Dennis räddar både trasig teknik och värdefulla minnen: "Lite som en trollkarl"
Av Peter Jakobsson
En mobiltelefon böjd som en banan, försvunna familjebilder och en karaokeanläggning som varit tyst i sex år. Dennis Åberg har varit med om det mesta. Nu hjälper han kunder i hela nordvästra Skåne, även genom hembesök i Båstad och på Bjärehalvön.
För Dennis Åberg är det sällan något som är helt hopplöst. Oavsett om det handlar om en trasig mobiltelefon eller en tv som inte vill samarbeta finns det oftast en lösning. Och ibland är det betydligt mer än själva tekniken som står på spel.
– Oftast är det aldrig kört. Även om kunden tror att det är kört så behöver det inte vara det, förklarar Dennis.
Han är 38 år och har arbetat med mobiltelefoner och elektronik sedan han var i 20-årsåldern. Han var med och startade PhoneArt, som växte till en kedja med närmare tio butiker. Efter många år i branschen har han nu valt att börja om i mindre skala med Åbergs Elektronikservice.
Verkstaden finns på Storgatan i Ängelholm, men kunderna kommer från ett större område. Dennis gör också hembesök, bland annat i Båstad och på Bjärehalvön.
– Nu är jag ju väldigt liten igen, som när jag började egentligen, konstaterar han glatt.
Den här gången vill han sköta det mesta själv och lägga mer tid på att hjälpa människor med deras teknikproblem. Det kan handla om allt från att byta batterier och laga skärmar till att få ordning på lösenord, konton och trådlösa nätverk.
Och han har sett det mesta. En gång fick han in en iPhone som klämts i en bildörr och blivit böjd nästan som en banan.
– Den såg ut som att det aldrig skulle gå. Det trodde jag kanske inte själv heller.
Men moderkortet hade överlevt. Dennis flyttade över det till ett nytt skal och telefonen fungerade igen.
Ibland är det inte telefonen i sig som är viktigast, utan vad som finns i den. Dennis berättar om kunder som varit förtvivlade över att riskera att förlora bilder från graviditeter och andra betydelsefulla händelser.
– Vi har gått väldigt långt ibland för att få rätt på en telefon. Det kan vara bilder som är så viktiga för någon.
Han är därför noga med att aldrig radera något utan kundens tillåtelse.
– Jag återställer aldrig någonting på eget bevåg.
Men alla problem går inte att ta med till verkstaden. Därför åker Dennis också hem till kunder som behöver hjälp på plats. Hembesöken sträcker sig upp till Båstad och Torekov och kan handla om allt från internetuppkopplingar till tv-apparater och annan hemelektronik.
Ett uppdrag han minns särskilt var hos en äldre dam som hade mängder av apparater och sladdar bakom sin tv.
– Jag var hos en dam som hade en enorm massa apparater som bara stod kvar inkopplade. Hon vågade inte dra ut en enda kabel för hon visste inte vad som användes eller inte.
Dennis gick igenom utrustningen, kopplade om och rensade bort det som inte behövdes.
– Sen var hon ju överlycklig!
Ett annat minnesvärt hembesök var hos ett äldre par som älskade att sjunga karaoke. Problemet var bara att deras anläggning inte fungerat på sex år.
– De tyckte det var så jäkla roligt att sjunga karaoke. Så jag fixade det. Jag fick till och med en liten video när de sjöng efteråt.
Det är just sådana upplevelser som gör att Dennis fortfarande tycker att arbetet är så roligt. Att kunna hjälpa någon med ett problem som personen själv nästan gett upp hoppet om.
– Man blir lite som en trollkarl som löser problem som folk själva inte kan. Jag känner mig uppskattad och folk är väldigt tacksamma. Det är det absolut roligaste.
Han tycker också att många är för snabba med att köpa nytt när tekniken krånglar. En telefon som upplevs som gammal eller långsam behöver inte vara förbrukad.
– Då köper de nytt och lägger den gamla telefonen i byrålådan. Sedan får den ligga där och damma. Men så behöver man inte alltid göra.
Dennis hoppas nu att fler ska upptäcka att det går att få hjälp även med de små teknikbekymren. Man behöver inte veta vad som är fel innan man hör av sig.
– Frågan är fri. Kom in och fråga. Jag fixar det mesta.
Och trots att livet som egenföretagare inte alltid är enkelt har han inga planer på att byta bana.
– Det frågar min mamma mig också, varför jag inte skaffar mig ett vanligt jobb. Men jag gör ju det här för att jag tycker det är kul!
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
