Jujutsu har följt Rickard genom hela livet

Av Johan Jönsson

De flesta känner igen Rickard Andersson som en av personerna bakom anrika Conditori Cecil. I flera år var han ett självklart ansikte bakom disken på Stortorget i Laholm, med ansvar för både kunder, personal och ekonomi utöver själva bakandet. Men när arbetsdagen var slut väntade en helt annan värld – en värld av mattor, fallteknik och självförsvar.

I 30 år har ju-jutsu varit Rickard Anderssons stora fritidsintresse. I dag är han ordförande i Båstad Budoklubb, en förening som i fjol firade 30-årsjubileum och som samlar utövare i alla åldrar, från femåringar till seniorer långt upp i åren.

– Det är nog den röda tråden i livet, säger han. Ju-jutsun har alltid funnits där, oavsett om jag har bott i Stockholm eller i Laholm.

Rickards väg in i kampsporten började redan i elva–tolvårsåldern – och det av en slump. Efter att ha ramlat ner från en brandstege i skolan och brutit båda armarna fick han rådet att träna fallteknik.

– En granne sa att jag behövde lära mig att ramla. ”Du borde börja med ju-jutsu”, berättar Rickard.

Rickard ger sin träningskompis en rundtur. Foto: Peter Jakobsson

Han började träna i Östra Karup hos Göran Stöth, som tillsammans med Lasse Haavimb senare grundade Båstad Budoklubb 1995. Året därpå startade barngrupperna, och Rickard var en av dem som följde med hela vägen när verksamheten slogs ihop och flyttade in i gymnastiksalen på Strandängsskolan i Båstad.

Sedan dess har han i princip aldrig slutat.

– Jag har haft kortare uppehåll, men jag har alltid tränat något. När jag bodde i Stockholm tränade jag ju-jutsu där också, så det räknas, säger han med ett leende.

För den oinvigde kan ju-jutsu vara svår att placera. Rickard beskriver den som en bred kampsport med tydlig inriktning på självförsvar.

– Det är en blandning av kast, grepp, lås och kontrolltekniker. Man jobbar mycket med balans och teknik snarare än styrka.

Den stil han tränar, Ju-jutsu Kai, är den största i Sverige. En av sportens stora styrkor, menar Rickard, är att den går att anpassa efter individen.

– Vill man träna ofta och hårt kan man göra det. Vill man ta det lugnare och fokusera mer på självförsvar går det också bra. Det är en sport man kan hålla på med hela livet.

Självförsvar är en vitig del i ju-jutsu. Foto: Peter Jakobsson

I klubben finns medlemmar i alla åldrar. Den äldste är över 80 år, även om han inte tränar lika aktivt längre.

– Det är inte många idrotter som funkar så. Här kan alla träna utifrån sina egna förutsättningar.

Rickard har i dag andra graden svart bälte, så kallad andra dan. Det första tog han 2006, det andra 2018.

– Det är alltid relativt hur ”bra” man är, men det betyder ändå något. Samtidigt är det lite speciellt – när man tar svart bälte inser man att man precis har börjat lära sig på riktigt.

Graderingssystemet sträcker sig från gult, orange, grönt, blått och brunt till svart, och därefter upp till femte dan innan det handlar om hedersgraderingar.

– På sikt hade jag gärna tagit tredje dan också. Men det är en rätt tuff process. Det kräver minst ett år med aktiv träning, någon att träna med och att få ihop livspusslet.

Båstad Budoklubbs seniorer uppställda på mattan inför träning. Foto: Peter Jakobsson

Trots sina många år inom sporten har Rickard aldrig varit någon utpräglad tävlingsmänniska.

– Jag har inte riktigt tävlingsmindset. Jag tävlingstränade när jag var yngre, men jag har aldrig tävlat aktivt själv.

Däremot har han varit coach och haft aktiva roller runt tävlande på nationell nivå.

– Jag har coachat en utövare i klubben till SM-brons. Det är nog det största i tävlingssammanhang för min del.

Den kanske viktigaste kunskapen Rickard har tagit med sig från ju-jutsun är falltekniken.

– Nu kan jag ramla utan att slå mig allvarligt. Man lär sig att låta så mycket av kroppen som möjligt ta fallet och på så vis sprida kraften.

Rickard Andersson värmer upp inför passet. Foto: Peter Jakobsson

Just fallteknik är också något man lägger stor vikt vid i barnträningen.

– Är man osäker spänner man sig, och då gör man sig illa. Lär man sig ramla tidigt så försvinner rädslan.

Allvarliga skador har han klarat sig från, trots tre decennier på mattan.

– Man har fastnat i mattan och i någon dräkt och brutit fingrar och tår ett par gånger, men inget allvarligt.

Efter att Conditori Cecil stängde har Rickard haft ett vikariat på Systembolaget i Helsingborg och är nu mitt i jobbsökandet, främst efter roller med personalansvar. Familjen bor på Hallandsås ovanför Osbecks bokskogar, med vacker utsikt norrut mot Laholm. Hemma väntar fyra barn i åldrarna tre till fjorton år – full fart även där.

– Ju-jutsun har varit en konstant när mycket annat har förändrats, säger han. Det är något jag vet att jag kommer fortsätta med så länge kroppen tillåter.

I den gamla industrilokalen längs Hallandsvägen i Båstad rullar träningarna vidare. För Rickard Andersson är det inte bara en sport – utan en livslång följeslagare.

Rickard Andersson vid träningsdockan. Alltid med ett leende på läpparna. Foto: Peter Jakobsson

Rickard Andersson och hans träningskompisar värmer upp inför passet. Foto: Peter Jakobsson