folksamlingar? Hans besked är i grunden enkelt: fortsätt leva.

– Risken att du kommer hamna mitt i den här stormen, stormens öga, är så pass liten att du har större chans att förolyckas än att någonting sker. Man ska inte gå runt och tänka på det.

Om någonting trots allt händer är råden konkreta: spring därifrån, göm dig om det behövs, sätt telefonen på ljudlöst och larma. Men terrorhotet ska inte få styra vardagen.

– Det gäller att leva med terrorn.

Det ligger också nära terrorismens själva idé. Ranstorp beskriver hur terrorism juridiskt handlar om systematiskt våld med politiska eller religiösa syften och bland annat om att injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller destabilisera samhället. Rädslan är alltså en del av vapnet. Det är därför han ser en viktig uppgift i att balansera information om hot mot risken att skapa onödig oro. När terrorhotnivån höjts i Sverige har hans budskap varit detsamma.

– Ni ska inte vara oroliga. Säkerhetsmyndigheterna har koll på det här. De har superkoll. Kör på som vanligt. Tänk inte på det. Var alerta, inte alarmistiska.

Fyra decennier av terrorforskning har samtidigt satt sina spår. När vi frågar hur man behåller nyfikenheten efter ett yrkesliv fyllt av attentat, terrororganisationer och människor som är beredda att döda andra för en idé blev svaret mer personligt.

– Hela mitt liv är ju ett kartotek av olika händelser som har skett. Ibland har jag varit nära, ibland har jag varit långt borta. Jag kan säga årtal. Jag vet exakt. Men man träffar också offer för detta jävelskap.

Han berättar att arbetet ibland kan vara deprimerande, inte minst när han möter dem som drabbats och försöker förstå vad som får en människa att förstöra både sitt eget och andras liv. Terrorforskningen har därför blivit något mer än ett yrke.

– För mig har det blivit inte bara en profession. Det är liksom mitt liv. Det är mitt kall.

I dag har det gått ett kvarts sekel sedan den där septemberdagen. En hel generation har vuxit upp utan egna minnen av World Trade Center och barn som föddes efter attackerna är sedan länge vuxna. Världen har hunnit förändras flera gånger om, men bilderna från den 11 september har inte förlorat sin kraft: det första tornet i rök, det andra planet som kommer in från sidan, människorna på gatorna, brandmännen som går åt motsatt håll när alla andra försöker ta sig ut och till sist tornen som försvinner ner i ett enormt moln över Manhattan.

Nu 25 år senare räcker det fortfarande med en enkel fråga till den som var med:

Var befann du dig den 11 september 2001?

De flesta av oss behöver fortfarande bara några sekunder för att minnas.