Det kokar av energi när Engelholmsrevyn tar form

Av Peter Jakobsson

Engelholmsrevyn laddar för sin 39:e uppsättning och på Revyteatern i Ängelholm är stämningen redan sådan att man nästan kan ta på den. Det är flera veckor kvar till premiären när ensemblen träffas för ännu ett av de drygt 40 repetitioner som ska förvandla idéer, skisser och skrattattacker till en färdig föreställning som ges börjar på nyårsafton.

Den sista tiden nu inför premiär är det många repetitioner, många är de trötta efter jobb och vardagsbestyren när de samlas, men ingen verkar särskilt bekymrad över det.

– Det är tur vi tycker om varandra, säger en av skådespelarna och skrattar, och man förstår snabbt att det inte bara är en artighet. Det här är människor som gör något de älskar, tillsammans, helt ideellt och med en smittande glädje.

Ordförande Johan Ejehag, som tagit sig an rollen igen “för andra gången”, berättar att årets revy fortsätter i samma anda som tidigare.

– Det är ju sketcher och humor blandat. Mycket vardagssituationer, missförstånd, manligt och kvinnligt – sådant som alla kan känna igen sig i.

Han lyfter också hur ett pampigt Ozzy Osbourne-medley vuxit fram.

– Vi tänkte först att det kanske inte klingar högst hos alla, men det har blivit riktigt bra. Carsten, vår kapellmästare, är otroligt duktig på att sätta ihop arrangemang.

Det starka publiktrycket talar sitt tydliga språk: Engelholmsrevyn växer. 24 föreställningar är planerade denna gång och ensemblen skämtar om att det lika gärna kan bli fler. Samtidigt är repetitionerna krävande.

– Det är nästan varje dag i december, säger en av medlemmarna. Man jobbar heltid och så repar man på kvällar och helger. Men vi har ju rutin!

En annan inflikar:

– Vi som inte är dansare tycker alltid att dansen är klurigast.

Johan Ejehag följer repetitionerna från bänkplats. Foto: Peter Jakobsson

Det skrattas mycket, men bakom skratten finns en tydlig stolthet. Nio personer står på scen, fyra musiker spelar live, något som ensemblen värnar starkt, och totalt är omkring 40 människor involverade i produktionen.

Att revyn är populär råder det ingen tvekan om. Ensemblen berättar att de aldrig tidigare sålt så många biljetter så tidigt som i år.

– Vi har nästan sålt 30 procent redan, och det är en månad kvar. Vi har aldrig haft så högt tryck.

En av anledningarna, menar de, är att revyn inte längre är särskilt lokal – utan universell.

– Det är en myt att man måste vara från Ängelholm eller Bjäre för att fatta skämten. 60 procent av publiken kommer utifrån, från Malmö, Helsingborg, Hässleholm… vi spelar ju på sådant som händer överallt.

Vardagliga konflikter, parodier på byråkrati och skoj om igenkännbara situationer väver ihop en humor som gör att både unga och äldre fortsätter komma.

– Folk tror att det är buskis, under bältet och lokalt, men det är mer show och humor för alla, förklarar de.

Att allt görs ideellt är svårt att ta in. Förutom repetitioner på nästan 200 timmar sköter medlemmarna marknadsföring, dekor, scenbygge, kostym, ljud, ljus och till och med vin- och spritkontroller.

– Det är som ett helt företag, säger en av dem.

Ändå återkommer alla till samma sak: det är värt det.

– Jag trodde jag var knäpp när jag gick med förra året, säger en relativt ny medlem. Så mycket tid, och helt gratis. Men sen när det nästan var slut fick jag ångest för att det skulle ta slut. Jag kunde inte tänka mig att inte vara med i år igen.

Gemenskapen är ett tema som hela tiden återkommer bland ensemblen.

– Det är som en andra familj, säger flera. Vi är ett ja-gäng, säger en av dem. Här får man prova och man får utmana sig själv.

Repetition pågår och Johan Ejehag följer från bänken. Foto: Peter Jakobsson

Regissören Gösta Janson styr repetitionerna, men mycket växer fram i gruppen.

– Tajmingen hittar vi tillsammans. Ett nummer i början är inte samma nummer när vi är framme vid premiären.

Och just premiären längtar alla efter, även om nerverna gör sig påminda.

– Det är blandat, nervöst och kul, säger någon. Men det är när publiken kommer som allt händer. Det är bränslet.

Att publiken älskar Engelholmsrevyn märks, inte minst när de köar efter föreställningen för att prata med ensemblen.

– De berättar vad de skrattat åt, kommer med tips och är så engagerade. Det är jätteroligt.

Flera historier dyker upp om premiärbesökare som tagit med hela släkten året därpå.

– Det sprider sig. Det är det som gör att vi håller på, konstaterar de.

Inför årets föreställning, med jublande förköpssiffror och en ensemble som bubblar av glädje, verkar Engelholmsrevyn mer redo än någonsin att ge publiken en skrattfest av det slag som blivit deras signum.

– Det här blir bra, säger Johan Ejehag med ett leende. Det känns pampigt. Och framför allt: det är så kul hela vägen!

Peter Jakobsson