"Jag skulle inte vara här om han inte överlevt"
Av Peter Jakobsson
Nu, drygt 80 år efter bombplanens krasch, återvände historien till Båstad på ett speciellt sätt. Andrew Langdon från Cornwall i England kom hit för att besöka platsen där hans fars plan störtade. Hans pappa George Langdon var signalist på Lancasterplanet och bara 22 år gammal när han hoppade från det brinnande planet ut i mörkret över Bjäre.
Andrew förlorade sin far redan som 12 år gammal och har senare i livet försökt förstå vad hans pappa upplevde under kriget.
– Att komma till Båstad och uppleva platsen är något jag velat göra hela livet. Min pappa ville alltid komma tillbaka till Sverige men han fick aldrig möjlighet, berättade Andrew under besöket.
Tillsammans med representanter från Föreningen Gamla Båstad besökte han arkiv, fick se gamla dokument och bitar av planet samt besökte platsen där planet slog ner. När följet gick ut mot nedslagsplatsen på fälten ovanför Båstad blev stunden känslosam.
– Det är fantastiskt att stå här i närheten av där pappa landade för 82 år sedan, sa Andrew medan han blickade ut över landskapet.
Han berättade att besättningen bara hade några få minuter på sig mellan attacken över Danmark och ordern att hoppa.
– De visste inte ens om de var i Sverige eller Danmark när de hoppade. Allt gick så snabbt.
För Andrew handlar resan till Bjäre inte bara om historia. Det handlar också om hans egen existens.
– Jag har ju länge förstått att jag och min familj inte skulle vara här i dag om pappa inte hade överlevt.
När han stod vid nedslagsplatsen blev närheten till Båstad tydlig. Havet, fälten och samhället låg bara en kort bit bort.
– Det hela kunde gått så mycket mer illa, säger Andrew och tänker på hela historien.
Det är kanske just det som fortfarande gör historien så stark. Tanken på att hundratals bombplan fullastade med bomber passerade över Bjäre under nätterna känns nästan overklig i dagens fredliga Sverige. Samtidigt är det en påminnelse om att det som känns avlägset för oss fortfarande är verklighet för människor på andra platser i världen.
Att inga bjärebor omkom när tre bombplan störtade på Bjärehalvön under kriget framstår än i dag som ett mirakel.
Andrew förlorade sin far redan som 12 år gammal och har senare i livet försökt förstå vad hans pappa upplevde under kriget.
– Att komma till Båstad och uppleva platsen är något jag velat göra hela livet. Min pappa ville alltid komma tillbaka till Sverige men han fick aldrig möjlighet, berättade Andrew under besöket.
Tillsammans med representanter från Föreningen Gamla Båstad besökte han arkiv, fick se gamla dokument och bitar av planet samt besökte platsen där planet slog ner. När följet gick ut mot nedslagsplatsen på fälten ovanför Båstad blev stunden känslosam.
– Det är fantastiskt att stå här i närheten av där pappa landade för 82 år sedan, sa Andrew medan han blickade ut över landskapet.
Han berättade att besättningen bara hade några få minuter på sig mellan attacken över Danmark och ordern att hoppa.
– De visste inte ens om de var i Sverige eller Danmark när de hoppade. Allt gick så snabbt.
För Andrew handlar resan till Bjäre inte bara om historia. Det handlar också om hans egen existens.
– Jag har ju länge förstått att jag och min familj inte skulle vara här i dag om pappa inte hade överlevt.
När han stod vid nedslagsplatsen blev närheten till Båstad tydlig. Havet, fälten och samhället låg bara en kort bit bort.
– Det hela kunde gått så mycket mer illa, säger Andrew och tänker på hela historien.
Det är kanske just det som fortfarande gör historien så stark. Tanken på att hundratals bombplan fullastade med bomber passerade över Bjäre under nätterna känns nästan overklig i dagens fredliga Sverige. Samtidigt är det en påminnelse om att det som känns avlägset för oss fortfarande är verklighet för människor på andra platser i världen.
Att inga bjärebor omkom när tre bombplan störtade på Bjärehalvön under kriget framstår än i dag som ett mirakel.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
