Tunnelkritikern Jan Du Rietz: ”Ett dårhusprojekt”

Av Per Brolléus

Ett dårhusprojekt, det är vad tunnelkritikern Jan Du Rietz upprepade gånger kallar det som nu fyller tio år – tågtunneln genom Hallandsås.
– Det var fullständigt vansinnigt att bygga tunneln. Fel plats, fel idé, fel beslutsunderlag, fel kalkyler och dessutom när man väl satte igång så använde man fel byggnadsmaterial.
Allt det här preciserar han i sin kommande bok ”Den totala urspårningen 2”.

Jan Du Rietz bor stora delar av året bara någon kilometer från hålet in i åsen som på 90-talet blev en världsnyhet. Han är in i benmärgen kritisk mot allt som har med tunneln att göra, men framför allt är det den samhällsekonomiska kostnaden för projektet som han i det närmaste ser som ett stort skämt.

– Tunneln skulle kosta en miljard. Officiellt heter det att den kostade nära 11 miljarder, men jag menar att totalkostnaden rör sig om upp mot 20 miljarder kronor. Allt det här kommer jag beskriva väldigt ingående i min bok.

Det var en slump som på 80-talet gjorde att tåg och infrastrukturfrågor blev journalisten Jan Du Rietz livsuppgift. Han jobbade då som motorjournalist åt tidningen Land och fick en förfrågan om att skriva om en järnvägssträcka som skulle läggas ned.

– Då insåg jag vilka krafter som styrde den här marknaden.

Insikten och det allt mer intensiva grävandet i frågor kring tåg och infrastruktur gjorde att några år senare satt Jan på regiontrafiken i Skåne och gjorde trafikförsörjningsplaner.

– Många delar av det järnvägsnät som Pågatågen och Öresundstågen kör på idag skulle tas bort. Bussar och bilar skulle ersätta. Det var en jäkla tur att vi kunde stoppa den utvecklingen.

Som debattör och nästan granne till tunnelbygget från huset i Hemmeslöv har han följt Hallandsåsentunneln från de stora besluten 1991 och framåt.

– Tunneln drevs igenom på helt fel premisser. Alternativen skrotades, inte minst Markarydsbanan som kunde förändrat allt.

Jans kritik mot tunneln handlar bara i några få procent om den skandal som exploderade hösten 1997 med Rhoca-Gil och det förgiftade vattnet. Hans huvudkritik handlar om att man rimligen borde förstått den extrema svårigheten att ta sig genom den porösa åsen och att det egentligen inte fanns något behov att göra det.

– Det fanns jättebra alternativ att fortsätta köra tågen över åsen med ett par mindre tunnlar. Nu blev det maxdyrt och maxkomplicerat. Alltihop var och är ett dårhusprojekt.

Redan 1988 gav Jan Du Rietz ut sin första bok om hur, i hans ögon, tokigt allting är när det kommer till bland annat upphandling av stora infrastrukturprojekt. I ”Den totala urspårningen” tar han upp hur allting går ut på att övertyga politikerna att ”det här projektet” måste genomföras.

– Har man fått politikerna på kroken så kan projekten skena hur mycket som helst. Båstadtunneln, Förbifart Stockholm och Västlänken är paradexempel på byggprojekt som går fullständigt åt helvete. Det här måste vi våga prata om.

Det är just ur den aspekten, att lära av sina misstag, som Jan fortsätter att slåss mot det som han själv kallar dumheten. Han menar dessutom att kunskapen och informationen om det hopplöst svåra tunnelprojektet genom åsen fanns långt innan man lyckades borra sig in 13 meter innan allt tog stopp.

Bolmentunneln som byggdes på 70-talet borde lärt alla en läxa, menar han.

– Alla visste hur svårt det var, men man brydde sig inte.

Tunneln genom Hallandsåsen skulle varit klar 1997, men invigdes först 18 år senare. När Jan Du Rietz bok om tunneln blir klar vet han i dagsläget inte.

– Det ska dock inte ta 18 år till, det kan jag lova.