Katt och råtta i Kattegatt: Bjärekusten och Skånes bortglömda smugglarår

Av Anders Simonsson

Alla som någon gång varit i Skåne och besökt Bjärekusten vet hur det kittlar i magen av ljuset och stämningen. För många är området ett smörgåsbord av mysiga kaféer, konstrundor och en känsla av att ana kustens långa historia. Just denna kust var en gång en av de livligaste smugglarvägarna. Det är en historia som få Bjärebor, och ännu färre turister, känner till.

Epoken då smugglaren var en folkhjälte

Det mesta vi bär med oss i dag är inte något som smugglats in i landet. Det är lagligt och beskattat, sådant som byter ägare över en disk utan att någon tänker närmare på saken. En mobiltelefon, en vape, en flaska parfym – produkter som idag kan köpas öppet, men som en gång i tiden skulle varit högt beskattade eller till och med förbjudna.

Orsaken till äldre tiders smuggling var statens envisa tullpolitik. Man lade på höga tullar eller utfärdade rena förbud mot sånt som folk ville ha. Bland folket var det ändå få som såg något riktigt brottsligt i vad de gjorde, för varorna var vardagliga. Det handlade om kaffe, te och tyger – sånt som folk ville ha men som tullen gjorde onödigt dyrt.

I de flestas ögon ansågs inte smugglarna vara brottslingar. De sågs snarare som Robin Hood, listiga filurer som försåg både fattiga och rika med åtråvärda varor till rimliga priser. ?Tullkåren var för liten för att vakta en 1 150 mil lång kust. Dessutom fanns det tjänstemän som lät sig mutas och somliga av dessa smugglade till och med för egen hand.

Skåne – smugglarnas kust

Hela Skåne var populärt för smugglare, men det var värst på västkusten. Nästan hälften av de som fälldes för brott mot tullstadgan mellan 1831 och 1900 ertappades i Skåne, Bohuslän och Göteborg. Läget gjorde sitt, med Danmark en kort bit bort blev smugglingen en egen näringsgren för kustens folk.

Det stora tullkriget började en natt i oktober år 1826, då fyra vagnar rullades fram mot stranden norr om Landskrona. Ett skepp hade varit över i Danmark och tagit emot en last smuggelgods. Tulltjänstemannen Malmström steg fram ur skuggorna och befallde trettio beväpnade män att stanna. Det gjorde de inte.

Istället blev han mördad. Källorna är inte helt klara med exakt vad som hände, men man vet att han blev dödad och att han tidigare hade sagt “Det är hårt att behöva riskera sitt liv för sitt arbete”.

Ett krig längs kusten

Efter detta startade ett veritabelt krig mellan smugglare och underbemannad tull. Våldet gick åt båda hållen. Peter Reinhardt, stationerad i Landskrona, som var ökänd för sin hårdhet, sköt och sårade smugglare i något som liknade sjöslag ute i Öresund.

Reinhardt blev den förste att få belöningsmedaljen “För nit och redlighet i rikets tjänst”. Längs kusten var han desto mer avskydd. Det ryktades om ett pris på hans huvud. År 1832 sköts han också till döds i sitt eget hem, sannolikt av en smugglare.

Staten svarade med upprustning. Kustvakterna fick uniform, beväpnades och ställdes till sist under krigslagarnas hårda tukt. Från mitten av 1830-talet var kustbevakningen längs södra kusten i allt utom namnet en militär kår.

Spritens guldålder

Under 1850- och 60-talen sänktes tullarna, förbuden försvann och den storskaliga smugglingen blev olönsam. I brottsstatistiken störtdök antalet fällda. Staten vann till sist sin långa strid genom att ge upp den.

Snart växte dock en ny lagstiftning fram som väckte smugglingen till liv igen. Motboken, det lilla häftet där varje spritinköp stämplades in, infördes i Stockholm 1914 och kallades Brattsystemet efter mannen som stod bakom den. Detta innebar att ett statligt monopol tvingades fram. Under första världskriget gav ransoneringen dess genomslag. Ett kort tag rådde det ett tillfälligt spritförbud i hela landet.

På 1920-talet exploderade så spritsmugglingen på nytt, buren av samma folkliga stöd som förr. Hur skåningarna själva såg på saken framgår av folkomröstningen år 1922 om att förbjuda rusdrycker. I landet som helhet blev det en knapp seger för nej, 51 mot 49 procent. I Skåne däremot var nejsidan nästan total, uppåt 90 procent. Saken fick känslor att svalla. Dagens Nyheter lät rösträkningen lysa på en tavla vid Operan medan torget fylldes av nyfikna.

När smugglingen blev något som hyllades

En av de mest anmärkningsvärda typerna av smuggling skedde under Förintelsen, i form av flykten av Danmarks judar över Öresund till Sverige. Denna gång handlade det alltså om människor som smugglades.

I hemlighet fördes dessa över en bevakad gräns, gömdes i båtar och transporterades via hemliga nätverk för att nå säkerheten i det neutrala Sverige. Detta var en av de största räddningsaktionerna under Förintelsen. Det intressanta är att det inte var en statlig räddningsaktion, som senare med Folke Bernadottes bussar. Det var återigen en folklig aktion.

Smugglingen idag

Smuggling finns kvar i viss skala än i dag. Det kan handla om alkohol, tobak och liknande produkter. Smugglingen har inte slutat, men den har förändrats. När det förr handlade om husbehov av kaffe och sprit, som vanliga människor knappast såg som något brott, handlar det idag om tungt kriminella som smugglar narkotika och vapen. Det folkliga stöd som en gång fanns för smuggling finns inte alls idag.

Dagens smuggling hanteras även annorlunda. Det är inte ensamma tjänstemän som försöker göra sitt jobb med risk för sitt liv. Vi har i dag Tullverket som jobbar effektivt och organiserat för att lagen ska hållas.